Till mina vänner
Ni betyder mycket för mig men den enda ärliga ursäkt jag har till att jag blivit sämre på att höra av mig är att det faktiskt finns det som betyer mer.
jag har alltid velat bli en ung mamma, det vet ni, eftersom ni känner mig. I åratal gick jag och väntade på att jag skulle hitta någon som så småningom ville ha barn med mig och jag är jätteglad att det gick så fort att bli gravid när mattias väl kommit på att han också ville. sedan gick jag i nio månader och väntade och längtade på att få börja ta hand om det nya lilla livet som vi faktiskt skapat tillsammans. något större tror jag inte finns!
jag skulle kunna prata i evighet om mio och hur fantastisk jag tycker att han är men jag är rädd att tråka ut er. därför sitter jag tyst istället. jag vet inte var allt vi tidigare kunde prata om i timmar har tagit vägen för allt jag numera tänker på och pratar om kretsar på något sätt kring mio. jag vet inte om det är en fas eller något bestående men jag hoppas att jag så småningom ska bli bättre på att kombinera mitt nyvunna familjeliv med det liv jag en gång hade.
jag tror inte att någon som ännu inte har barn kan förstå hur underbart det faktiskt är och hur stor kärleken kan vara. så med all rätt förstår jag om ni blir uttråkade för det är ju för mig och mattias som han är det häftigaste som hänt. med all rätt förstår jag om ni tycker att jag blivit en tråkig "gammal" hemmafru som hellre sitter och skriver blogg när mio sover än försöker hålla kontakten som förut. men det måste få vara så.
vänner kan man aldrig få för många av sägs det, det är säkert sant men för mig är det viktigare med bra vänner än att ha mobilens telefonbok full. jag vill alltid ha er i mitt liv men den intensiva kontakt som vi en gång hade kommer nog aldrig tillbaka är jag rädd. jag hoppas att ni som mina sanna vänner har förståelse för hur jag känner. om inte annat hoppas jag att jag fortfarande är med den dag då ni själva får barn och upptäcker hur mysigt det kan vara att bara sitta och beundra, i timtal, det underverk man själv varit med och skapat. man glömmer tid och rum!
men jag glömmer aldrig er. ni är en del av det drömliv jag nu äntligen har fått!
