Det är f-n inte meningen att jag ska ha några svarta stövlar

Skällde på the sambo of mine igår för att hans "skrotbil" tagit vår parkering under natten men ändå inte använt motorvärmaren. Jag fick då ställa mig ute på gatan och hacka mig iväg till dagis så idag hade han både ställt rätt bil på rätt plats OCH stoppat i motorvärmaren åt mig! En viss bil är tankad med liiite för mycket etanol för årstiden... Termometern visade +/-0 utanför dagis i Torvalla, här hemma var det faktiskt 1+!

Vet inte om jag skrivit om de svara stövlar jag var så lycklig över att ha hittat i fredags men nu har iaf den ena dragkedjan gått sönder men det gick inte att laga och inga fler i samma storlek fanns. Får se om jag orkar hålla hoppet uppe i jakt på fler - hur som helst så blir dte inte idag för även om jag nu tagit mig ändå till skolans grupprum så känner jag mig så trött och slut i kroppen att jag bara vill åka hem och kasta täcket över huvudet. Kände ju likadant för en dryg vecka sedan och om förkylningen eller vad det nu är bara ville bryta ut ordentligt någongång så kan jag ju få bli frisk sen! Vet förresten att jag aldrig skrev om Patrik 1,5 som vi tog oss väg på förar veckan. Det känns lite sent nu men den var iaf klart sevärd!

Duffys låt "Warwick Avenue" gick på radion innan jag åkte hemifrån och på vissa ställen i låten finns ett ljud som låter precis som när min mobil mottar sms, jag luras varje gång.

Angående internet så lyckas jag ibalnd få till det hemma och ibland inte... detta inlägg påbörjades vid frukosten där hemma men sedan somnade anslutningen.

Efter och före



Tyvärr gör ju inte en ny frisyr att all graviditetsacne eller de numera svällda ansiktsdragen minskar...

Aj!

Det verkar som att foglossningarna är på väg tillbaka, lyckligtvis bara framtill än så länge men det är ändå inte så roligt att varken kunna sära på eller lyfta på ett ben i taget. Ingen "kissande hunden" för mig och verkligen ingen påtagning av skor/stövlar i stående ställning och verkligen, verkligen inget snurrande i sängen utan det är bara att varje gång hoppas att hela jag hinner somna innan den sida av kroppen som jag ligger på gör det. Men, men, 3 månader kvar, bara...  

Kommer inte till ro idag, mycket för att pulsen lagt sig på topp och trots en stunds stilla liggande med en bok så vill den inte lugna sig. Kanske är jag nervös över klippningen också eller förväntansfull för att få snusa på Meenas lilla, lilla Kiran. Hur som, så vore det bra om iaf någon bok blev genomläst igen, tyvärr har jag nu gått igenom all litteratur (tror jag) en gång och det känns som en evighet till tentan så jag vet inte riktigt hur jag ska underhålla mig fram tills jag inser hur lite jag fattat och hur snart jag borde börja göra det.

Med impulser svåra att tämja...

...så är det lätt att räkna ut att jag - trots alldeles för få kommentarer från mina läsare -  bokat klipptid så snart som imorgon eftermiddag!

Mio har ägnat en lång stund åt att med två olika kammar och lika många borstar pyssla om mitt någolunda långa hår nu i eftermiddag och tycks inte riktigt förstå innebörden av att jag ska klippa bort det mesta.


Vill ha!


Har kollat på gamla foton och känner att jag verkligen vill ha kort hår igen!

Fördelar (med kort hår):

♣ Snyggt, och verkligen inte bara för att Victoria Beckham nyligen kapat sitt utan jag känner mig (oftast) snyggare i kort hår än i längre.
♣ Praktiskt, jag slipper använda balsam. Mitt hår är dessutom inte av en sådan kvalitet att det vill vara långt utan trulsar sig ALLTID mitt bak när jag sover.
♣ Mattias har flertalet gånger nämnt att han tycker att jag ska klippa mig.
♣ Jag vill, vill, vill.

Nackdelar:

♣ Jag sparar ju ut för att gifta mig (har alltid velat ha långa, mörka lockar då) och skulle jag klippa mig nu så får troligen bröllopet vänta ytterligare några år, vill jag det?
♣ Kort hår måste stylas jämt och klippas oftare, med långt hår kan jag alltid sätta upp det om jag inte orkar komma på något annat.
♣ Kort hår gör sig inte efter en dag med mössa (fast gör långt det då?)

Vad tycker mina kära läsare?

Storm

Går in i vecka 28 av graviditeten idag. Om bara 12,5 veckor är det jul(-afton) men det känns länge för någon som redan drabbats av julkänslor. Låg länge igår kväll och funderade på den perfekta julklappen till Mattias, för ett barn är ju ändå ingenting man kan ge till någon och säga att den får äga, även om det råkar komma mitt i juletid. Jag och mamma har räknat ut hur alla ska få plats att sova här "hemma" för syster Klara kommer hem också, med sin "gode vän". Vet inte så mycket om honom förutom att han är bra på våfflor men jag hoppas att jag hinner träffa honom och inte tvingas tillbringa hela julhelgen på BB - särskilt inte utan Mattias.

Höststormen har för övrigt kommit nu, inte mig emot, Gotland och bilden nedan (för övrigt en av de fulaste jag sett och som mamma hade på sin kamera) känns som en evighet sedan.




Min lilla alien krafsar...

...och jag bloggar på en lördag.



Köpte Icas rättvisemärkta rosor till Mattias häromdagen men de höll sig bara fina i några timmar. Kom sedan hem till mamma och pappa idag där pappa igår gav mamma en likadan bukett, fast i rött, och som fortfarande står sig utmärkt. Får väl ta det som ett tecken för att den rosa säsongen är över för ett tag.

Är hos föräldrarna som sagt. Mattias har lovat att gnälla på MIG för bristen på tid till sina egna projekt trots att jag gett honom hela helgen och han istället för att skruva åker på stan och fikar med Viktor. Men det finns ju en morgondag... Här finns iaf både tårta, nybakade kryddskorpor och ännu mera nybakade bullar så jag har inte bråttom hem.

Hade en ambition om att få ta några fina höstbilder på Mio när jag nyligen tog en promenad med honom, mamma, bror och syster, men säg den 2-åring som snällt sitter stilla och poserar? Inte min iaf, så årets julkort blir troligtvis ett där han sover! Några bilder blev det iaf, bland annat på hur han försöker få grannens katt att läsa om de senaste NewHollandtraktorerna.


