Torka
Rastlös
Trots att jag sett fram emot att börja läsa så har jag fortfarande inte slagit upp boken. Istället sköljde rastlösheten över mig som regnet utanför. En cykeltur har jag tagit (innan regnet och åskan kom), konditionen har jag defenitivt tappat, Mattias garderob har jag städat (det sker någongång i halvåret för att gömma undan sånt jag inte gillar (vaddå bitchigt!) och nu även för att se om jag hittade något jag själv kunde ha) och jag har renskrivit packlistan inför Gotland på datorn. Bjuder på en bild av aktuella delar från denna v 13 (12+):
Men jag är inte bitter, jag inte...
Mattias och Mio är i Böle och har besök av våra vänner.
Solen har skinit som bäst och jag har jobbat sedan 06.30, men jag är inte bitter.
Har slutat jobba och efter ett antal kvällspass kändes det mycket lyxigt att tom få sluta innan 16! Att sedan väckarklockan stod på 05.20 eller att kaffekopparna idag blivit fler än vanligt (illamåendet är knappt märkbart längre!) är inget jag tänker fokusera på. Jag dricker ett glas flädercider (alkoholfri, givetvis) och kastar lystna blickar mot Gravidchock av Belinda Olsson som jag tänkt spendera kvällen med. Sitter här med magen i vädret efter att ha konstaterat att den inte bara ökat i omfång explotionsartat utan att jag med Mio bara en vecka tidigare hade ett midjemått på 71 mot 78 nu, trots att jag innan grav var någon centimeter smalare denna gång! Jag har nått till det läge då folk, efter att jag berättat, sagt att de misstänkt men inte vågat fråga. Jag törs lova att ältande av graviditet kommer att bli höstens hetaste ämne i denna blogg så för den som saknar intresse är det lika bra att sluta läsa. Förra gången skedde allt för första gången och denna gång är jag mycket medveten om att det kan vara den sista så jag vill minnas och dokumentera, är mycket glad över den dagbok jag skrev då jag väntade Mio och att jag iaf hittills varit hyfsat duktig på att klottra i den även denna gång!
En halvtimmes sovmorgon imorgon! Om jag inte rycker upp mig så pass att jag provar på att cykla... med en 200grams schwiezernötchokladkaka i kylen så känns det nästan som ett måste, men men, det kanske regnar...
Har förresten fått veta att ett par i bekantskapen väntar bebis nästan samtidigt som oss, inte helt fel!
Antipatriotism
Uppriktigt sagt, vad roligt att Ryssland gick vidare igår! Läste att de tydligen aldrig tagit sig vidare från gruppspel så jag förstår att de jublar nu! Vi svenskar har ju spelare kvar som tom var med i VM -94... Eftersom jag såg matchen i lördags så intresserade resultat mig faktiskt lite under morgonsändningarna idag. Grannarna såg gissningsvis matchen direkt igår men jag slapp bli väckt av glädjeskrik iaf...
Teknikens under!
Det blev bättre bilder än denna med men utifall att så vill jag inte publicera dem här!
Pratade med MVC igår (fast inte min BM för hon har semester) men hon hade inga andra råd mot energibristen och orkeslösheten än vila. Jag hade hoppats att hon skulle ha någon mirakelkost att ordinera eller så men eftersom mina värden var bra vid inskrivningen och jag inte lider kostant så trodde hon inte att jag led någon brist. Både idag och imorgon jobbar jag kväll med 9-timmarspass men eftersom jag har Mio hemna innan jobbet så blir det inte särskilt mycket vila dessa dagar tyvärr men på fredag är jag iaf ledig!
Ännu ett bildlöst inlägg.
Orkar inte skriva något idag. Saknar energi för att ens kunna ge Mio en värdig fritid så jag hoppas att det vänder snart.
Min stora pojke och bäsen i magen
Själv är jag i perioden då alla vanliga jeans sitter lite för tight i midjan medan gravidbyxorna nästan trillar av och Mattias jeans ger mig inte riktigt den figur jag försöker eftersträva... Ska ner på stan och fika med Meena så jag får väl fösröka äta så att gravidbyxorna börjar passa någongång! Denna gång är jag ändå inte alls lika stressad i att det ska börja synas utan det känns mer praktiskt om det skulle dröja ytterligare ett tag. Vecka 13 idag förresten så nu är väl den mest kritiska perioden över hoppas jag. Hade grym foglossning igår men det borde ju iaf tyda på att det växer som det ska. Tror förresten att jag kände några små rörelser igår, fantastiska känsla!
Söndagsmorgon
Efter fotboll och några timmar så blev det en sväng på krogen, första (och sista?) gången på Mark Twain där folk varken verkade ha mitt intresse av att dansa eller tillhöra min generation utan satt snällt vid sina bord och samtalade med folk som de förmodligen gått dit med. Kroglivet är med andra ord något jag inte sörjer att jag med småbarn inte har möjlighet att beblanda mig med särskilt ofta. Dessutom fanns där ett par tragiska tanter (åtminstone 40+) som låtsades ha roligt med varandra vid baren men hela tiden sneglade sig över axeln efter kärlek så jag och Mattias har enats om att håller vi ihop tills dess så får det bannemig hålla resten av livet med (så vi slipper stå där med ordet "desperat" tryckt i pannan)!
Vi kom efter omständigheter jag inte tänkt skriva om eftersom jag inte vill riskera att dömas för förtal, hem vid 0.30 och det känns inte alls fel nu när jag åtta timmar senare verkligen inte kan somna om.
