elins elegi

Någon slags summering nu när 14,5 timmar är kvar av 2008. Året som, precis som alla andra, började med januari, då badrummet i Böle började likna ett badrum igen, Mio lärde sig att säga sitt namn, Winnerbäck vann en grammis för årets låt 2007 ("Om du lämnade mig nu", förstås) och min hunk fyllde 23.

Nyår firades med Sandra och Johan och Mio hade som synes en hel del av sitt härliga bebishull i behåll. Vi bokade även sommarens Gotlandssemester och både Sara och Carro fick sina tvåor.

Februari innebar en hel massa youtubeklipp på Björn Gustafsson och Miss Li, premiärbad i Böle, jag blev kallad till en riktig anställningsintervju, Mattias skadade sin fot då han körde skotern in i ladugårdsväggen, vi köpte och hämtade vår älskade 9-5:a i Linköping och vi hann med att fira både alla♥dag och 5 år tillsammans (även om det sistnämnda för min del innebar en heldag i sängen efter en dag med kombinationen skidskytteVM - alkohol). Detr var även då som Mattias medverkade i radio och sade så fint att "nästa år, då gifter vi oss".

I mars fyllde jag 23, bytte mobil till den nuvarande w200i:n, Bertil fick sin nya traktor, vi firade påsk i Offerdal, jag lyckades med en totalt misslyckad blondering och någonstans där började vi även fundera på om inte Mio blivit stor nog för syskon ändå, trots att vi tidigare hela tiden velat vänta längre.

Vi plussade den 22 april efter att några veckor tidigare ha skapat vår väntade "lillebror" och det var den månadens största kom-i-håg, fast tätt följt av mitt och Annas 10-årsjubileum i Åre. Jag fick även sommarens jobb och Mio nya skor. På radion medverkade Lasse Lindh och vi firade Valborgsmässoafton med en febrig Mio nedbäddad i vagnen nere vid Hanneforsbron.

I maj föddes Alvin och mot slutet av månaden var det shorts och glass i badhusparken som gällde. Vi berättade för våra familjer efter att de flesta vänner redan fått veta om det väntade syskonet, vi hade årets grillpremiär på Hansan och rev ut den gamla köksinredningen, jag inhandlade en ny bikini och ett par fotriktiga inneskor och fick vittna för polisen om en smitningsolycka.

Juni innebar den efterlängtade semestern och mammas 50-årsfirande på Gotland. Magen började synas, jag skrev låsårets sista tenta och började istället att jobba. Led av lågt blodtryck, illamående och ständig trötthet men som alltid när solen skiner en gnista av optimism och sedan blev det som sagt semester.

Mio fyllde två hela år i juli och vi fick via ultraljudet veta att en lillebror väntar oss. Jag jobbade vidare och Mattias likaså, Storsjöyran gick än en gång av stapeln och vi missade både Kent och Winnerbäck (även om vi tjuvlyssnade en del utanför grindarna) men jag tog iaf nummer 200 i platespotting! Den sista veckan började äntligen den egentliga semesterledigheten och renoveringen i Böle tog snabbt fart igen, köksväggar av och på.

Anna och Kristoffer fick varandra 080808 och Mio medverkade därigenom på sitt livs första bröllopsfest. I Böle kördes det på fyllan och oxen kom. På youtube gick de gamla 100%-klippen med Kristoffer Appelqvist varma och i bilen vred jag upp volymen för Mange Schmidts "inget att förlora", trots att genren inte alls är min. Den nya barnvagnen inhandlades, nya IKEA-katalogen kom, vi premiärfikade tillsammans på Brödbiten i Hammarstrand och magen började bli uppenbar.

Skola, jobb och dagis började igen i september, jag letade vinterstövlar och klippte av mig håret. Mattias och jag hade en barnfri helg i Böle och grillade korv och vitlöksbröd nere vid älven. Vi beställde äntligen vårt kök och de flesta av våra syskon hann få sina födelsedagar avklarade.

Oktober. Sängongsstart av både Grey´s och Desperate. Jag satet skin på laptopen och Mio var stor nog för kafferep med mig och André (sin docka). Mattias effektmätte sin tvåtaktare och vi (jag) började fundera på namnet Nilas till lillebror. Vi tittade på både Björn Gustafsson och Soran live på Folkets hus och i Böle skruvades köket ihop i en ryslig fart. Månaden avslutades med att jag i humleutklädnad vann introtävlingen och länge ledde hand-handleken på höstens enda fest, hos Anna. 

I November hade Mio fått så mycket hår att jag beslöt att snagga honom. Annars påbörjades både julgodiskokning och julklappsinaslagning, pyntning och önskelistskrivning. Mamma deltog i pepparkaksbaket i Böle och Mattias både köpte sig en 9000 och sålde en 900. Snön kom på allvar och farsdag firades, jag skrev en monstertenta, stan fylldes av "bomber" mot slutet av månaden var jag redan inne i v 35!

