Eftermiddag
Jag har cyklat,
jag har solat
jag har cyklat hem igen,
jag har duschat,
jag har bryggt mig en kopp kaffe
jag har ätit en bit choklad till kaffet och
jag har konstaterat att det som gnagde har blåst bort för denna gång.
Sitter och drömmer så smått. Är inne i en period då både jag och Mattias kommit av oss lite i bröllopsplanerna men eftersom jag "fixat" pengar (råkade ju få ett oväntat arv) och sköter den mesta av byråkratin i vanliga fall så har jag iaf bett honom att boka en Greklandsresa åt the two of us nästa sommar. Hittills har INGENTING hänt (förutom att jag tjatat, tjatat ännu mera och inhandlat en baddräkt) inga glassiga kataloger ligger utspridda här hemma och ingen är de gånger har han tagit upp ämnet för diskussion. (Och det är inte det att han inte vill resa - eller också törs han inte berätta det.)
Jag har ju tidigare beklagat mig över hans lathet vad gäller vardagsromantik och planering av gemensamma aktiviteter så nu tar jag tillfället i akt (tycker att när man är gravid så får man vara precis så bitchig man vill) för jag tänkte att om jag hänger ut honom ännu mera här så kanske något slutligen händer... Tyvärr känner jag honom för väl och vet att han likt Mio (och han var faktiskt ännu värre innan Mio fanns) trotsar bara för trotsandets skull även fast han vet att det han blivit ombedd att göra egentligen är det enda rätta. Tillsvidare får jag väl nöja mig med att surfa runt på diverse hemsidor...
jag har solat
jag har cyklat hem igen,
jag har duschat,
jag har bryggt mig en kopp kaffe
jag har ätit en bit choklad till kaffet och
jag har konstaterat att det som gnagde har blåst bort för denna gång.
Sitter och drömmer så smått. Är inne i en period då både jag och Mattias kommit av oss lite i bröllopsplanerna men eftersom jag "fixat" pengar (råkade ju få ett oväntat arv) och sköter den mesta av byråkratin i vanliga fall så har jag iaf bett honom att boka en Greklandsresa åt the two of us nästa sommar. Hittills har INGENTING hänt (förutom att jag tjatat, tjatat ännu mera och inhandlat en baddräkt) inga glassiga kataloger ligger utspridda här hemma och ingen är de gånger har han tagit upp ämnet för diskussion. (Och det är inte det att han inte vill resa - eller också törs han inte berätta det.)
Jag har ju tidigare beklagat mig över hans lathet vad gäller vardagsromantik och planering av gemensamma aktiviteter så nu tar jag tillfället i akt (tycker att när man är gravid så får man vara precis så bitchig man vill) för jag tänkte att om jag hänger ut honom ännu mera här så kanske något slutligen händer... Tyvärr känner jag honom för väl och vet att han likt Mio (och han var faktiskt ännu värre innan Mio fanns) trotsar bara för trotsandets skull även fast han vet att det han blivit ombedd att göra egentligen är det enda rätta. Tillsvidare får jag väl nöja mig med att surfa runt på diverse hemsidor...
Bild
Min lott i livet är för övrigt att som storasyster alltid känna ansvar och vara ute i (sjukt) god tid. Framstår väl antagligen som präktig men jag lider mer av att kämpa emot.
Min lott i livet är för övrigt att som storasyster alltid känna ansvar och vara ute i (sjukt) god tid. Framstår väl antagligen som präktig men jag lider mer av att kämpa emot.
Kommentarer
Postat av: Ulrika
Ha ha kan känna igen, de där med att en del saker verkar ta väldigt lång tid, jag och några vänner prata om de häromdagen... (man ska väl inte klaga på männen men...) det tar verkligen tid innan allt faller på plats och innan de får nått gjort, de är som att ha ett stort barn ;-)
Trackback