    

Ingen krog här inte

Fredagkväll stundar och jag ser fram emot (avstår från att skriva "längtar" även om det bättre skulle beskriva känslan) att kasta av mig klänning, benvärmare och strumpbyxor för att istället dra på mig mjukisar och lägga mig tillrätta i sängen med min älskling och denna:


(Bild)

Till skillnad från Petra så har jag många svenska serier att följa och Irene Huss har blivit en av dem. Nu ska jag bara hinna hämta filmen innan bokningen går ut!

Om jag vore smal...


...så skulle jag utan att tveka ha investerat i en sådan jacka från H&M.

Varför är det förresten så svårt att vara ambitiös och göra vad man borde (plugga) på en fredag?!

Felet ligger hos grannarna

Om man nu har rätt att skylla på dem för att det inte längre går att "låna" av deras olåsta internet...

Det bevisar ju iaf att det är dax för ett eget, men Mattias har nyligen fått ner nästan halva priset på husförsäkringen - och även om vi kommer att glädjas i 11 månader sedan så glömde han välja bort helårsfaktura. Det och att bilen skriker efter nya vinterdäck samtidigt som både försäkringen på Mio och lägenheten i stan också skulle betalas gör att det inte blir den närmsta månaden iaf.  

Ska egentligen läsa på en engelsk avhandling i ämnet "locus of control and its relation to working life" men biblioteket öppnar inte förrän 9 och jag inbillar mig att läsron blir bättre där än här nere i fiket. Under tiden vilar jag blicken på det sönderskjutna fönstret och det vackra, oranga trädet här utanför.

Fick häromdagen skryta om min son för en klasskompis vars son på snart tre år tillhör den kategori som lägger sig och skriker på golvet i affären, eftersom min Mio efter en väldigt trotsig sommar (och med en väldigt trött och gravid mamma) den senaste tiden nu varit riktigt lugn och beskedlig - men nu verkar det ha vänt igen... Hade små känningar av huvudvärk imorse efter att ha sovit lite si sådär men efter att ha fått bära honom skrikande till bilen utan jacka och sedan även in på dagis (där han förstås blev glad på en gång och tog första bästa bobbycar och for) så var kaffe ett måste nu när jag kom till skolan. De har under sommaren bytt kaffemaskin här och den älskade blandningen av kaffe och choklad är inte längre valbar! Tog en cappuchino idag och provade något annat sist men ingenting kommer i klass med vad jag saknar! Vanligt kaffe ger så sjukt mycket halsbränna och en karta novalucol om dagen gör inte plånboken tjockare precis... Huvudvärken känns iaf bättre men jag ska hämta Mio tidigare för att åka ner på stan och sedan vänta på att Mattias efter någon timme ska möta upp oss så vem vet, den kanske kommer igen?!

Suckar

Så tycks internet hemma ha gått och lagt sig på BÅDA datorerna! Ingen av dem vill ansluta sig till något nätverk trots att flera tillgängliga finns så imorgon ska jag ta laptopen med mig till skolan för att förhoppningsvis kunna utesluta att det är den det är fel på. Jag är inte den som lider mest utan har vackert betalat räkningarna på skolans dator idag, men det är ju så lätt att vänja sig vid att varje dag kunna kolla mejlen, läsa bloggar och inte minst hänga med i skolarbetet. Snart måste vi väl ändå skaffa oss något eget för i Böle finns inga grannar att "låna" från, tyvärr.

Vaknade idag för första gången denna graviditet av kramp i vaden och hela gårdagen var ett enda långt knarkande av Novalucol. Tycks dessutom ha ökat flera kilo i vikt på bara en dryg vecka. Försöker att inte stirra mig blind på siffrorna men är man inte heller på topp i övrigt så...

Ska ta nya tag med pluggandet nu, men först ska jag uppdatera mig i mina bloggande vänners liv!

Dagens godaste upptäckt!


Choklad med smak av lakrits! Mums! (bild)

Enough

Mios första mening i morse var "Ertis (Bertil) kör traktor".
Den andra var "Joven (Joel) kommer" och mycket riktigt så satt Joel i köket när han sedan fick kliva upp.
Nu ska världens bästa hämtas hem från dagis.


"Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon"

Smått drogad men vid liv iaf...

... och jag har haft en lunchdejt!
Inget vilt köksbordssex men åtminstone någon att steka potatisbullar till och som sitter mittemot och frågar hur dagen varit so far. Dessutom lutar det åt att även jag snart kan rescensera Patrik 1,5!


Lillebror lever igen han också (rör sig iaf). Vi är i v 27 nu så han har enligt uppgift passerat 1-kilosgränsen, törs inte längre titta efter vilken kilosgräns jag själv har passerat... På söndag är det exakt 3 månader kvar till BF och precis idag är det 5 månader sedan det första svaga, svaga plusset syntes på stickan!  
 
Så till något annat. Min starka sida har aldrig varit att konversera - så länge jag inte känner objektet i fråga förstås, och på något sätt lyckas jag ju även att lära känna nya människor emellanåt... men inte chefer. Har på alla utvecklingssamtal i alla tider fått höra att jag är tyst och borde ta för mig mera och det var inte precis med största stolthet jag lämnade Kornboden i fredags, även om jag inte heller behövde ha ångest för att ha stammat eller rodnat - utan bara, ännu en gång,  varit lite för tyst. Så för att kompensera min studiegrupp (tack och lov har inte de fyra andra lika svårt att få sitt sagt) har jag hela förmiddagen ägnat mig åt en skriftlig sammanfattning eftersom jag smått kaxigt åtminstone tycker mig kunna skriva. Jag varken särskriver eller felstavar, däremot har datorn varken rättstavningsprogram eller en fungerande kommateckentangent så helt felfritt blev det nog inte, för att inte tala om hur mycket av det som inte skrevs ner i fredags som nu tycks vara bortglömt . Hur som helst så går det nu inte att lägga in dokumentet i vårt gruppforum! Webbsidan kan inte visas... Men jag har åtminstone fått iväg en felanmälan till Öbo angående taklampan i hallen där glödlampan nu gått sönder tre gånger på lika många dagar, sista gången hann jag knappt tända den ens. Att blogga fungerar ju också så jag hoppas att Mittuniversitetets portal, som det så snyggt heter, snart ska vakna till liv igen.

