Var inte en äldre, lågutbildad kvinna som röker, har ett dåligt socialt nätverk och antingen är arbetslös eller i en stressig arbetsmiljö.
På toaletten alldels nyss tappade jag taget om toarullen och blev sittandes med den lösa änden medan resterande rullade rakt in på det blöta golvet i duschen. Saknar mitt hus och den höga badkarskanten som gör att inga olyckor av sådant slag kan ske.
Beröm till mig som hittills idag suttit stilla och läst fyra artiklar samt lyckats beställa en bok från Örebro universitet trots att det länge verkade vara ett mission imposible. Måste tillägga att jag sitter stilla när jag läser men alltjämt kommer på små saker som bara måste bli gjorda ögonblickligen och därför springer omkring åtminstone en tredjedel av den sammanlagda tiden men jag har en känsla av att blodtrycket tackar mig. Känner att jag ligger i riskzonen för att bli en nördig rehabilitering-kan-ske-med-hjälp-av-naturen-förespråkare men kan ändå inte låta bli att drömma mig bort till hur jag själv skulle vilja planera min trädgård så att den utstrålade lugn och harmoni och därigenom kan bli en plats för återhämtning - året runt.
Två av artiklarna handlade om detta onekligen intressanta ämne medan en tredje var en littaraturstudie över vilka faktorer som gynnar/missgynnar en rehabiliteringsprocess och dessutom skriven av min hittills bäste universitetsföreläsare. Det är egentligen repetition men ändå intressant att fundera över att de som anses ha de bästa förutsättningarna för att kunna rehabiliteras tillbaka till arbete är "yngre gifta självsäkra välutbildade män med fast jobb och hög inkomst som är nöjda med livet och varken är deprimerade eller upplever så mycket smärta och som bor i ett område med låg arbetslöshet och har en arbetsgivare som bryr sig om och önskar honom åter". Tilläggas bör att det sällan är människor av denna typ som är i behov av särskilt omfattande rehabilitering... utan istället sådana som i rubriken.
Ska ta mig an en femte artikel nu (och möjligtvis men troligtvis inte även en sjätte, på engelska) innan det är dax att göra helg, lägga på lite smink och hämta lillkillen på dagis.
Beröm till mig som hittills idag suttit stilla och läst fyra artiklar samt lyckats beställa en bok från Örebro universitet trots att det länge verkade vara ett mission imposible. Måste tillägga att jag sitter stilla när jag läser men alltjämt kommer på små saker som bara måste bli gjorda ögonblickligen och därför springer omkring åtminstone en tredjedel av den sammanlagda tiden men jag har en känsla av att blodtrycket tackar mig. Känner att jag ligger i riskzonen för att bli en nördig rehabilitering-kan-ske-med-hjälp-av-naturen-förespråkare men kan ändå inte låta bli att drömma mig bort till hur jag själv skulle vilja planera min trädgård så att den utstrålade lugn och harmoni och därigenom kan bli en plats för återhämtning - året runt.
Två av artiklarna handlade om detta onekligen intressanta ämne medan en tredje var en littaraturstudie över vilka faktorer som gynnar/missgynnar en rehabiliteringsprocess och dessutom skriven av min hittills bäste universitetsföreläsare. Det är egentligen repetition men ändå intressant att fundera över att de som anses ha de bästa förutsättningarna för att kunna rehabiliteras tillbaka till arbete är "yngre gifta självsäkra välutbildade män med fast jobb och hög inkomst som är nöjda med livet och varken är deprimerade eller upplever så mycket smärta och som bor i ett område med låg arbetslöshet och har en arbetsgivare som bryr sig om och önskar honom åter". Tilläggas bör att det sällan är människor av denna typ som är i behov av särskilt omfattande rehabilitering... utan istället sådana som i rubriken.
Ska ta mig an en femte artikel nu (och möjligtvis men troligtvis inte även en sjätte, på engelska) innan det är dax att göra helg, lägga på lite smink och hämta lillkillen på dagis.
Kommentarer
Trackback