December, ännu inte avslutad, har inneburit bebisväntan, julfirande och att jag fått träffa svåger Morten till sist. Klara kom "hem" för första gången sedan i januari och på youtube lyssnade jag flitigt på både "human" med Killers och "som jag hade dig förut" med Melissa Horn/Winnerbäck, även om Musikhjälpen i p3 regerade under sin tid. Mattias slutade på sitt jobb sedan nästan fyra år och jag fick så mycket beröm för min mage av alla "respektive" på julbordet som hans jobb stod för. Nu återstår bara 13,5 timmar innan 2009 tar vid och ännu har ingen lillebror velat ge sig till känna mer än vanligt så det lutar åt ännu en hemmakväll i god familjs lag.

Ikväll var inte första gången jag dammsög och tänkte att jag till nästa gång kanske kommer vara lite smidigare. 26,5 timmar kvar av året och förutom att dammsuga så har jag ägnat kvällen åt att bygga om BabyTravel-vagnen till liggvagn och nu ligger lejonkramdjuret nerbäddat i den och bara väntar. Väntan hade inte alls behövt kännas så lång om vi vetat NÄR det kommer att sätta igång men att bara gå och vänta, utan varken lust eller ork till att dra igång något seriöst att göra gör ju inte att tiden går fortare precis... Planen för imorgon är iaf att handla något smaskigt att mumsa på innan vi garanterat kommer att somna före tolvslaget.

Var förresten hos BM igen igår och SF-måttet ligger nu på 38. Allt var bra och Mattias fick för första och förhoppningsvis sista gången lyssna på hjärtljuden genom apparaten jag inte vet vad den kallas.

Även den blivande storebrorsan förbereder sig inför vad som komma skall förresten!

Om någon (har fått vissa sms med sådana antydningar) trott att jag fött så är det fel. Har helt enkelt bara haft en dag utan möjlighet (eller skydlighet - fast i nuläget känns det ändå nästan så) att blogga. Istället återstår nu bara 15 sidor innan jag åtminstone läst igenom all kurslitteratur en gång och det känns mycket bra med tanke på de oundvikliga dagarna som kommer att "gå åt" till annat.

Mattias mår bättre så nu ska jag tillbringa en stund på stan med honom, Mio och svågrarna.

Bara drygt 36 timmar kvar av detta år nu, spännande att se om lillebror blir en -08:a eller -09:a! För varje timme lutar det ju mer och mer åt det sistnämnda, men man vet ju aldrig... Jag satsade ju iaf på fel datum.

26/12 Marianne
28/12 (BF) Andreas
29/12 jag
30/12 Viktor
31/12 mamma
1/1 August (som första bebis) och pappa
2/1 Joel
3/1 Stina, "A" och Mattias
4/1 Julia
6/1 Ulrika
7/1 Klara

...men för en gångs skull så hoppas jag att ingenting ska hända just idag! (Vilket jag inte väntat mig heller, men ändå...)

Mattias är sjuk. Han har feber och den förkylning han dragits med i stort sett hela hösten har tagit om ännu en gång, och ett sådant gnällpaket som han är nu (och som jag nästan är förjämnan) är inget jag vill ta med mig då det ska var mest synd om bara mig för åtskilliga timmar! Så jag tänker inte vara Andreas till lags, planerar varken julstädning eller trapplöpning just idag utan istället ska jag efter att ha druckit mitt förmiddagskaffe ta med mig Mio ut till lekparken en stund så att Mattias får vila, något som vår tvårummare annars brukar sätta stopp för. (Vill förresten tro att jag inte riktigt är lika fet som vad bilden visar, hoppas att det bara är widescreenen som framhäver mina svällande former så negativt.)



Premiäranvänder de långkalsonger som Mattias gav mig i julklapp (efter att ha fått låna de liknande jag tidigare hade och sedan målat med grått i dem så pass att jag efterskänkte honom dem). Har haft en riktigt varm och skön början på vintern (utom på nätterna) men när jag blir ensam i min kropp igen så gissar jag att de kommer att komma väl till pass.

Mio har förresten själv valt sin t-shirt idag. Vi hade Klara och Morten på middag igår och när de sedan bytte om för utgång så satte Morten på sig sin blåa Kraftwerk t-shirt och Mio var sedan snabb med att plocka fram och sätta på sig sin egen likadana och idag var samma tröja sedan det enda alternativet, och han poserade mer än gärna...

Någon tyckte visst att jag skulle följa med en sväng på stadens mer bilvänliga gator (Odenskog) för att få fart på humöret (för inte blev det då mer fart på lillebror iaf). Ixohouse, Barnens hus och Jula (bildlänk) där killarna mina till sist hittade sin drömleksak som nu praktiseras för fullt här hemma. Innan hemfärden blev jag skjutsad till affären för att inhandla en muta också, så nu sitter jag här med två chokladkakor och försöker att inte hata leksaker som låter eller krossar ens tår.

