Fastkörd
Dystra konstateranden:
Den personalchef i Ragunda kommun som jag varit i kontakt med angående arbetsplatsförlagda studier (som det så fint heter) har slutat så nu är jag tillbaka på ruta 1 igen och den kvinna jag istället tänkt kontakta sitter i möte hela dagen idag.
Den handläggare i barnomsorgsfrågor i samma kommun som förmodligen sökt mig men utan att lämna mobilsvar häromdagen (och som inte heller ringt Mattias istället) är upptagen under förmiddagen (men skulle iaf ringa upp under eftermiddagen idag).
Boken jag läser är långsam och seg.
Läste igår i "På smällen" (min gravidbibel) att "det enda vi vet säkert är att det är vanligare att någon som går över tiden första gången hon väntar barn gör det även andra gången och att det är vanligare att mammor som väntar pojkar går över"! Jag hade, såhär i efterhand aningen naivt, trott att det faktum att jag har BF så sent på året skulle sporra mig till att hellre vilja gå över och få i januari men nu är jag less på att vänta! Jag vill veta vem som gömmer sig därinne, jag vill se Mios reaktion, jag vill kunna röra mig obehindrat, jag vill kunna lägga upp en planering för fortsatta studier... Samtidigt vet jag att det blir många och långa dagar om jag ständigt ska älta detta så jag ska försöka låta bli och istället se fram emot att få sätta på mig och magen den bruna klänningen igen imorgon för att bjudas med av Mattias jobb på julbord. Innan dess väntar även ett BM-besök, förhoppningsvis det sista (men jag ska som sagt hålla tyst om sådana tankar).
Den personalchef i Ragunda kommun som jag varit i kontakt med angående arbetsplatsförlagda studier (som det så fint heter) har slutat så nu är jag tillbaka på ruta 1 igen och den kvinna jag istället tänkt kontakta sitter i möte hela dagen idag.
Den handläggare i barnomsorgsfrågor i samma kommun som förmodligen sökt mig men utan att lämna mobilsvar häromdagen (och som inte heller ringt Mattias istället) är upptagen under förmiddagen (men skulle iaf ringa upp under eftermiddagen idag).
Boken jag läser är långsam och seg.
Läste igår i "På smällen" (min gravidbibel) att "det enda vi vet säkert är att det är vanligare att någon som går över tiden första gången hon väntar barn gör det även andra gången och att det är vanligare att mammor som väntar pojkar går över"! Jag hade, såhär i efterhand aningen naivt, trott att det faktum att jag har BF så sent på året skulle sporra mig till att hellre vilja gå över och få i januari men nu är jag less på att vänta! Jag vill veta vem som gömmer sig därinne, jag vill se Mios reaktion, jag vill kunna röra mig obehindrat, jag vill kunna lägga upp en planering för fortsatta studier... Samtidigt vet jag att det blir många och långa dagar om jag ständigt ska älta detta så jag ska försöka låta bli och istället se fram emot att få sätta på mig och magen den bruna klänningen igen imorgon för att bjudas med av Mattias jobb på julbord. Innan dess väntar även ett BM-besök, förhoppningsvis det sista (men jag ska som sagt hålla tyst om sådana tankar).
Kommentarer
Postat av: Stina
Helt sjukt, men jag är faktiskt avis på din gravidmage - även fast min bebis kommit ut. :)
Trackback