Krångel med kommateckenknapp

Det har inte varit den bästa av helger - fysiskt sett. Jag har haft ont och varit slö i huvud och kropp och med en ständig noja om att lillebror inte längre lever. Antar att allt kan skyllas på någon naturlig förklaring, kanske ska jag likt alla andra också bli förkyld denna höst och kanske är det även så att eftersom jag inte tagit det särskilt lugnt (med promenader och renovering) den senaste tiden så har jag förstås svårare att känna sparkar och buffar från min lilla alien än när jag håller mig stilla. Veckan som är nu verkar dock endast bestå att ett enda stort fysiskt lugn än så länge,
idag - en sammanfattning av intervjun på vår referensarbetsplats,
imorgon och på onsdag - föreläsningar,
torsdag - grupparbete med övriga gruppen och
fredag - läsning av kurslitteratur samt förhoppningsvis även lite snusande av en liten, liten Kiran!


Barnbidragsdag!

Och om bara några månader så blir beloppet förhoppningsvis det dubbla...

Jag gillar att bensinpriset tycks sänkas för varje ny dag just nu, och nu när jag har behovet av att tanka! Och pengarna... vi tycks alltid pricka in det så att både mat, bensin (och etanol) och oftast blöjorna är slut lagom till barnbidragsdag.
Jag gillar däremot inte väghastighetssänkningarna, förstår inte varför pengarna inte läggs på att rusta vägarna istället. Tror inte att folk bryr sig nämnvärt om sänkningarna ändå. Försökte läsa mig till hur framtiden ser ut för 87:an men ÖP hade missat den vägen helt så det blir något att upptäcka i eftermiddag!

Ska vara på stan om en timme och här sitter jag fortfarande i underkläderna...

Igår var förresten femte dagen i rad som antalet unika läsare höjdes, kul att folk tycks läsa vad man skriver!

Dagens sista inlägg (?)

Lillebrors body har fått sitt tryck och ligger på tork, så när jag ändå hade kameran framme passade jag på att föreviga mig själv också, det är ju inte alla dagar och stunder man känner för sånt!







Eftermiddag

Jag har cyklat,
jag har solat
jag har cyklat hem igen,
jag har duschat,
jag har bryggt mig en kopp kaffe
jag har ätit en bit choklad till kaffet och
jag har konstaterat att det som gnagde har blåst bort för denna gång.

Sitter och drömmer så smått. Är inne i en period då både jag och Mattias kommit av oss lite i  bröllopsplanerna men eftersom jag "fixat" pengar (råkade ju få ett oväntat arv) och sköter den mesta av byråkratin i vanliga fall så har jag iaf bett honom att boka en Greklandsresa åt the two of us nästa sommar. Hittills har INGENTING hänt (förutom att jag tjatat, tjatat ännu mera och inhandlat en baddräkt) inga glassiga kataloger ligger utspridda här hemma och ingen är de gånger har han tagit upp ämnet för diskussion. (Och det är inte det att han inte vill resa - eller också törs han inte berätta det.)
Jag har ju tidigare beklagat mig över hans lathet vad gäller vardagsromantik och planering av gemensamma aktiviteter så nu tar jag tillfället i akt (tycker att när man är gravid så får man vara precis så bitchig man vill) för jag tänkte att om jag hänger ut honom ännu mera här så kanske något slutligen händer... Tyvärr känner jag honom för väl och vet att han likt Mio (och han var faktiskt ännu värre innan Mio fanns) trotsar bara för trotsandets skull även fast han vet att det han blivit ombedd att göra egentligen är det enda rätta. Tillsvidare får jag väl nöja mig med att surfa runt på diverse hemsidor...

Bild

Min lott i livet är för övrigt att som storasyster alltid känna ansvar och vara ute i (sjukt) god tid. Framstår väl antagligen som präktig men jag lider mer av att kämpa emot.  

Utfyllnad

Känner att jag just nu ligger ganska bra till med min litteratur (i antal lästa sidor - ej vad gäller förståelsen)- men till det priset att jag inte gjort särskilt mycket annat under de senaste veckorna - så nu har jag bokat in en lunchdejt med Sandra och Alvin imorgon för att få vara lite social. Tills dess finns iaf en 115 sidor lång avhandling på engelska (fast jag insåg glatt att det bara var drygt 20 som behövde läsas) och 18 bandade föreläsningar att roa sig (mig) med. Filerna laggar men jag har iaf tagit mig så långt att jag konstaterat att min manliga lärare sedan dessa inspelningar gjordes har färgat över sitt gråa hår.

Något gnager, tror att jag ska ta mig en cykeltur till solariet och hoppas på att komma på vad det är. Kanske är det bara ensamhet. Middag hos Anna och Kristoffer ikväll tack och lov.


Det verkar bli en kväll vid datorn

Det är sju år sedan jag flyttade hemifrån och slapp min pappas fanatiska sportintresse. Nu sover min bror här och han har ärvt det som jag är evigt tacksam att jag slapp. Leksand-Troja (och Brad Pitt är tydligen inte med och spelar trots att han var med i filmen) 2-0 efter 14 minuter. Jag har heller aldrig letat efter den typen av fadersgestalt i mina pojkvänner så Mattias (som håller sig undan med sina egna projekt på jobbet); jag saknar dig, kom hem och byt kanal!

Det blev förresten inga stövlar idag. Funderar på att satsa på Pumps och benvärmare istället men jag hittade inga (med mönster i sulan) av den typen heller. Än är ju inte snön här, tack och lov.

Bio i svarta stövlar?

Det glädjer mig att den anonyme läsare som skrev att Patrik 1,5 skulle ha premiär här i stan nu på fredag hade rätt. Så nästa vecka någon kväll blir det äntligen bio och smöriga popcorn! Vi säger hela tiden (mest jag förstås) att vi ska ta vara på att det här är den sista hösten i stan (och med bara ett barn som enkelt låter sig lånas bort) och med både ett biobesök och en komikershow i oktober inplanerade så känns det hoppfullt. Även nästa år kommer vi förstås att kunna tillbringa tid tillsammans i stan och det jag ser fram emot då är att helgerna blir fria igen eftersom vi kommer att kunna renovera när och om vi vill, anytime!