...så jag ger honom all min kameras uppmärksamhet. Att han dessutom är så väldigt snygg i ännu fler av sina nya kläder och i mitt halsband gör att det känns ännu bättre att publicera honom. Jag har exprimenterat med kameran också efter att syster Klara tipsat om att bilderna utan blixt blir bättre om iso-talet är högre, så de första är bilder med vanliga autoinställningar och de sista är manuella, så gott det går på en digital kompaktkamera.

Nu har karln min och motivet på bilderna knatat iväg på det numera kallade ex-jobbet för att hämta en bil och lacka en motor så jag bör väl passa på att plugga lite ostört...

Ännu ingen bebis men gissningarna är nära nu och BF lika så (söndag). Letar med karta och kompass efter tecken på att förlossnningen ska starta men ännu går jag bara bet. Försöker hålla igång med annat för väntan blir ju så väldigt lång annars så jag tvättar bebiskläder, läser om konflikthantering och sjunger med Mio de ca fem sånger som han kan nästan utantill, om och om igen. Försöker även att få Mio att förstå att om man lekt med bilar en stund så får man städa ihop dem i dess låda igen innan vi kan ta fram "klossarna" (duplot) istället, det går hyffsat men så har det bara gått någon timme sedan jag införde det systemet också...

Vaknade kl 06. Förstår inte riktigt logiken med att man som gravid både ska vara så trött att man stupar i säng vid 21.30 (efter Svensson Svensson) MEN ändå har så svårt att somna om när man väl vaknar.

Julafton var bra, lugnare än väntat när 10 starka viljor med chans att dra åt olika håll skulle samsas. Massor av julklappar, mest till Mio (förstås) och hans lillebror (fortf ofödd om någon trodde något annat). Själv fick jag köksvågen i retrostil som jag önskat mig och underkläder från Mattias och bland annat en ljuskrona (om det nu heter det när den "går på" ström), en gjutjärnspanna och en "visp" som får en att rysa på nolltid om man använder den i hårbottnen, från andra.

Mattias har ändrat sig från att tro på förlossning idag till den 3:e januari så Marianne har första gissningen, på imorgon. Pappa (min) tror på 1/1 och August på 2009 års första bebis. Sara har (lite fegt) gissat på januari och personligen har jag ingenting emot att det ska starta när som helst nu, när han är vaken och rör sig så hugger det nåt fruktansvärt i ryggen men inga tecken på förlossning tyvärr.

Lägger in lite bilder för att slippa skriva, snart väntar frukost med skinkstut och ikväll bär det sedan av mot stan igen. 

Min lilla snygging (Mio) fick träffa "Laxsjötomten" och efter viss skeptis så mottog han sin julklapp som Mattias sedan gladdes fullgott åt (liksom sonen som idag kommenterade att "pojkar kör skoter" och jag har sedan dess haft fullt upp med att övertyga honom om att "människor kan köra skoter" - oavsett kön). Trots att vi för en gångs skull delade på att fota så finns inga foton på mig, men det kommer imorgon (går in i v 40 då)!

Mio ska få börja på avdelningen Prästkragen på Småfolkets förskola i Bispgården den 2/2 och jag känner mig lika sprallig över det som den gång jag fick besked om att han skulle få börja på Smörkransen. Min lilla pojke (som enligt bilden har många storlekar kvar att växa i innan han blir lika stor som pappa sin)! Det kommer ju bara att vara fråga om 15 timmar/vecka den första tiden och 9-14, tis-tors känns helt ok, var lite skraj ett tag för att det skulle handla om tretimmarsdagar för det blir ändå 3 mils bilkörning varje gång han ska hämtas och lämnas (om man åker hem emellan) så nu är jag lättad. Det visade sig dessutom att glesbygdsservicen vad gäller öppettider på biblioteket är så pass generös att de iaf har öppet mellan 10-13 på måndagar så blir det allt för stökigt med alla hemma då så har jag ju någonstans att bege mig. (De har faktiskt öppet några timmar på tisdagseftermiddagarna med.)



Det där med de arbetsplatsförlagda studierna tycks gå mer bakåt än jag trodde var möjligt för nu ska kommunen (Ragunda) omorganiseras så kvinnan jag pratade med idag lät inte överdrivet entusiastisk över att jag ville vara där men jag fick iaf mejla över den skriftliga info jag har och skulle återkomma om en månad. Det kändes ändå som ett bra samtal så jag sporrades att även kontakta arbetsförmedlingen igen och har nu skickat samma material även dit (för chefen där ville fundera ett tag till, det var inte honom jag pratade med). Ingen rodnad och inga stakningar i det samtalet heller så jag känner mig laddad för att vara social och möta Mattias kollegor med respektive ikväll (har ju inte riktigt den sociala kompetens jag alla gånger skulle önska - inte ens på telefon ibland). Själv bjuds Mattias och de sina att ladda upp med både träningspass och relax på nya badhuset och vore jag inte snarlik ett övergött kreatur (men ändå med garanterat finare mage nu än om några veckor) så hade jag varit avis. Nu unnar jag honom det men f-n om han inte drar med mig dit när jag i vår har tappat mina kilon! Hade samma önskan efter att han varit på Holiday club för något år sedan och ännu har jag inte riktigt givit upp hoppet helt... Mattias är tyvärr inte alls den som planerar och överaskar, men oftast går han iaf med på mina idéer tack och lov.

