Gårdagen var bara, bara crap
Vaknade med ett illamående som fick mig att undra om jag var gravid igen. Vankade av och an och ingåg till slut att det jag nog egentligen sökte efter var min ork. Emellan att jag lämnade och många timmar senare hämtade Mio på dagis hann jag faktiskt med tre kapitel i en bok varvat med sov- och spypauser. M gjorde hemlagad pizza och efter att ha levt på enbart nyponsoppa fram tills dess så lyckades jag iaf trycka i mig åtminstone halva min lilla bit och det började kännas lite bättre. Efter ännu lite mera sömn så blev det iaf senaste Desperate och idag är åtminstone illamåendet borta. Fick dessutom sovmorgon då M tog Mio till dagis.
Ironiskt nog så stressar jag upp mig inför tentan nästa vecka trots att jag just nu läser en bok om - stress. Har fortf en annan bok som bara är halvläst och sedan ska jag ju hinna repetera också! Om jag bara visste hur man pluggade för att bara bli godkänd så skulle jag göra det för jag vet inte ens om tiden räcker till det. Det märks så väl att detta moment är en vecka kortare för att den förra tentan lappade över och all prioritet för detta moment försvann. Tror iaf att jag vet vem jag ska intervjua i nästa moment nu, om han ställer upp... Känner att jag tappat all tro på mig själv och landat i nån slagt depp där jag är övertygad om att jag inte skulle fixa att intervjua någon jag inte känner just nu och jag vet inte ens när jag ska ha tid att hitta tillbaka till mig själv igen. Sätter något slags tvivelaktigt hopp till att det bara är stressen över tentan som får mig att känna såhär och att allt försvinner bara den är över.
Nej, usch, nu måste jag sluta sitta här och sucka, annars blir det ju ännu mindre med tid, hoppas dessutom på ork och tid att gå och köpa mjölk och julfrimärken senare. Lite bilder från helgen och min Mio-mys bara.
Ironiskt nog så stressar jag upp mig inför tentan nästa vecka trots att jag just nu läser en bok om - stress. Har fortf en annan bok som bara är halvläst och sedan ska jag ju hinna repetera också! Om jag bara visste hur man pluggade för att bara bli godkänd så skulle jag göra det för jag vet inte ens om tiden räcker till det. Det märks så väl att detta moment är en vecka kortare för att den förra tentan lappade över och all prioritet för detta moment försvann. Tror iaf att jag vet vem jag ska intervjua i nästa moment nu, om han ställer upp... Känner att jag tappat all tro på mig själv och landat i nån slagt depp där jag är övertygad om att jag inte skulle fixa att intervjua någon jag inte känner just nu och jag vet inte ens när jag ska ha tid att hitta tillbaka till mig själv igen. Sätter något slags tvivelaktigt hopp till att det bara är stressen över tentan som får mig att känna såhär och att allt försvinner bara den är över.
Nej, usch, nu måste jag sluta sitta här och sucka, annars blir det ju ännu mindre med tid, hoppas dessutom på ork och tid att gå och köpa mjölk och julfrimärken senare. Lite bilder från helgen och min Mio-mys bara.
Kommentarer
Trackback