Annars så är jag sjukt sugen på att köpa mig ett par svarta stövlar. Hade samma sug förra hösten och köpte ett par men som jag lämnade tillbaka för att de aldrig kändes helt "rätt", därför har jag ännu inga. Jag har ett par bruna, varma men med väldigt hal sula (och som egentligen är mammas och därför lite för stora) och ett par grå, tunnare i fejkmocka som funkar bra nu i höst men inte när snön kommer och så har jag ett par beiga, vintriga men inte så snygga... Det som bär emot är att jag inte vet hur länge jag kommer att orka dra på mig stövlar innan (om?) magen blir för stor och fötterna för tjocka. Iofs så är ju (minst) halva vintern kvar när graviditeten tar slut... tror iaf att jag ska ta mig en titt på Skopunkten för att se hur dessa ser ut i verkligheten.


Supersugen?

Hade hoppats på en lättsam, pinsam komedi i stil med American Pie-filmerna men Supersugen var lååååång och chipsen tog slut alldeles för fort. Mattias och Joel skrattade gott men själv gillade jag Maria Wern på TV4 mycket bättre. Både jag och Joel hann spekulera i om handlingen utspelade sig på Gotland innan vi fick det bekräftat och det är ju alltid kul att ha rätt! Mattias kom hem lagom till filmen och bommade därmed sin tvättid så nu har jag försökt hotta upp mjukisarna med både benvärmare och grön palestinasjal, det känns sådär. Misstänker att jag den kommande veckan kommer att få mycket användning för den svarta f.d klänningen - numera gravidanpassade kjolen eftersom nästa lediga kvällstid tydligen var på tisdag och det mesta redan ligger redo för tvätt. Har fått de låga gravidjeansen nu men de var (förstås) för stora så jag ska ge mig på att sy in dem i helgen, alternativt lägga dem på hyllan ett tag.

Min tanke klockan 05.30 i morse var att "jaha, nu dog han" efter att Mios hostattack som väckt mig tystna tvärt. Det gjorde han förstås inte men när tanken tänts är det svårt att somna om... Gissar att jag snart måste lägga mig igen så att förutsättningarna för att jag ska kunna hänga med i det jag läser sedan stiger.  

Med juice i glaset

P3 spelade duetten med Marit Bergman och Titiyo när jag åkte hem från dagis så nu rullar den för fullt här hemma. Marit Bergman sjunger alltid lika fint, den nya duetten med Kleerup är också underbar! Blandar inte in mitt eget förhållande i dem, även om det inte blir någon bio ikväll som planerat. Det beror mest på att min kära sambo har 9 kundbesök innan hans arbetsdag får sluta, bland annat i Klövsjö. Jag sörjer inte nämnvärt för det känns bättre att spara det till någon film vi tror på (som om Patrik 1,5 skulle börja gå HÄR). Istället ska jag och barnvakten jag fixat, hyra film och förhoppningsvis svulla chips. Vill minnas att det börjar någon ny deckarserie på tv också. Hade en "nyttig" dag igår då jag både cyklade t.o.r barnmorskan och sedan gick till Nylunds och hämtade bilen så det får räcka (kände mig sedan svimfärdig hela kvällen och somnade före 21.30). Längtar efter att kunna promenera mera men det är inte värt vilket pris som helst.

Hörde just att män i dubbelsäng tydligen sover sämre än om de sover ensamma enligt ny forskning (har ingen evidens). Det arrgumentet ska jag ta tillvara på då jag igår inte framstod som tillräckligt övertygande till varför jag ville att Mattias skulle ställa tältsängen intill dubbelsängen så att jag skulle kunna vrida och vända på mig som jag vill i den stora sängen... (Som om magen skulle låta mig göra det ändå!)

Skoldag idag. Det är sådana dagar jag unnar mig frukost med både tv och dator igång, idag med juice till järntabletten. Inga lektioner men vi i studiegruppen ska knåpa ihop lite frågor och funderingar inför besöket hos referensarbetsplatsen.

NCIS

på tv och i grytskåpet ligger en påsen lösviktsgodis och bara väntar (på att Mio ska gå och lägga sig). Hoppas att ersten av tv-kvällen har något gott att bjuda på med. Igår kollade jag på 6:an och något med bla Linda Rosing och Björn Gustafsson, den ena bättre än den andra men hon hade åtminstone vattenfast smink!

Försöker läsa på om råmjölkens egenskaper på familjeliv och i min bibel (På smällen! från A till Bebis) men de båda sviker mig, antar att boken ingår i den lag som säger att reklam för mjölkersättning är förbjuden och på familjeliv går diskussionerna mest heta kring vad som egentligen är bäst, att amma eller inte. Jag skiter i hur andra gör men jag har testat och att amma var inte alls min grej, allt det praktiska som andra ser i att amma ser jag i ersättningen så valet är givet. Frågan som återstod var ju om jag skulle mjölka ut råmjölken och servera den på silversked men jag tror att jag avstår och förlitar mig istället på att de antikroppar som förs över i magen räcker till. Fast... det är ju några månader av möjliga funderingar kvar.

På Coop tidigare ikväll träffade jag en av alla dem som jag kände på gymnasiet och som jag både en och två gånger lovat att hålla kontakten vid, vi får väl se hur det går denna gång. Mattias köpte för övrigt 5.25 liter tysk, färdigblandad saft (eller möjligtvis mycket svagt kolsyrad läsk) och det var även han som insisterade till påsen med godis som snart ska/kan plockas fram!

Besök i mödravården

Fick fylla i en enkät som väldigt tydligt visade brister på vad jag i min utbildning lärt mig - alla tänkbara svarsalternativ måste finnas med, i annat fall så ska ett övrigt-alternativ finnas. Denna enkät bestod av frågor med fyra alternativ på vardera kring hur nöjd jag var med servicen och rådgivningen som hälsocentralen ger. En fråga handlade om telefonköerna och en om hur snabbt man fick komma på besök, ingen av frågorna kändes särskilt relevanta för min del eftersom jag alltid får nästa besök inbokat på det förra och därmed slipper både telefonköer och vetskapen om hur långa väntetiderna för besök är - men några sådana alternativ fanns det förstås inte utan "ganska nöjd" eller "inte nöjd alls" var ungefär vad som gick att välja. Låt mig gissa att resultatet inte kommer att bli riktigt rätt då man måste blunda och peka för att välja svar.

Nog om det.