Jag hade missat att det krävdes glukos för att koka lakritskola så det får bli i helgen eller nåt. Däremot gjorde jag ytterligare en sats fudge igår kväll medan Mio inte alls hade lust att sova eller ens ligga nöjd i sin säng och sjunga sankta lucia som en stund innan och Mattias var ute med bilen någonstans, så konsistensen blev inte alls så porös som jag önskat, men jag garnerade den med vit blockchoklad med lemon/limesmak och det var en mycket lyckad kombination!


Borde verkligen återgå till boken om etik i arbete med människor nu, annars måste jag läsa i helgen för att hålla planeringen och det vet jag inte riktigt om jag vill, skulle hellre se att vi satte upp de där listerna i taket i köket som det pratas alldeles för mycket om utan att något sker.

Har ändrat tänk (eller försöker åtminstone). Ska leva som jag lär och som blivande rehabvetare lär jag mig ständigt att se helheten, fokusera på det friska och hur viktigt med är med motivation så nu är läget detta: jag har inte tid att föda barn innan jul, jag har köpt lakritsstång för att koka kola, jag har böcker som måste läsas och vänner som måste ses, och vad är väl egentligen några dagar hit eller dit av alla de dagar jag hittills levt utan barn och sedan med ett?! Ska vara fullt sysselsatt hela kvällen med julstädning, blomvattning, sängklädsbyte, disk, matlagning, mm, mm...

BM-besökskonstateranden:
Min vikt: 69 (+11 sedan inskrivningen)
Mitt blodtryck: 107/63
SF-mått: 37cm, något närmre det övre strecket än medel på kurvan.
Bebisens ♥-ljud: 140 slag/minut.

Nu vill Mio titta på kort på "Ajvi" (Arvid, från Stinas blogg som jag visade honom häromdagen) som en gång för längesen var den lilla kille som för en dag låg i rummet intill på BB, fast det visste vi ju inte då.

Tänker inte ens försöka göra något åt mina fördomar angående att många bilister i BMW måste ha fått sina körkort i flingpaket eller liknande (har otaliga exempel på hur "de" svängt in framför mig i rondeller, kört om vid dålig sikt, svängt utan att blinka eller genom att blinka åt fel håll, parkerat illa, mm, mm). Fick sluta strax efter halv fyra i eftermiddag och gick med ambitionen om att hämta Mio och hinna hem ungefär samtidigt som M men vad händer?!
Jo, när jag kommer fram till Odensalagatan där jag parkerat min bil på vad jag trodde jag var "rutan" längst fram mot Stuguvägen så inser jag att ca 2 dm framför mig står just en BMW, halvt framför infarten till hyreshusen intill och alldeles för nära för att det normala avstånd till bilen bakom ska räcka för att jag ska ta mig ut därifrån! Har testat så pass många gånger att jag numera inte i onödan ger mig in på att backa emot bakomvarande föremål för det är helt enkelt inte min starka sida, så jag ringde Mattias och bad om räddning. Hann sedan lyssna på musikhjälpen en bra stund i bilen innan han kom men sedan backade han alldeles för skickligt ut bilen åt mig (dumlog och förbannade mig själv för att jag inte vågat testa men vet ändå att jag tyvärr inte hade lyckats lika bra) så att jag kunde bege mig vidare.

Har ägnat kvällen åt en familjeutflykt i form av lastbilsåkning t.o.r Björknäsgården för att leverera en traktor och hämta en annan. Hade ett litet hopp tänt för att allt skumpande skulle trigga igång lillebror men än så länge tycks han känna att han ligger bra där han ligger. Har försökt locka ut honom genom att prata om bodysarna han fått av Catherine (bilden) också men han tycks ha påbrå från båda sina föräldrar med både envishet och bestämdhet.
Ser inte fram emot de 400 sidor jag tänkt läsa fram till på tisdag då varken att sitta/ligga/gå eller stå känns särskilt skönt särskilt länge men det "måste" ju göras om inget annat sker...

Har funderat i flera dagar nu då det inte finns någon "vår låt" för Mattias och mig och slutligen har jag nu kommit fram till att det nog ändå är Kents "utan dina andetag" som bäst sammanfattar allt det jag känner för honom. Så jag har nu gjort min önskan och därmed bidragit med 50 kr till Musikhjälpen (länk i ett tidigare inlägg, om någon känner för att göra detsamma - men nödvändigtvis inte för att hylla just min käraste). Jag är ganska säker på att varken jag eller min älskade kommer att lyssna på om låten nånsin spelas men tanken är god, både för Mattias, Henrik Torehammars och alla människor på flykts skull.

"Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mig svag
men jag vågar inte väcka dig nu
jag skulle ge dig allt det du pekar på
men bara när du inte hör vågar jag säga så (...)

Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå om du inte ser på
och färglös som en tår blir jag
utan dina andetag (...)"

NU väntar den där omtalade duschen...

