elins elegi

Ännu en helg är slut och min sista vecka ensam hemma med Mio har börjat! Två hårdbrödmackor, en kopp kaffe, beställning av studentlitteratur för nästan tusenlappen och några klädombyten är avverkade so far. Ska luncha med "gamla" gymnaiekompisar och minst en av dem har aldrig träffat Mio. Tänker jag efter så minns jag inte ens om jag har träffat henne en enda gång sedan studenten. Skrämmande tanke, jag är så dålig på att hålla kontakt! Så er jag verkar bry mig om, känn er hedrade eller välj att tro att det går över när jag börjar skolan igen... men det hoppas jag förstås inte!

Angående Mattias så var gårdagskvällens början en sån där gång då tanken fanns att "alla andra gör syskon och vi gör slut". Att det ska kännas så svårt att bry sig om varandra och unna varandra saker när det egentligen är så lätt, eftersom vi älskar varann och det sista vi vill är att såra varandra. Mattias är min absolut bästa vän och jag är hans. I sommar har vi bägge förändrats åt så olika håll men vi vill ju vara med varandra och intalar oss att kvalitetstid är vad som fattas, lovar att bättra oss och så går det ett tag innan vi börjar hata varandra igen för att ingen bättring skett, haha! Vi hann iaf reda ut allt för denna gång innan Beck började och jag har lovat att jag ska prova på att köra cross när han byggt ihop bägge två för jag kan ju inte veta hur otäckt jag tror att det kommer att vara när jag aldrig har testat. Kanske ska vi åka på IKEA på fredag också för att vi (jag) ska få drömma mig bort!

Kände att jag behövde skriva av mig lite även fast allt känns bra igen just nu, fast såklart det gör eftersom han är på jobbet och vi inte har en chans att kunna börja störa oss på något hos den andra... Säger som jag läste någonstans ganska nyligen: "Vem har sagt att äktenskap ska vara enkelt?" -Och vi som inte ens är gifta...