elins elegi

Kom hem från skolan vid tretiden i eftermiddags, lagom optimistisk då varken molvärken tilltagit i styrka eller förkylningen blivit bättre, tror inte ens att jag berikade mitt intellekt med särskilt många nya kunskaper (fast Marianne bjöd på kaffe och vi ältade en del gamla filosofer och män vi inte visste fanns) så hemma gick jag raka vägen till sängs. Efter bara några minuter kom Mattias hem och försökte lura i mig att Mio satt i bilen och något var väldigt bråttom. Instinkten sade mig att han ljög och snart hade jag dragit ut honom att mamma fått ta med sig Mio till Änge och att bara vi två skulle åka på badhuset (som jag inte tidigare besökt sedan renoveringen men pratat åtskilliga gånger om).

Nu är jag nyss hemkommen efter att ha testat både den lugnaste av de nya vattenruschbanorna och alla relaxens bastuar, inklusive en aromakur. Träffade även Anna och Kristoffer och det är ju inte alltför ofta tyvärr. Mår ljuvligt (bortsett molvärken som suger energi och inte tycks göra någon nytta heller)! Lillebror har överlevt (men förhoppningsvis börjat vantrivas) och nu ska jag njuta av en barnfri kväll med min underbara Tise! Planen är tydligen att Mio ska vara i Änge tills efter förlossningen så jag hoppas att det inte blir så många dagar för jag saknar honom redan, fick ju inte säga "hej då" ordentligt heller!