Läser om etik och moral och vad som egentligen är skillnaden på dem (och en hel del om olika metoder och ställningstaganden, både i yrke och privat)! Har fattat det som att etiken är ens värderingar och tankegångar medan moralen är hur man handlar. Personligen kan jag då skryta med en underbar etik men inte alla gånger en lika bra moral...

Idag åkte jag tex hem och sov bort den sista timmen (utan att orka reflektera över moralen i det trots att etiken sade mig att det inte var riktigt juste mot läraren). Mio var vaken många gånger i natt (ont i halsen och allmänt missnöjd) och tyvärr är jag inte som hans pappa som hinner somna om mellan gångerna så även ur ett perspektiv utan graviditet så blev det för lite av varan sömn. Fram till lunch gick det bra och under tiden som vi sedan glöggminglade med en del av våra lärare så var det också uthärdligt men sedan såg jag inte längre något annat val än en stund i sängen - är ensam med Mio nu ikväll och med tanke på att jag verkligen inte lyckades vara en bra mamma alla de gånger i natt som kanske hade blivit färre om jag lyckats, så... Vi ska snart gå och duscha, det bästa sättet att förena nytta (ond och trött kropp) med nöje (Mio får aldrig nog av att hälla vatten i och ur sina flaskor och glas)!

Jag vill koka lakritskola men jag tror inte att jag orkar åka bort till närmsta apotek för att leta efter lakritsstänger tyvärr.

Nu ska jag försöka hinna uppdatera husbloggen lite innan jag ska ta itu med disken och allt det där som kallas skönhetssömn och som det bara tycks krävas mer och mer för att uppnå!

(bild)

(Eller om det var ful) Minns inte var jag snappat upp det, eller av vem, men det var i sammanhanget "gravid" och jag kom att tänka på det när jag läste i senaste Mama och modereportern Cecilia Blankens på Expressen uttryckte att

"graviditet är en modemöjlighet, inte ett problem".

Jag vill så gärna instämma men idag har jag klätt mig i ett par träningsbyxor (finare variant av mjukisar) som tillhör Mattias, och till dem en svart kofta som trots texten "HM mama" i nacken bara når ner över drygt halva magen, och då är det så mycket lättare att se problemen än möjligheterna.

Pluggar och står i, har gjort en plan för att slippa läsa under åtminstone julhelgen så för första gången i höst försöker jag läsa på en lördag, det går sådär. Halvöm i precis hela kroppen trots många varma koppar te och kaffe, vore det inte för det så skulle jag tro att frisk luft skulle göra mig gott. Två alvedon så kanske det går över tills Mio vaknar så att vi alla iaf kan ta en liten tur på skotern eller nåt (för med liten bebis blir det nog inga fler sådana utflykter för oss alla denna vinter) men då måste jag ju förstås fortsätta med läsandet nu...

KappAhl har 25% på hela sortimentet men den enda baktanke jag hade när jag lyxade till det med central parkering och allt var egentligen att inhandla ett par långkalsonger åt Mattias (hade övertalat honom att betala dem själv, bara han inte ständigt går runt i mina lite för tighta, lite för tjejiga med lite för mycket grå målarfärg på... ni fattar) men 730kr fattigare var det med en hel del mer än bara ett par långkalsonger som jag gick därifrån. Slutsats: dela inte konto med en höggravid kvinna som mer eller mindre medvetet "boar", som är kåt på rabatter och som just fått lite extra pengar in på kontot (fast Mattias är ännu lyckligt ovetande om mina inköp).

Iaf, nördigt eller ej, men till viss del kan det ju vara kul att matcha sina barn...



...men känner jag istället för att inte göra det så finns ännu en body till lillebror att välja på...



...och tröja till storebror...


...och jeans då förstås.
Sist men inte minst så har vi nu chansen att passa på att matcha underkläder alla tre innan lillebror tittar fram, haha!



Nu ska jag passa på att vila lite för efter att ha tentat i nästan fyra timmar är jag egentligen helt slut, och dessutom har Mattias möte på jobbet så jag är ensam med Mio, paketinslagning (åtminstone Mio ska få sina kläder som julklappar) och nyaste numret av Mama hela kvällen.

För att du snarkar sönder Vänner (eller åtminstone konkurrerar ut alla pålagda skratt i en såpa jag sett alltför många gånger) och för att du dessförinnan handlade choklad och tablettaskar till mig så att jag själv slapp gå på affären (läs: vistas bland folk i alltför säckiga mjukisar och med alltför lite foundation)!

Roomservice nästa så sluta snarka nu!

Vill tro att det där med lillebror ska accepteras lika bra som vad Mio accepterade Alvin tidigare idag. Lånade ut leksaker och gav honom nappen, Mio hade knappt ens tid att fika (men se förundran i hans blick över hur gott den första biten fudge han fick smaka smakade). Resultatet är en trött son nu ikväll som varvar sin "pang-trots" (allt är pistoler och allt vad du säger kan användas emot dig...) med att sitta sött bredvid och acceptera att bolibompa inte sänds just nu utan istället sjunger "blinka lilla stjärna" och diverse julsånger inför luciatåget på fredag. Tror att en dusch kanske skulle kunna få min lille man att somna gott sedan så att jag kan gå och handla proviant inför tentan (för även om kall, hemlagad pizza är gott så tror jag inte att det är det enda jag skulle sakna om jag inte hade med mig imorgon).