Blodtrycket hade stigit till det normala igen, runt 110/65 men järnvärdet var som väntat lågt (109) så det blir till att börja knapra Niferex nu. Alla andra värden var bra och hon lyckades sticka mig i armen på första försöket (tänker inte älta min sprutfobi men just i sådana stunder så finns den)! Min vikt har stigit ytterligare ett kilo, 62 nu, snart där jag var vid inskrivningen med Mio och snart väger jag (och lillebror) och Mio lika mycket tillsammans som jag gjorde på slutet när jag väntade Mio. SF-måttet låg på 23cm, lite lägre än medel (och lägre än med Mio), men bebisen låg "på tvärsen" vilket nog gjorde sitt till. Jag är fortfarande helt inställd på att få ännu en 4-kiloskille och vågar inte handla några kläder ens i stl 50. Ska förresten trycka texten "lillebror" på en body eftersom vi ännu inte tror oss ha hittat det perfekta namnet och för att Mio hade en "egen" body när vi åkte hem från BB, ska det vara rättvist så ska det...

Frågade BM hur det rent praktiskt kommer att gå till eftersom jag inte ska amma så nu vet jag att jag får tabletter utskrivna oavsett om jag låter honom suga av råmjölken eller inte ens det. Hon visste inte men gissade på att vi får ta med egen ersättning och flaska så det är väl säkrast att hålla sig till det, Mam´s ultivent och Nestlés mjölkersättning (Nan1) skrivs ner på listan där redan kamera, coca cola och björnoverallen bland annat står (jag älskar listor så då spelar det ingen roll att det kan vara nästan fyra månader kvar eller att jag inte ens kommer att behöva titta på listan när det blir dax att packa). Jag passade även på att fråga om hon visste något om hur byråkratin fungerar när pappan ska ta ut föräldrapenning ända från början eftersom läget är sådant i vårt fall och jag inte har så jättestor lust att köa i FK:s telefonkö. Tyvärr visste hon inte något om det och blev genast orolig över om jag inte ska kunna vara hemma och hämta igen mig efter förlossnigen - vilket jag absolut ska, men med studielån istället för föräldrapenning (och gissningsvis med en del studielitteratur i ämnet rehabilitering ur ett etiskt perspektiv att läsa en del i). Hon rekomenderade iaf FK:s infomöten så ett sådant ska vi besöka så småningom.

Har börjat med en ny (skol-)bok, Stödets betydelse, som trots att den är tryckt 2003 såg ut att vara en kvarleva sedan krigets dagar ungefär men som än så länge känns riktigt intressant! Vet inte varför jag ställt mig så skeptisk till flera av böckerna innan jag ens öppnat dem men hellre det och sedan en positiv överraskning än tvärt om! Dax att läsa lite igen då... det här blev ändå längre än väntat.

Vuxenlek


Så vad gör man då när man har en hel helg utan barn?
Jo, man blir bortskämd med blommor från sin älskling (åtminstone en) och lastar sedan bilen full av ved och beger sig ner till grillplatsen vid Indalsälven.
Sedan passar man förstås på att ta sovmorgnar, renovera lite, jaga elektriker och ta sig ett bad med massor av levande ljus och doftoljor och både öl och ölkorv som proviant. Mår gott med andra ord, men nu tycks det som att det är en liten sjukling som vi fått hem, antar att det är oundvikligt i dessa tider. Graviditeten har fått mig att längta ihjäl mig efter honom mycket mer än vad jag är van vid så jag ska verkligen inte försöka mig på att ge honom ännu ett syskon när han är 16 och nyss flyttat hemifrån...




Frejs och Frejas dag

Fick skrapa rutorna på bilen i morse, +3 visade termometern.
Säljaren från Tradera har hört av sig så snart kommer jeansen!
All kurslitteratur (?) har också kommit och jag har redan tagit mig igenom mer än vad min grovplanering krävt av mig. Läste sist om vad som kännetecknar ett bra arbetsklimat i organisationer och varför det generellt blir sämre och sämre, en tänkbar förklaring är att aktieägarna kräver mer fokus på ekonomin trots att det gör arbetsklimatet mindre humant.

Mamma kommer på fika efter lunch så jag har köpt en kanellängd och kunde (förstås) inte låta bli att ta mig en bit som efterrätt till frukosten. Hon ska få följa med och hämta Mio så att hon vet var hans dagis ligger, utifall lilebror skulle vilja titta ut på en fredag då hon är ledig och kan hämta, eller bara för att liksom. Risken/chansen är väl ändå störst att han kommer under jul- och nyårsledigheten (för alla andra men inte mig som har termin till 16 januari), kommer han i 40+4 som Mio så blir det den 1/1 men enligt mensen så kom Mio bara en dag över tiden och isf är det den 29/12. Ingenting är väl mer troligt än något annat men det är kul att räkna efter och jämföra. "Bebis kommer när bebis vill".  Vi har iaf bestämt oss för att fira julafton hos mina föräldrar i år, närmast till stan (vill ju hellre föda här än i Sollefteå trots att risken finns att Mattias inte får stanna kvar) och bästa barnvakten (får man säga så?). Dessutom kommer Klara hem!

För övrigt...

...så är det min 23ochetthalvtårsdag idag, vilket betyder att det är 7 år sedan attacken mot World Trade Center och 5 år sedan Anna Lindh dog. Tiden går.

Otålig!

"Vann" ett par mammajeans med låg midja på Tradera i förrgår men ännu har inte säljaren hört av sig, grr! Har aldrig testat låg midja, dvs. utan den där mudden som man annars drar upp över magen, men med tanke på hur ofta jag drar upp och ner byxor på en dag så tänkte jag att det kunde vara värt att testa om det underlättar att inte "fastna" i magen varje gång, som en motivation till att inte bara gå runt i sunkiga mjukisar här hemma.

Av samma praktiska skäl impulsinvesterade jag igår i en baddräkt för en knapp tjuga som jag råkade gå förbi på Lindex. Över 90% rabatt... Jag tillhör dem som aldrig kommer att behöva tatuera in mina barns namn eller liknande eftersom minnena av dem ändå finns där i form av bristningar (fast Mio står för alla hittills) och eftersom jag inte vet hur min figur kommer att se ut nästa säsong så kändes det som något av värde för första gången på minst ett decenium. Måste dock tillägga att det efter den förra graviditeten inte var bristningarna som störde mig mest utan att huden på magen aldrig riktigt ville dra ihop sig igen, och vad gör man åt sånt... Jo, man kan tex investera i en mycket billig baddräkt och hoppas att modet inte hinner förändras alltför mycket över vintern!
De svarta plastkulorna har jag tagit bort och den suddiga bilden har jag lånat här.

