elins elegi

Var fjärde vecka önskar jag helt och fullt att jag vore någon annan, någon med jämnt humör och en förstående själ. Den veckan startade med en mycket gråtfylld kväll i förrgår, för INGENTING alls. Igår gick det ganska bra men idag är det något som gnager igen. Det känns som att jag har gett upp angående plugget inför tentan. Jag är inte nervös och inte orolig. Jag har lärt mig massor den senaste månaden och det hade absolut räckt till ett gymnasieprov men om det räcker till en universitetstenta, det får jag känna av imorgon. Just nu sitter någon på min axel och viskar att det inte är någon idé att öppna böckerna för ingenting mer skulle gå in. Samtidigt sparkar någon annan runt i min mage och vill att jag ska gå igenom allt en sista gång. Slutsatsen bilr att ingenting görs men känslan av att jag borde kvarstår. Skulle jag kugga första tentan så finns så många arrgument; "många kör med den studietekniken att de satsar på omtentan direkt" eller att "ingen kan ju veta hur en tenta är innan man provat"...
Men jag vill klara den här. Inte för att det är den första och att det vore bra för psyket utan just idag känner jag att jag vill klara den för att jag är övertygad om att duktigare än såhär blir jag inte. Tänk om det inte räcker!?

Jag hoppas att något händer bara jag fått lte soppa i mig, kanske kommer motivationen tillbaka eller också förlikar jag mig med tanken på att jag är redo.