Dagens värsta
Äntligen har Mattias och Mio knatat iväg på affären så att här blir lite lugn och ro!
Det känns så mycket bättre mellan oss nu än för en vecka sedan men 24-7 på 42 kvadrat är inte alla gånger det allra bästa...
Min lilla, lilla pojkes första dagistimme är avklarad och prinsen charmade alla med det där lilla extra som bara prinsar kan! Jag känner inte alls den där stora klumpen i hjärtat, magen eller någon annanstans som så många pratar om utan tycker tvärt om att det ska bli jättekul att Mio på ett naturligt sätt får umgås med jämnåriga och sedan komma hem till två föräldrar som längtat och väntat hela dagen! Jag tror att dagis är jättebra för barn på så många sätt!
Cyklade sedan ner på stan, arbetsförmedlingen och försäkringskassan och sånt där tråkigt men viktigt för att få behålla min sgi och någon gång i höst förhoppningsvis få ut två veckors a-kassa.
Sedan väntade ungdomsmottagningen för att få nytt p-pillerrecept nu när de har drop in på måndagseftermiddagarna. Utanför stod ca femton småtjejer i sextonårsåldern med "rätt" kläder, väskor, smink, smycken... fast som jag skulle tagit som tolv om det inte varit för att jag kände igen två stycken från Joels ex-klass. Kände mig med ens mycket gammal, inte så mycket för gammal men rysligt omodern och tråkigt vuxen och hade någon frågat mig något hade rösten förmodligen skurit sig när jag försökt svara där jag stod i mina för löst sittande jeans i fel modell. Borde inte begreppet "vuxen" innebära självkänsla, stil och att bära huvudet högt? Just nu, någon timme senare, skulle jag svara ja och att jag nästan är där men just då hade svaret varit ett nästan osynligt ruskande på huvudet.
Mina inre ursäkter fast som inte fick mig att känna mig det minsta kaxigare:
Jag har tvättstugan ikväll och alla andra, två par, jeans ligger i startläge där.
Jag har tappat några kilon i sommar och jeansen satt faktiskt riktigt snyggt innan.
Jag passar verkligen och absolut inte i stuprör!
Trängde mig fram och fick kölapp nr 2 så efter en kvart med näsan i en tidning i väntrummet blev det äntligen min tur och på fem minuter var mitt ärende avklarat.
Jag som kände mig så snygg imorse hos frisören såg längs hemvägen (med litet "h", inte vägen där jag bor, haha) ett antal skräckexempel från småbarnsträsket så nu har den värsta ångesten lagt sig men en dusch för att sedan kunna stayla håret som jag vill och vet att jag passar i och att få krypa i ett par noppiga mysbyxor är nog vad som krävs innan jag känner mig helt på topp igen!
Det känns så mycket bättre mellan oss nu än för en vecka sedan men 24-7 på 42 kvadrat är inte alla gånger det allra bästa...
Min lilla, lilla pojkes första dagistimme är avklarad och prinsen charmade alla med det där lilla extra som bara prinsar kan! Jag känner inte alls den där stora klumpen i hjärtat, magen eller någon annanstans som så många pratar om utan tycker tvärt om att det ska bli jättekul att Mio på ett naturligt sätt får umgås med jämnåriga och sedan komma hem till två föräldrar som längtat och väntat hela dagen! Jag tror att dagis är jättebra för barn på så många sätt!
Cyklade sedan ner på stan, arbetsförmedlingen och försäkringskassan och sånt där tråkigt men viktigt för att få behålla min sgi och någon gång i höst förhoppningsvis få ut två veckors a-kassa.
Sedan väntade ungdomsmottagningen för att få nytt p-pillerrecept nu när de har drop in på måndagseftermiddagarna. Utanför stod ca femton småtjejer i sextonårsåldern med "rätt" kläder, väskor, smink, smycken... fast som jag skulle tagit som tolv om det inte varit för att jag kände igen två stycken från Joels ex-klass. Kände mig med ens mycket gammal, inte så mycket för gammal men rysligt omodern och tråkigt vuxen och hade någon frågat mig något hade rösten förmodligen skurit sig när jag försökt svara där jag stod i mina för löst sittande jeans i fel modell. Borde inte begreppet "vuxen" innebära självkänsla, stil och att bära huvudet högt? Just nu, någon timme senare, skulle jag svara ja och att jag nästan är där men just då hade svaret varit ett nästan osynligt ruskande på huvudet.
Mina inre ursäkter fast som inte fick mig att känna mig det minsta kaxigare:
Jag har tvättstugan ikväll och alla andra, två par, jeans ligger i startläge där.
Jag har tappat några kilon i sommar och jeansen satt faktiskt riktigt snyggt innan.
Jag passar verkligen och absolut inte i stuprör!
Trängde mig fram och fick kölapp nr 2 så efter en kvart med näsan i en tidning i väntrummet blev det äntligen min tur och på fem minuter var mitt ärende avklarat.
Jag som kände mig så snygg imorse hos frisören såg längs hemvägen (med litet "h", inte vägen där jag bor, haha) ett antal skräckexempel från småbarnsträsket så nu har den värsta ångesten lagt sig men en dusch för att sedan kunna stayla håret som jag vill och vet att jag passar i och att få krypa i ett par noppiga mysbyxor är nog vad som krävs innan jag känner mig helt på topp igen!
Kommentarer
Postat av: Carro
Klart ungarna har det bra på dagis=) är inte heller nervös eller orolig utan tycker det bara ska bli kul, kanske mest för att jag längtar som en gnu till jobbet=)
Trackback
