Ångest
Önskar att jag satt en annan rurik men jag har på känn att det inte blir bättre än såhär - än (Sara, rädda mig sedan).
Det är inte första, och säkerligen inte sista gången som dennna rastlösa och motsägelsefulla känsla träder in. Känslan av att det å ena sidan är bra nu men att det å andra sidan kanske, kanske skulle kunna ge lite mer om jag bara försökte. Dagen-före-tenta-ångesten är här nu. Lite hade jag hoppats att jag blivit en annan sedan gymnasiet då det var likadant men aldrig lika svåra kunskaper.
Jag vet inget sätt att handskas med känslan av att inte orka/vilja läsa mer men samtidigt inte kunna koppla av och känna mig tillfreds med det. Jag vet att jag inte lär mig mer av att läsa nu, för all motivation är defenitivt puts väck och det är snarare är så att jag börjar känna mig osäker av att "bara kolla igenom det här och det här en sista gång" men det gör ju att det kanske vore bra att läsa lite till, och så går det runt igen...
Så tänk om jag litade på mig själv och kunde ta åt mig av mantrat jag hela tiden rabblar utan att kunna fokusera, "jag kan massor och räcker inte det så är inte en omtenta hela världen", särskilt inte nu när vi "bara" ska tenta genom rapportskrivning på nästa moment. Klart att ett godkänt resultat är vad jag strävar efter även om jag inte alls är lika förberedd som förra gången, men nu är det ju liksom stopp. Fast nästan hellre än att klara tentan så vill jag hitta ett sätt att kunna handskas med denna dag innan alla kommande tentor. Det var så skönt att gå på Winnerbäck kvällen innan sist för var ska ångesten få plats när hela ens inre är fyllt av ljuv musik?!
Jag lovar, detta ska vara det sista ångestladdade, deprimerande inlägget för i år! Och jag har skrivit för min egen skull, eller möjligtvis för att få råd, men jag behöver verkligen inget medlidande! Det är bara en timme att härda ut nu, sedan ska jag gömma undan allt skolarbete, ta med mig min mjuka pepparkaka och åka till Sara. Dessutom önskar jag lite att jag ska se ut som en pepparkaka när jag åker därifrån men jag vet att inte en gång i ett solarie räcker för det... Röda naglar går inte bra ihop med mina vita händer, men är det jul så är det!
Jag återkommer i ett annat sinneslag.
Det är inte första, och säkerligen inte sista gången som dennna rastlösa och motsägelsefulla känsla träder in. Känslan av att det å ena sidan är bra nu men att det å andra sidan kanske, kanske skulle kunna ge lite mer om jag bara försökte. Dagen-före-tenta-ångesten är här nu. Lite hade jag hoppats att jag blivit en annan sedan gymnasiet då det var likadant men aldrig lika svåra kunskaper.
Jag vet inget sätt att handskas med känslan av att inte orka/vilja läsa mer men samtidigt inte kunna koppla av och känna mig tillfreds med det. Jag vet att jag inte lär mig mer av att läsa nu, för all motivation är defenitivt puts väck och det är snarare är så att jag börjar känna mig osäker av att "bara kolla igenom det här och det här en sista gång" men det gör ju att det kanske vore bra att läsa lite till, och så går det runt igen...
Så tänk om jag litade på mig själv och kunde ta åt mig av mantrat jag hela tiden rabblar utan att kunna fokusera, "jag kan massor och räcker inte det så är inte en omtenta hela världen", särskilt inte nu när vi "bara" ska tenta genom rapportskrivning på nästa moment. Klart att ett godkänt resultat är vad jag strävar efter även om jag inte alls är lika förberedd som förra gången, men nu är det ju liksom stopp. Fast nästan hellre än att klara tentan så vill jag hitta ett sätt att kunna handskas med denna dag innan alla kommande tentor. Det var så skönt att gå på Winnerbäck kvällen innan sist för var ska ångesten få plats när hela ens inre är fyllt av ljuv musik?!
Jag lovar, detta ska vara det sista ångestladdade, deprimerande inlägget för i år! Och jag har skrivit för min egen skull, eller möjligtvis för att få råd, men jag behöver verkligen inget medlidande! Det är bara en timme att härda ut nu, sedan ska jag gömma undan allt skolarbete, ta med mig min mjuka pepparkaka och åka till Sara. Dessutom önskar jag lite att jag ska se ut som en pepparkaka när jag åker därifrån men jag vet att inte en gång i ett solarie räcker för det... Röda naglar går inte bra ihop med mina vita händer, men är det jul så är det!
Jag återkommer i ett annat sinneslag.
Kommentarer
Postat av: Sara
Räddade jag dig lite iaf?? :) Du kan det du kan, och det du inte vet kan du inte göra något åt saken nu ändå! En stressad hjärna tar inte in någon information, så ät nå gott o mys med finpojkarna dina så ska du se att det går toppen i morgon o du har din långledighet att se fram emot sen!! :)
Postat av: Karita
Vet precis hur du känner det även fast jag inte behövde den ångesten för denna gång! och skolan gör det inte bättre för en heller med att prata om krav för att komma in på nästa kurs osv! jag undrar hur man ska kunna bli av med den där jobbiga känslan dagen innan? Hmmm!
Trackback
