"Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon"

Smått drogad men vid liv iaf...

... och jag har haft en lunchdejt!
Inget vilt köksbordssex men åtminstone någon att steka potatisbullar till och som sitter mittemot och frågar hur dagen varit so far. Dessutom lutar det åt att även jag snart kan rescensera Patrik 1,5!


Lillebror lever igen han också (rör sig iaf). Vi är i v 27 nu så han har enligt uppgift passerat 1-kilosgränsen, törs inte längre titta efter vilken kilosgräns jag själv har passerat... På söndag är det exakt 3 månader kvar till BF och precis idag är det 5 månader sedan det första svaga, svaga plusset syntes på stickan!  
 
Så till något annat. Min starka sida har aldrig varit att konversera - så länge jag inte känner objektet i fråga förstås, och på något sätt lyckas jag ju även att lära känna nya människor emellanåt... men inte chefer. Har på alla utvecklingssamtal i alla tider fått höra att jag är tyst och borde ta för mig mera och det var inte precis med största stolthet jag lämnade Kornboden i fredags, även om jag inte heller behövde ha ångest för att ha stammat eller rodnat - utan bara, ännu en gång,  varit lite för tyst. Så för att kompensera min studiegrupp (tack och lov har inte de fyra andra lika svårt att få sitt sagt) har jag hela förmiddagen ägnat mig åt en skriftlig sammanfattning eftersom jag smått kaxigt åtminstone tycker mig kunna skriva. Jag varken särskriver eller felstavar, däremot har datorn varken rättstavningsprogram eller en fungerande kommateckentangent så helt felfritt blev det nog inte, för att inte tala om hur mycket av det som inte skrevs ner i fredags som nu tycks vara bortglömt . Hur som helst så går det nu inte att lägga in dokumentet i vårt gruppforum! Webbsidan kan inte visas... Men jag har åtminstone fått iväg en felanmälan till Öbo angående taklampan i hallen där glödlampan nu gått sönder tre gånger på lika många dagar, sista gången hann jag knappt tända den ens. Att blogga fungerar ju också så jag hoppas att Mittuniversitetets portal, som det så snyggt heter, snart ska vakna till liv igen.

Kommentarer
Postat av: Stina

Usch vad man avskyr det där "Webbsidan kan inte visas...". Många är gångerna man svurit över det...

2008-09-23 @ 20:01:13
URL: http://stinur.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0