elins elegi

Just nu önskar jag att jag var mer förstående och mindre arg. Jag blir alltid arg när Mattias måste jobba över - på honom. Jag vet ju att det inte är hans fel men det går alltid ut över honom. Jag blir alltid lika besviken. 

Hans chefer säger att det bara är att vänja sig men jag vill inte! Jag vill inte att det alltid ska vara såhär!

Kanske är det för att jag längtar så mycket efter den tiden som var för bara någon månad sedan, när vi åt middag framför cityakuten och avslutade det hela med en kopp kaffe- med dopp, varje dag.

Egentligen saknar jag inte hans hjälp med Mio på kvällarna så mycket som jag saknar att inte ha honom här. Jag vill dela min tid och allt som händer med honom men det finns numera alldeles för lite tid till det. Den tid vi ses är vi så trötta så vi knappt orkar ta vara på.

Hur mycket hade jag inte önskat att han hade varit med hos Sara idag och hjälpt till att måla väggar!?
Jag visste inte ens att jag kunde och orkade måla så bra, men när ska jag få berätta det nu när han troligtvis inte kommer hem förrän jag har hunnit lägga mig...