Under dagen har jag upptäckt att datorn som tack och lov inte hängt sig något mer istället har börjat bli extra känslig på tangenten "k" så överseende förväntas.

Slut på "lunchen"...

Ännu en dag närmare helg

Inser hur patetisk gårdagens rubrik låter och hur jag felstavat Zoran Soran trots att det var det första smeknamn jag hade på beisen i magen och mycket väl vet hur det ska stavas! Gröt i huvudet kanske för jag fick bita mig själv i tungan för att inte svara att "ja, såhär tjock är man väl inte annars" när klasskamraten med barn på samma dagis som mig imorse frågade om jag skulle ha bebis, eftersom personen i fråga själv var föremål för vilda spekulationer i ämnet under förra hösten och bevisligen vittnar om att det är möjligt att se halvtidsgravid ut "bara ändå". Fast om hon läser detta så måste jag väl erkänna att hon smalnat av en hel del sedan dess så spekulationerna har avtagit (om inte annat så borde hon åtminstone ha fött för längesen nu)...

Jag skyller förstås alla mina fel och brister på hormonerna! Stackars Mattias har fått leva med en lipsill varje kväll denna vecka men å andra sidan så väntar vi ju barn tillsammans så vem har sagt att han inte ska behöva anstränga sig lite extra?! Han slipper mig ju iaf de minst 9 timmar han befinner sig på jobbet, trots att jag tjatar om att han väl någongång ibland skulle kunna komma hem och luncha med mig...

Datorn har hittills hängt sig så allvarligt att jag fått starta om den två gånger så jag törs inte skriva något mer, vill hinna sammanfatta den engelska artikeln innan det händer igen!

Faan, vad tjock jag har blivit!

De stunder jag klarar av att sitta framåtlutad med andningen i behåll och med en någolunda lugn bebis i mig blir allt kortare och på de korta stunderna ska jag hinna läsa och stryka under i det jag läser. Snål som jag är så skrev jag ut den senaste (engelska, svåra och tyvärr ganska tråkiga) artikeln med två sidor/A4 vilket gör att texten är så lill-liten att den inte heller syns om jag sitter rakt...

Har en kompis som fick sin lilla bebis förra veckan, (45cm lång och drygt 2,1kg om jag inte minns fel, knappt halva Mios vikt och nästan en decimeter kortare) så nu har jag skapat mig ett ärende som går ut på att jag "måste" åka till Lindex i Lillänge och köpa något åt honom. Ska dessutom titta efter tjocksockar/benvärmare till mig själv också. Men först ska artikeln läsas klart, disken diskas och helst en bok om "begreppet arbetsförmåga" påbörjas. Ligger enligt min grovplanering ganska bra till trots att jag för första gången denna termin unnade mig att få somna om efter att ha lämnat Mio - utan att ställa klockan dessutom!

Gav Mattias biljetten igår så nu är det officiellt att det blev jag som bjöd honom på Björn Gustafsson och Zoran Ismael mfl i oktober istället för att han redan i juni tog tag i att överraska mig med detsamma... Allt kan man ju inte få och i mitt fall fick jag då inte en kille som är av den typen att han kommer med vare sig spontana eller planerade överaskningar och vissa dagar är det så mycket lättare att hänga upp sig på det lilla han då saknar istället för allt det han faktiskt har, tyvärr. Antar att allt det där med att jag sitter hemma och bara blir fetare och fetare spelar in en del också (hormoner...). Nog ältat, det finns ändå bara han.


En dag...

...med skrivartorka, så jag kopierar utmaningen i Sandras blogg

Fem saker i min frys:

  • Frysta (förstås... fast det står ändå det på förpackningen) blåbär/hallon
  • Storstekar som vi aldrig orkar göra något med
  • Örtblandning Provencale
  • En halv sockerkaka
  • Halva matlådor typ bara ris eller bara köttfärssås som aldrig äts upp utan bara hindrar godare mat från att sparas, inte särskilt genomtänkt.


Fem saker i min garderob:

  • Några hyllor av kläder jag kan ha
  • Desto fler hyllor av kläder som för tillfället inte passar alls
  • White-musk-produkterna från Klara som jag sparar till den första duschen efter förlossningen
  • Obekväma finskor som sällan används
  • En ur ÖP urriven alla♥dagsinsändare från Mattias


Fem saker i min bil:

  • Raggarmusik 
  • Läppsyl 
  • Reklambroschyrer med NewHolland-, Case- och Zetortraktorer som Mio gärna tittar i
  • Mariekex
  • Spännband i massor

Fem saker i min handväska:
  • Plånbok
  • De nyuthämtade biIljetterna till evenemanget jag ska bjuda med mig Mattias på
  • Pennor i massor
  • Novalucol (ett måste vare sig jag tänkt tanken "kaffe" eller ej)
  • Headsetet till mobilen

"Kex och kaka"

Den senaste tiden har Mio begärt både påläggning av täcke, vatten i flaska och sitt får när han lagt sig för att sova om kvällarna men ikväll var det även en ny begäran (rubriken) men som givetvis inte gick honom till mötes. Det är så kul att följa hans utveckling med nya ord och meningar hela tiden!

Besökte Jysk idag och så allvarligt har jag inte kännt av det låga blodtrycket på länge, som i den stillastående kön för att få köpa en ny vaxduk på rea, men snyggt blev det iaf (den är inte alls så blank på riktigt som det ser ut på bilden) även om utbudet i brunt var lika med noll! Blev sen till dagis och träffade därför Carro för första gången på evigheter och när jag sedan kom hem hade M börjat med maten så jag borde väl egentligen tacka expediten på Jysk...

 
Tänkte förhandsboka biljetter till filmen vi tänkt se nästa vecka nu när vi fixat barnvakt på tisdag men snubblade först in på biljetter till andra evenemang och fastnade...! Evenemanget är en hemlis än så länge men det gör frustrationen mindre över att filmen Patrik 1,5 tyvärr inte alls tycks vara på ingående här i Östersund längre! Jag ger det några dagar till, sedan ska jag försöka släppa mitt hopp.



Och det där med designen; jag har så svårt att sitta och vara nöjd med mitt när alla andra förändrar för fullt, härmapa...

Borde verkligen inte sitta här nu igen men har man ett så vackert barn så...

