elins elegi

Jag väntar fortfarande på Mios kläder. Jag väntar på att all snö ska smälta bort, att sommaren ska komma, att Mio ska fylla 1... Att det ska vara så svårt att leva i nuet. Men jag försökte iaf när jag tog en promenad hem från unga föräldrar, där jag för övrigt väntade i över en timme på att det skulle komma fler än bara jag och Mio. Det var jättehärligt promenadväder med sol och på radion fick jag lära mig att Ängelholm är landets klamydiatätaste stad, fast sedan dementerade någon och sa att det var Sundsvall, så jag blev nog egentligen inte klokare.

Har bokat tre nätter på något vandrarhem i Göteborg som jag glömt namnet på den sista helgen i mars. Får inte Mattias ledigt får han väl ta ut tillfällig föräldrapenning eller något. Fast jag måste länna mitt kontonummer som säkerhet eftersom vi inte kommer att komma i tid, och boka garageplats!

Igår tog vi våra nästan sista slantar och åkte på Mc Donalds. Just då kändes det lättare än att komplettera de råvaror som hade behövts för att klara veckans matsedel men är man hungrig så går det som bekant inte att tänka riktigt klart... så nu får vi inprovisera fram till på fredag när barnbidraget kommer, och leva på kärlek! Nästa månad ska jag ta tag i mitt nyårslöfte och verkligen skriva upp så jag vet var pengarna tar vägen. Dessutom blir det matkassa igen för nu på slutet känns allt bara så felprioriterat.