elins elegi

....när jag för enda gången på hela hösten är i Sundsvall?!

Jo, Mio hämtas på dagis och klagar över smärta i pungen så pass att han Mattias fixar akut läkartid vid 19.40 och jag går sedan och lägger mig utan att ha fått veta hur det hela fortlöpte. Somnar till sist och vaknar vid 01.30 och har fått ett sms med texten "Mio opereras nu iaf". Har ingen aning om för vad och Mattias går inte att ringa så jag somnar till sist oroligt om och drömmer om att han har cancer. Kl 03.00 väcks jag av en leveransrapport och får äntligen prata med Mattias och kan lugna mig en aning. Det visade sig att läkarna misstänkt att kulorna slagit knut men att de efter att ha öppnat kunnat konstatera att så inte var fallet.

Själv har jag aldrig sövts eller opererats särskilt allvarligt så att min lilla älskling ska behöva vara med om det, för att inte tala om smärtorna som ledde fram till det, och att jag inte ens kunde vara där... Fast jag vet att Mattias skötte det hela mycket bättre än vad jag någonsin hade gjort för att han är så mycket lugnare i sig själv än vad jag är (även om jag kanske hade lyckats räkna ut det där med datumparkering och sluppit bötern) och nu har de tydligen fått åka hem och Mio verkar visst inte ha ont längre heller (trots att de, efter vad jag förstått, inte hittade något fel). Längtar efter att få åka hem och pussa och krama på dem!