Mio har fått en Adidasdress av sin farmor och farfar så innan dagis i morse ville jag såklart fota. Insåg tyvärr snabbt hur Mio är så mycket brunare och finare än mig så jag övergick till svartvita bilder... men eftersom jag skriver om det så får jag väl lov att hänga ut mitt bleka jag även i bild!
För några år sedan minns jag att man pratade om hur trendigt det var att vara blek för det bevisade hur mycket annat man hade att göra än att bara vara ute i solen...! Det är nog en lika dålig ursäkt som att fetma vore snyggt bara för att det bevisar att man är rik och har råd att äta mycket! Dåligt exempel ändå eftersom de fattiga är fetast, men men...



Vecka 25



Om 15 veckor är det jul...
Orkar inte publicera några tidigare jämförelsebilder men de finns här.
Magen har sina tillväxtperioder och just när jag tycker att jag vant mig vid min nya storlek så skjuter den i höjden (framåt) igen och jag stöter i allt innan jag vant mig och det hela efter någon dag kan börja om igen...
Har  en önskan am att Mattias ska komma med ett vettigt namnförslag denna gång eftersom jag yttrade "Mio" men än så länge verkar han nöjd med vad jag föreslår. Just nu lutar jag mer åt "Viktor" än "Jonathan" (igen), mest för antalet stavelser och fula smeknamn som jag är rädd att Jonathan skulle innebära, men än finns ju tid till att tänka... nästan 7 månader mer precist eftersom namnet inte behöver registreras förrän barnet är 3 månader gammalt.

Dark Mocha

Min blivande nyans av hårfärg. Hösten är mörk och jag tänker inte vara sämre. Trivs alltid, alltid, alltid allra bäst i mörkaste mörkt men kommer aldrig, aldrig, aldrig ihåg det när det våras.

Stämningen har varit lite allmänt grinig men som ett ljus i mörker så ringde mamma och undrade om vi inte ville låna ut Mio nästa helg... Även om det mest bara kommer att innebära ostörd tapetsering så känns det som en välkommen paus. Veckan därpå ska jag äntligen ta itu med den innestående presenten från M när jag fyllde år för si sådär ett halvår sedan och ta honom med mig på bio. Mamma Mia var inte i hans smak men nu har jag hittat en film som vi båda hoppas på, Patrik 1,5.



Saknar syster Klara och nu kan jag inte längre läsa om hennes liv i vad som "ser ut som hemma men är ett annat land", citat Pistvakt, så om du läser detta kan du väl iaf skriva ett långt och redogörande mejl.

Var inte en äldre, lågutbildad kvinna som röker, har ett dåligt socialt nätverk och antingen är arbetslös eller i en stressig arbetsmiljö.

På toaletten alldels nyss tappade jag taget om toarullen och blev sittandes med den lösa änden medan resterande rullade rakt in på det blöta golvet i duschen. Saknar mitt hus och den höga badkarskanten som gör att inga olyckor av sådant slag kan ske.

Beröm till mig som hittills idag suttit stilla och läst fyra artiklar samt lyckats beställa en bok från Örebro universitet trots att det länge verkade vara ett mission imposible. Måste tillägga att jag sitter stilla när jag läser men alltjämt kommer på små saker som bara måste bli gjorda ögonblickligen och därför springer omkring åtminstone en tredjedel av den sammanlagda tiden men jag har en känsla av att blodtrycket tackar mig. Känner att jag ligger i riskzonen för att bli en nördig rehabilitering-kan-ske-med-hjälp-av-naturen-förespråkare men kan ändå inte låta bli att drömma mig bort till hur jag själv skulle vilja planera min trädgård så att den utstrålade lugn och harmoni och därigenom kan bli en plats för återhämtning - året runt.
Två av artiklarna handlade om detta onekligen intressanta ämne medan en tredje var en littaraturstudie över vilka faktorer som gynnar/missgynnar en rehabiliteringsprocess och dessutom skriven av min hittills bäste universitetsföreläsare. Det är egentligen repetition men ändå intressant att fundera över att de som anses ha de bästa förutsättningarna för att kunna rehabiliteras tillbaka till arbete är "yngre gifta självsäkra välutbildade män med fast jobb och hög inkomst som är nöjda med livet och varken är deprimerade eller upplever så mycket smärta och som bor i ett område med låg arbetslöshet och har en arbetsgivare som bryr sig om och önskar honom åter". Tilläggas bör att det sällan är människor av denna typ som är i behov av särskilt omfattande rehabilitering... utan istället sådana som i rubriken.

Ska ta mig an en femte artikel nu (och möjligtvis men troligtvis inte även en sjätte, på engelska) innan det är dax att göra helg, lägga på lite smink och hämta lillkillen på dagis.

Jag SKA hålla mig vaken!

Svt1 kl 21, I´ll be there!
Har för mig att det var denna föreställning (väckelsemöte) som jag, Klara och Sandra såg i Sundsvall samma dag som jag för första och hittills enda gången fått sladd och snurrat av vägen med bil (en gammal Opel så jag skyller på att det inte riktigt synkade när man lade ur överväxeln, för något måste man skylla på...) men Gardell kan det väl inte bli för mycket av?!


Bild

Somnade på en gång efter middagen och vaknade med att M:s bil inte längre stod på parkeringen och ingen av dem har synts till sedan dess. Tänk att man kan bli så trött av att bara sitta stilla och lyssna i ett antal timmar! Fast den första innedagen är alltid värst och jag tror inte att det är värre än vanligt. 12 av 13 innedagar kvar innan jul... Har fått höra en hel del om metoden grön rehabilitering iaf.

Morgon med TV

På nyhetsmorgon diskuterar de om präster ska ha rätt att få delta i trekanter. För lite annat som händer i världen eller? Fast jag är inte särskilt kristen så jag har inga invändningar mot att de inte skulle få göra vad de vill på sin fritid, men jag antar att det förmodligen finns önskemål om att präster ska leva som påvar allihop så ämnet går väl tydligen att diskutera. Innan detta ämne så satt Lillbabs och pratade om vad någon gammal musiker som dog igår hade betytt för henne, och dottern Kristin satt förstås mittemot och berättade hur hennes mamma hade verkat när hon kommit hem efter att ha jobbat med den mannen. Släktträff... Tyvärr har jag inga ämnen att tipsa dem om för att göra bättre tv så jag får vackert hålla tyst och fortsätta titta, eller stänga av.

