I ensamhet i evighet?

"Sorg är inte farligt och det smittar inte", sades just i barnprogrammen.
BM-besök imorse och jag har hela dagen väntat på att min för dagen sjukskrivne sambo ska undra över hur det gick, hur bebisen mår, hur jag mår... men han har visst huvudet fullt av annat. Det känns väldigt ensamt just för stunden men det tänker jag inte orda mer om här och nu.

Allt var bra iaf och för en gångs skull så sammanföll besöket med ett i samma vecka då jag väntade Mio (värdena inom parentes):

Lillebrors ♥-ljud: 148 slag/minut (130)
SF-mått: 34cm (34)
Min vikt: 68 (76)
HB/blodvärde: 129 (140-nånting)
Blodtryck: 105/66 (110/60)
P-glukos: 4,1 (5 nånting)

Han har nu vänt sig och ligger med huvudet nedåt men fortf är det rörligt (normalt för tiden). Jag fick ännu en akupunkturbehandling men till sist fick jag avbryta då trycket från bebisen när jag ligger på rygg gjorde att benen började pirra och det svartnade för ögonen, hoppas att det hann göra någon nytta iaf. Den senaste tiden har det blivit lite, lite mindre smärtsamt iaf (men det är väl inte värt att skriva för då kommer det väl igen...). De senaste dagarna har magen kännts större ön jag nånsin minns att den gjorde med Mio och det påverkar andningen, vilket i sin tur gör att jag svankar för att ge bebis så stor plats som möjligt, vilket gör att ryggen inte precis blir smärtfri... så om någon i mitt hushåll kunde erbjuda massage skulle jag verkligen inte tacka nej...

Nu sitter någon och trånar, fast mer efter datorn än efter mig tyvärr!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0