Mattias har åkt ifrån sin mobil och även om någon förlossning knappast är i sikte så är det en princip värd att bråka om - när han väl kommer hem förstås för att ringa eller skicka några arga sms fungerar ju liksom inte... Men jag har fått så många olika telefonnummer till hans jobb (tom vissa kollegors mobiler) så skulle det krisa är han nog inte oanträffbar trots allt, och vissa dagar känns han så oförstående att jag inte ens önskar honom där... men när verkligen gäller vet jag att det ändå inte skulle finnas någon bättre.

I nästan ett år beställde jag min kurslitteratur från adlibris men eftersom bokus ingås i coop-förmånerna så övergick jag sedan till dem. De flesta böcker är några kronor dyrare men jag har tänkt att eftersom jag emellanåt får en bonuscheck värd 50kr så jämnar det nog ut sig. +/-noll med andra ord, så varför väljer jag ändå bokus och deras alldeles för långa leveranstider?! Beställde förra veckan, fick ett mejl om att de mottagit min beställning, några dagar senare ett om att böckerna fanns inne och idag ett om att de nu skickas med beräknad leveranstid om tre dagar. Jag hoppas att jag till nästa kurs minns bättre och beställer från adlibris igen istället! Har hittat en bok begagnat också och den kommer förmodligen idag, med "vanlig" post tar det ju trots allt bara en vardag. Apprå på det så är det väl snart dax att posta julkorten? Men jag tror att jag väntar till på måndag, har varit ute i god tid tillräckligt många år nu, precis som att jag nästan alltid är den som slår av helljuset först vid möte. Mes!

Väntar på att tiden ska gå så att jag kan hämta Mio före mellis och åka hem och servera Sandra och honom lite lussefika. Har man varken en fin figur eller en särskilt älskad lägenhet så får man ju se till att ha en massa fikabröd att lägga blicken på istället... Tenta om drygt 19 timmar och jag gav böckerna några timmar nu på förmiddagen så jag hoppas att det räckte. Ska vänta ut tiden med min favorit bland julkalendrarna, Sune. Ska starta med avsnittet då knäcken ska kokas och pepparkakorna bakas. Länkar här ifall någon annan också vill se...Två veckor till julafton precis idag. 18 dagar kvar till BF.

Gjorde fiskgryta igår och den blev så god att jag bara måste dela med mig! Kokade ihop lite idealmjöl, 1,5 dl grädde (tog vad som fanns kvar efter knäckkokningen, lagar annars nästan aldrig sås på grädde) och 1 dl vatten. Hällde i frysta räkor, lite dill och några skedar av apotekets senap och sedan ett paket alaska pollock. Mums! Var inte alls motiverad till att äta fisk egentligen men det blev så bra att jag längtade till lunchen idag mer av den anledningen än för att Mattias skulle komma hem och äta med mig.

Jobbigt att Desperate Housewives tog jullov igår för när det kommer åter så har vi antagligen inte kanal5 längre, och via webben går ju inte den serien (eller Grey´s) att se (men Mattias har iaf äntligen utsett vårt nästa bredband och skulle beställa det idag).

Det tyckte inte Mattias när jag sedan började spekulera i att vi då nog skulle kunna närvara vid julbordet hans jobb bjuder på den 19:e... Det är nog lika bra att ingenting går att planera och att vi faktiskt inte har en aning om vad de närmsta veckorna (eller resten av livet) har att bjuda. Just idag (iklädd den bruna klänningen som visat sig vara det enda jag känner mig någolunda snygg i) känns det helt ok att vara gravid för med tanke på min vanliga kroppstemperatur (eller snarare bristen på den) så hade jag knappast vandrat runt i kortärmat då termometern visar närmare -15 ute, så ingen förlossning än tack! Ska ju tenta på torsdag också och det vill jag verkligen inte resta med till i slutet av januari, i tankarna har jag ju redan gått vidare. 

Istället för att plugga (har ju liksom lessnat och siktar på att antingen återta intresset imorgon eller "lita på min kraft")läser jag Aftonbladet, där det står om hur sumobrottarna tros bli feta av för mycket kolhydrater (framföra allt bröd) istället för fett och att en kvinna blivit av med sin sjukersättning från en wiplashskada (stavning...) för att hon ansågs ha för stora tuttar... Denna värld vi lever i...

I studiegruppen åts det glatt av min knäck iaf!

