Och som för att bevisa något...

...liknande att jag också kan må bra, så måste jag liksom alltid bevisa det genom ett nytt inlägg efter att inte ha varit på topp i det förra. Jag är nyklippt och nysolad nu iaf (och utan det där skavande humöret), men ändå var frisören med härlig pitä-dialekt brunare. Som alltid hos frisörer (jag testar alltid nya) så kommer frågan angående om det är jag som envisas med ruskigt omoderna frisyrer eller om det är frisören som gör det genom det sätt jag alltid stylas innan jag går därifrån. Vill alltid bara hem och duscha så fort som möjligt för att sedan kunna göra det på mitt sätt, och nu är det gjort. Medan jag satt i frisörstolen så kom jag också att tänka på när själen egentligen skapas, och hur. Varför befinner sig liksom min själ i just denna kropp? Jag kan tydligen vara filosofisk jag också emellanåt. Om Mattias fortfarande har besök av stor-Viktor när jag kommer hem imorgon så ska jag fråga honom för han brukar ha svar på det mesta.

Det lutar åt att jag kommer att söka sociologi i första hand till hösten, företagsekonomi är ändå något jag kan läsa sedan och att starta eget är inte min första önskan efter examen. Tack Klara för den insikten, även om det inte är säkert att den sitter i tills i april när det är dax att söka... Som sommarkurs kommer jag att söka rehabiliterande samtal efter tips om att den var väldigt givande, för problem är väl till för att lösas och jag är i nuläget motiverad till att göra något åt alla de mindre sociala sidor som jag givits. Ska ge mig i kast med det lokala äldreboendet på fredag också för med åtminstone en kurs så hinner jag ju vara "ledig" en stor del av sommaren ändå, och att jobba är ju ganska roligt det med som omväxling. Vill de inte ha mig får jag väl leta andra jobb eller ta en kurs till men det får jag ta då, nu ska jag drömma mig bort i den resekatalog jag hämtat. Lite trist att inte den snygging jag ska åka med kan sitta vid min sida och titta han också men det kommer ju fler kvällar. Måste bara skriva hur stolt jag är över honom som är ensam med barnen flera dygn i sträck utan att ringa och beklaga sig och be om medlidande, vilket jag skulle gjort för längesen. Nu blir det blå himlar och hav vid medelhavet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0