Tankar jag tänkt under eftermiddagens föreläsning i ämnet arbetsterapi
Det är inte det att ämnet är ointressant, snarare precis tvärt om och får mig att önska att jag åtminstone sökt arbetsterapeututbildningen och inte bara drömt om den. Ändå hamnar jag liksom ständigt i andra tankar...
Åh, vad heter han den där snygga med mössa som är (var?) arbetsterapeut på Carema?! (Den tanken upptog nog egentligen den största tiden men jag har iaf kommit på det nu!)
Undrar vad som kommer att hända med en person X (absolut inget sånt ex, bara någon jag inte vill nämna vid namn) när sista barnet flyttar hemifrån och inte längre kan erbjudas uppassning. Vad händer då med dennes (inte barnets!) livskvalitet och tillfredsställelse av den uppassande sysselsättningen? (Arbetsterapi uppstod för dem som inte på egen hand kunde genomföra någon fort av tillfredsställande sysselsättning och det var där någonstans som den tanken dök upp)
Jag skulle verkligen behöva minst två döttrar för att få in alla namn jag bara måste ge. Nemi, Lisa, Astrid, Ingrid, Johanna... Bara de två första kan jag tänka mig som tilltalsnamn.
Så du där uppe om du finns och åtminstone skummar lite i alla de bloggar som finns: gör mig tvillinggravid (fast låt det bli Mattias som fader, och det ska vara med två tjejer om det inte redan framgått) trots mina piller och färdigställ köket i Böle innan det blir dax för förlossning! Gärna några fler sovrum också om det visar sig att önskningarna får vara tre... Sådana där tankar som borde få en röd lapa att börja blinka och en varningssignal att ljuda var gång de dyker upp i situationer då man verkligen borde behålla koncentrationen där den ska vara!
Nej, slut på tankar nu, jag ska försöka beställa lite ur nya H&M-katalogen!
Åh, vad heter han den där snygga med mössa som är (var?) arbetsterapeut på Carema?! (Den tanken upptog nog egentligen den största tiden men jag har iaf kommit på det nu!)
Undrar vad som kommer att hända med en person X (absolut inget sånt ex, bara någon jag inte vill nämna vid namn) när sista barnet flyttar hemifrån och inte längre kan erbjudas uppassning. Vad händer då med dennes (inte barnets!) livskvalitet och tillfredsställelse av den uppassande sysselsättningen? (Arbetsterapi uppstod för dem som inte på egen hand kunde genomföra någon fort av tillfredsställande sysselsättning och det var där någonstans som den tanken dök upp)
Jag skulle verkligen behöva minst två döttrar för att få in alla namn jag bara måste ge. Nemi, Lisa, Astrid, Ingrid, Johanna... Bara de två första kan jag tänka mig som tilltalsnamn.
Så du där uppe om du finns och åtminstone skummar lite i alla de bloggar som finns: gör mig tvillinggravid (fast låt det bli Mattias som fader, och det ska vara med två tjejer om det inte redan framgått) trots mina piller och färdigställ köket i Böle innan det blir dax för förlossning! Gärna några fler sovrum också om det visar sig att önskningarna får vara tre... Sådana där tankar som borde få en röd lapa att börja blinka och en varningssignal att ljuda var gång de dyker upp i situationer då man verkligen borde behålla koncentrationen där den ska vara!
Nej, slut på tankar nu, jag ska försöka beställa lite ur nya H&M-katalogen!
Kommentarer
Postat av: Tjockis
sick sis.
Trackback