Kände mig ovanligt pigg och kreativ ikväll så jag åkte ensam till lillänge. Hade hoppats på lakritsstång men de var slut så hem kom jag med vit blockchoklad, grädde, nougat och årets första flaska med julmust. Rörde sedan samman en sats knäck och medan den kokade gick jag lös på att rulla in vit choklad i nougat. Under hela tiden låg Mio i sin säng och krånglade (han har börjat med diverse kall efter vatten/strumpor/lägga på täcket/mera vatten/kliva upp mm för att få vara vaken istället) och även om det inte är hans fel så slutade det hela med att knäcken blev för hård, nougatkulorna för kladdiga (och max 10 til lantalet innan jag gav upp) och till sist så gav mitt mesiga jag efter och smugglade in vatten till Mio trots att vi enats om att han enbart ska få det innan han lägger sig.

Istället för att deppa så bar jag vår andra plaststol utifrån och in i duschen där den första redan står (lat, gravid som inte längre tar sig ner på golvet) och tog sedan med mig Mattias (som suttit nästan hela kvällen vid datorn och försökt få till mms-inställningarna i sin mobil så att vi ska kunna skicka bilder på lillebror från mobilen med bäst kamera) och varsitt glas julmust så där satt vi sedan i säkert en halvtimme som två pensionärer bredvid varandra och pratade om hur dagen varit. Nu har vi smakat av godiset som lyckligtvis inte smakade illa alls (fast knäcken var som sagt lite för hård) och ska snart gå till sängs. God natt.

...även om det inte riktigt ville framgå när jag gav mig på att dokumentera det med kameran. Nu har det kommit så mycket snö att det är omöjligt att tänka sig att jag använde bilen för bara någar timmar sedan. Nog för att jag också vill ha en vit jul men vita hjul klarar jag mig utan och nu tycker jag att det räcker! Att dagen aldrig riktigt ljusnar gör mig så trött så jag tror att jag ska gå och lägga mig en stund innan jag orkar ta itu med några fler lagtexter, och när jag sedan gör det så krävs gissningsvis en del kaffe till... Lägger ut en bild på bodyn jag inte kunde låta bli att köpa till lillebror på rea för 29.50 på Lindex i lillänge förra veckan också. Denna graviditet (skyller iaf på den) har gjort mig riktigt "rabattkåt" och det är nästan inte längre roligt att gå på stan (eller ens Ica) om man inte kan fynda 3 för 2 eller har kupong på något eller liknande, och det har inte ens något med hur min ekonomi att göra!

Att inga bloggar uppdateras nu när jag för en gångs skull har möjlighet att läsa (stunderna hemma då vi har tillgång till internet blir allt färre och av någon konstig anledning tycks Mattias alltid ha företräde till dem) och att jag nyss insåg att jag kommer att ha fyra heldagar efter varandra i Sundsvall i slutet av januari. Har ju ingen aning om vilken "typ av bebis" vi får men oavsett så känns det ganska uteslutet att låta Mattias husera ensam med både bebisen och Mio hela dygnen så länge (som man känner sig själv känner man andra). Kanske vore det läge att bjuda hem studiegruppen någon av de kvällarna om jag ändå ska pendla från Böle...

Anmälde Mios sjukhusvistelse tidigare här i veckan till försäkringsbolaget och nu visar det sig att vi (Mio) får ut 1432kr för det, inte så dumt. Nu ska jag gå och väcka sonen så att han hinner "mojsa sig" innan mamma bjuder på kyckling!

Det har kommit så mycket snö och det är så mysigt! Tog tag i det där med att ställa in cykeln jag väldigt sällan ens använde innan snön kom... tog sedan en promenad till affären bara för att få höra knastret under skorna.

Det gissas dåligt på när lillebror ska komma.
Listan just nu:
25/12 Mattias
(28/12 BF)
29/12 jag
31/12 mamma
1/1 August
2/1 Joel
3/1 Stina
4/1 Julia

Har fått den nya studiehandledningen och mitt i barnafödandet ska jag läsa tre böcker i pappersform och en på datorn, ha möte med gruppen och kp på referensarbetsplatsen för att diskutera etik, med samma grupp skriva ett arbete, plugga till och skriva tenta samt deltaga i ett seminarie. Bara. Förutom allt vad julfirande och röda dagar med familjen hemma heter, vänner och syskon jag inte träffat på länge som kommer hem och en flytt... Men jag tror att studiegruppen förstår att jag kanske inte kommer att vara den mest aktiva i just denna kurs, men att jag ska göra vad jag kan för att ta igen det sedan! En förlossning går ju inte att planera så det är bara att försöka ta varje dag som den kommer och hinna med vad som går utan att stressa.

Jag räknar inte iskallt med att förlossningen ska gå bra, att lillebror ska vara "felfri", att Mio ska ställa om sig problemfritt till den nya familjen osv. men att oroa sig är ju som att betala tillbaka på ett lån man ännu inte tagit så jag skjuter upp sådana tankar och hoppas på att grundplanen ska stå sig. Först och främst ska jag ju tenta arbetsrätten om en vecka. Och åka hem för att stoppa i bilstolen i bilen nu för det var visst någon olycka på Brunflovägen vid Odensala/Torvalla och där i en kö sitter Mattias på väg till Brunflo för att uträtta något som han gissningsvis inte hinner klart med innan Mio ska hämtas.