Fick mitt studiestöd idag trots att uppropet ännu inte varit! Inte så dumt men jag ska försöka spara det mesta för att täcka glappet som blir i juni. Om en timme ska jag dricka kaffe med Sara och Marianne på skolan och fortfarande sitter jag i underkläderna och funderar på vad jag ska klä mig i för att inte få allas blickar riktade mot mig i onödan. I våras var det ju ingen som kunde se att lillebror bor i mig och det känns inte riktigt bekvämt att bli allmänt beskådad.

Första lektionerna idag då i kursen om rehabiliteringsmetoder och (om jag fattat det rätt) vilka metoder som passar för att rehabilitera vilka individer och varför. Det ringde en tjej igårkväll angående böcker jag säljer på blocket, hon hade börjat på samma program i måndags och undrade vad jag som har läst ett år tyckte. Jag sa som det var, att det är jätteintressant att läsa men att jag inte alls vet om jag kommer att jobba inom ämnet sedan (fast nytta av kunskaperna vet jag att jag kommer att ha oavsett). Dags att rusa, tänderna är ju inte ens borstade...

Klara, var har din blogg tagit vägen?

Har jag berättat om min fantastiska son?

Han vars första replik på dagis igår efter semestern var "stor traktor" samtidigt som han visar mellan armarna hur stor traktorn verkligen var. Antar att det gällde Bertils traktor som han tar varje chans han får att åka med i. Trots att "traktor" var ett av hans första ord och han närapå vrider nacken av sig för att följa diverse motorfordon med blicken är han lika snabb att sätta sig tätt intill mig varje gång jag plockar fram sminkväskan och sätter mig tillrätta på golvet framför hallspegeln, för att sedan tigga till sig en dutt på varje kind av foundation-svampen och pudertussen när jag använt dem klart. I morse fick han min tomma niveaburk men istället för att stoppa saker i den som jag väntat mig så satte han genast igång att leka att han smorde in sig, precis som han tydligen vet att jag brukar göra. Älskade barn, du är bäst!



Jag ska förresten buda på en po.p-randig body till lillebror på tradera i eftermiddag så att han kan matcha Mio. Mattias som bara brukar le och sucka åt mina idéer (som när jag köpte björnoverallen) tyckte faktiskt tom att det lät lite gulligt.

Vill inte bli som de

Jag är inne i en period så full av liv och energi, för tillfället har jag ingenting att klaga på vad gäller graviditet eller andra åkommor utan allt är bara bra, mysigt och underbart! Det hade förstås kunnat vara ännu bättre, om det tex inte regnat så att jag hade kunnat ta cykeln till solariet men vädret ser faktiskt ut att ljusna en aning så vem vet?!
Är i vecka 24 av graviditeten som sagt och i samma vecka fyllde jag 21 när jag väntade Mio (kortet på mig och Mattias, avfotat från Mios "första-året-bok"), åtminstone 8 kg rundare och med vadkramper som väckte mig om nätterna men det är kul att jämföra! Byxorna jag hade då är fortfarande jättestora nu tex. Den andra bilden är från igår då jag njöt av min självvärmande favoritprodukt i skönhetsväg (även om jag aldrig ser skymten av någon mera skönhet när jag tvättat av mig masken) samtidigt som jag städade badrummet, drack te med min älskling och tittade på Poirot. Provade även det mesta i klädväg som fortfarande passar, i olika kombinationer och med stövlar och skor till så nu känns hösten ur den synvinkeln ganska hoppfull med åtminstone två tjockare tröjor, tre kjolar, ett par mammajeans och några vanliga som fortfarande sitter bra (när jag skarvar i midjan förstås).


Idag har jag hittills sparat hem ansökan om barnomsorg i min blivande hemkommun (fast handläggaren på kommunen var snäsig och gnällde över att det var så ont om platser), städat frysen, läst ett antal kapitel i rehabboken (de flesta har ingått i tidigare kurser) och skurat spisen. Det gäller att passa på så länge energin och lusten ligger kvar!

Vet någon förresten var man kan hitta en i huvudsak mörkbrun vaxduk? Har kollat Åhléns, Domus och Ixohouse och även om de flesta av inredningstankarna ligger i huset så kommer det att bli fem långa månader om jag varje dag ska sitta vid mamma och pappas gamla björkfoliébordsskiva och plugga. Hade ju världens härligaste vaxduk innan men den är vår och sommar och det är just nu inte jag. 

Åter till studierna. Om någon undrar så skrev jag först en jämförelse mellan barnomsorgshandläggaren och folket i bygden jag lämnade som 16-åring men det blev så svårformulerat, rubriken hör dit iaf.

Svällda ben och ömma fötter

Det där med benen upptäckte jag redan igår men efter en eftermiddags knat på stan är det ännu värre, fast de gör ju inte ont och ingen oinvigd skulle lägga märke till det så det är bara ett litet konstaterande. Har dessutom strumpor i barnstorlek på mig och det gör nog sitt till.

Hittade ingen kofta idag heller men är ändå ganska nöjd:



Mums!

Aldrig har väl mariekex, digestive och sockerkaka varit så gott som de senaste veckorna!
Allt det är annars sånt jag tar när inget annat finns att bjudas på.
Det där med graviditeter är allt bra fascinerande ändå!

Längtan

mitt favoritbröd, idag riktigt nybakat, saftigt och gott så jag sitter här med en andra frukost, kaffe och prickig korv.

Temperatur ute: +8 grader. Rattmuffen (i bilen) åkte på i helgen men snart är det nog ändå dax för vantar när man kör till dagis om morgnarna. Det hade varit mer praktiskt att fortfarande kunna ta bussen dit och gå hem sedan. Min älskade bil (mer och mer min för varje dag känns det som, Mattias har tom. tagit ur laddtrycksmätaren för att sätta den i sin 900) har börjat krångla när det gäller att få acc:n att starta, det är tydligen straffet för att man kännt sig mycket nöjd ett tag.

Min första skoldag idag men jag har inte några lektioner förrän på onsdag så det blir en lugn start med utskrift av studiehandledningen (den sämsta jag sett hittills när det gäller att försöka väcka ett intresse), markering av sidor i aktuella böcker osv. Eftermiddagen skall spenderas på stan för inför en hel klass som jag inte träffat sedan jag var "smal" vill jag inte stå med för korta tröjor. Har förstås några som passar men mycket vill ha mer... Helst skulel jag vilja hinna med att sola lite också, bara Mios bränna består (trots att han förstås varit den mest insmorda och påklädda).

RSS 2.0