....när jag för enda gången på hela hösten är i Sundsvall?!

Jo, Mio hämtas på dagis och klagar över smärta i pungen så pass att han Mattias fixar akut läkartid vid 19.40 och jag går sedan och lägger mig utan att ha fått veta hur det hela fortlöpte. Somnar till sist och vaknar vid 01.30 och har fått ett sms med texten "Mio opereras nu iaf". Har ingen aning om för vad och Mattias går inte att ringa så jag somnar till sist oroligt om och drömmer om att han har cancer. Kl 03.00 väcks jag av en leveransrapport och får äntligen prata med Mattias och kan lugna mig en aning. Det visade sig att läkarna misstänkt att kulorna slagit knut men att de efter att ha öppnat kunnat konstatera att så inte var fallet.

Själv har jag aldrig sövts eller opererats särskilt allvarligt så att min lilla älskling ska behöva vara med om det, för att inte tala om smärtorna som ledde fram till det, och att jag inte ens kunde vara där... Fast jag vet att Mattias skötte det hela mycket bättre än vad jag någonsin hade gjort för att han är så mycket lugnare i sig själv än vad jag är (även om jag kanske hade lyckats räkna ut det där med datumparkering och sluppit bötern) och nu har de tydligen fått åka hem och Mio verkar visst inte ha ont längre heller (trots att de, efter vad jag förstått, inte hittade något fel). Längtar efter att få åka hem och pussa och krama på dem!

Visst fick jag energi av solen (solarierören...), eller åtminstone så trodde jag det när jag sedan gick ner på stan med förhoppningen om att hitta mig en tröja av modell längre och kanske något till ett barn eller två. Energin tog slut redan påaffär nr 1, H&M men jag gick iaf därifrån med en pyjamas i Mios storlek (98, eftersom Klara undrade...). Den var fullmönstrad av figurer och nog för att den hade rosa muddar men när jag sedan gick därifrån och kollade på kvittot och såg att där stod flickpyjamas blev jag förvånad. Har lite svårt att motivera varför dagens inlägg i genusdebatten - rektorn som nekade en manlig elev att vara skolans lucia - känns lite överdrivet även för mig men att killar inte ska kunna klä sig i rosa i detta såkallade 2000-tal... Mio kommer att bli jättesöt när han på julaftonskvällen ska gå till sängs! Hans "klasskort" kom förresten idag och han är jättefin men det var förvånande att se hur fotografen lyckats fånga honom i ett uttryck då han ser så stor ut (gammal) och lik sin pappa, något jag sällan annars sett.

I och med att energin tog slut där på H&M och jag sedan i kryptakt tog mig  tillbaka till bilen så håller jag i detta nu på att samla ny energi för att orka packa väskan inför morgondagen. Jag tiggde till mig massage men Mattias hann bara börja med ben nr 1 innan han kom på att han hade ärenden på Mekonomen fast nu kom han hem igen så jag hoppas på fortsättning!

Så har äntligen den månad kommit då lillebror med ganska stor sannolikhet kan titta ut. Han väntas i v 37 nu (36+1) väga närmare 3 kg och det tvivlar jag inte på. Mattias tror på förlossning på juldagen (25:e), jag på den 29:e och bror Joel på den 2:a januari. Fler som vill gissa? BF (beräknad födsel) är och var även enligt sista mens den 28/12. Med Mio hade jag BF enligt sista mensen den 9/7 och enligt ultraljudet den 5/7, föddes gjorde han den 10:e. Lite kuriosa är att Mattias själv var beräknad på nyårsafton men kom först den 8:e januari, blev därmed 85:a och klasskompis med en annan 85:a som sedan bidrog till att vi kom att träffas. Jag har alltid i smyg fördömt hans föräldrars dåliga planering (för han var planerad) med att riskera att få ett barn så sent på året men nu när jag själv är i samma läge (fast det i vår planering inte ingick att det skulle "ta sig" innan vi knappt ens hunnit bestämma oss) så känns det inte alls lika illa längre, men jag hoppas att han slipper fira samma dag som Jesus isf (som väl firas på julafton fast han inte föddes då?). jag vill hinna fira jul hos mina föräldrar, äta skinka och mammas köttbullar, bli osams om vilka spel som ska -eller som inte ska- spelas, vilka traditioner som ska bibehållas, mm... Vill hinna träffa Klaras kille och se om Mio vågar svara "ja" på om det finns några snälla barn...

Kl 18.45 sänds visst reprisen av Julkalenderns första avsnitt och med Anders och Måns i rollistan så ska jag försöka hålla mig vaken tills dess... har efter flera veckors väntande lyckts samla ihop 3 tior så en sväng i solariet kanske kan göra mig lite mindre trött också. Fasar i smyg för morgondagen då klockan ska ställas på 6 igen och en hel dag med föreläsningar i Sundsvall väntar innan vi äntligen får bege oss till IKEA och jag ytterligare några timmar senare får kasta mig i säng på Sidsjö.