Om två veckor vaknar vi för första gången på Gotland! I dessa regntider hoppas jag förstås att vädret där ska vara det bästa tänkbara - hela veckan! Sedan väntar fyra arbetsveckor till innan en månad av "riktig" semester innna skolan börjar igen.
Nu ska jag krypa ner och stjäla värme av min älskling! Den här helgen har för övrigt gjort oss gott och livet har börjat gå åt rätt håll igen. Bara svärisarna kommer och hämtar Emils soffa ur vårt förråd så blir det en tripp till Offerdal för vår del. Vad jag längtar efter min stora lill-Mio just nu, han som verkligen får livet att kännas helt (även om visas stunder är mer fulla av 2-årstrots än andra)!
Helgen är barnfri som sagt
Årets första jordgubbar
Jag och Mio har kalasat på de jordgubbar som blev kvar efter att jag och Mattias igår både kalasade på sådana och på räkmackor! Inte behövde jag lägga mig hungrig iaf... Pratade en del med Mattias om hur vi har och vill ha det och som varje gång hoppas jag att det ska leda till något bättre, vi får väl se!
Sopp- och pannkaksdag
Igår kväll var jag av olika anledningar nojjig för att ett missfall var på gång och i dag på jobbet var jag nära på att svimma inte bara en utan TVÅ gånger (fick sätta mig ner en lång stund båda gångerna och oavsett om jag blundade eller tittade så var allt bara svart) och någon timme senare tvingades jag spy inne på en brukares toalett. Det var med andra ord inte riktigt min morgon (allt hände dessutom framför ögonen på min manliga handledare född -84...). Efter det blev det dock en bra dag på jobbet och det var inte en minut före 16 som jag gick därifrån.
Jag har fler finnar än för 10 år sedan men vad hjälper väl det?!
Har börjat känna mig så fruktansvärt gammal de senaste dagarna. 4 år har gått sedan studenten och jag har gjort mycket av det de flesta sparar ytterligare 5-10 år men inte särskilt mycket av det andra kallar äventyr. Det har aldrig varit något jag saknat och det gör jag egentligen inte nu heller men efter att ha mött ett antal 19-åringar och liknande så envisades jag idag med att ta på mig de svarta stuprörsjeansen trots att jag egentligen trivs bäst i bootcut (om man nu ens törs skriva så nu för tiden) för att på något (patetiskt) sätt låtsas vara en av dem... Sedan pratade föreläsaren om hur vi ungdomar har ett eget språk (och menade på att det inte riktigt fungerar när man vårdar äldre) och gav några exempel och inte ens alla de slanguttrycken var jag bekant med! Kan tydligen inte klassa mig som ungdom längre! Vad är man då?
Mattias och jag har inte en av våra bästa perioder heller, alldeles för lite kvalitetstid och alldeles för mycket tid till att störa oss på varandra och det gör även sitt till, inte vill jag att mina ca 60 år upp till medelåldern bara ska innebära att det går utför ännu mera! Jag har alltid velat vara två och sedan jag träffade honom har jag aldrig tvivlat på att det är han som ska utgära den andra halvan men inte såhär! Vi har alltid haft toppar och dalar och det är verkligen inte värre än tidigare men att det inte är som jag vill gör att det gnager. Jag som alltid råder alla andra att skylla på sina gravidhormoner skyller på mina när jag grubblar så mycket som nu och de gör det verkligen inte lätt för mig... Det ger mig ett sting av dåligt samvete att jag vet att jag borde vara så mycket lyckligare över allt det vackra jag har eftersom det finns så många som aldrig ens får chansen men just nu ser jag bara allt genom ett svart filter. Låt mina hormoner få lägga sig i vila snart!
Underbara unge...
Motormarknad i Sundsvall, där Mio fick "raggarkepsen", anordningen för att kunna "börna" med Bertils Passat ("för Passater betalar man inte för, de får man") då hela byn består av grusvägar, bilens nya klädsel och "NewHollandkepsen" som Mio fick av Bertil, samt skjortan jag inhandlat inför lördagens kalas (läs: EM på storbilds-tv i nyktert tillstånd).
Tack
Det är bara skit på tv (läs: prat om em-fotboll på 4:ans morgonprogram som jag annars brukar låta stå på), supernanny kändes som det minst smärtsamma alternativet, men inte för två ögon och skärpt sinne så jag hamnade här också... Hon ansåg att en 3,5-åring borde lärt sig sitta på pottan så än har vi ett tag på oss med Mio som inte ens fyllt 2 och som inte riktigt visat intresse ännu. Ärligt talat så känns det också aningen bökigare att släpa med sig en potta i tid och otid än en extra blöja så för min del får han gärna vänta tills han förstått sig på toaletten. Intresse visar han däremot för att vakna både 4.15 och 6.00 för att skratta, prata och störa, stackars Joel som sover i samma rum.
Zzzzz...
Känner mig allmänt uppsvälld och fet (för lite gravid för att det ska vara uppenbart men för mycket för att vara smal) och det blev till att låna Mattias jeans idag (även om han inte är särskilt mycket rundare). Vissa av mina passar fortfarande men det blir lite trångt när jag ska sitta, så för att döva ska här ätas bullar med mycket strösocker på! Jag väger trots allt fortfarande under 60, även om det oundvikligen tickar uppåt... Bryr mig inte å mycket om kilona i sig men jag hoppas iaf kunna bibehålla lite mer av den så kallade fysiken denna gång och inte bli likt en strandad val innan sommaren är över.
Sista kvällen av detta kapitel.
Vet egentligen inte när "rätt" tid att blotta en graviditet är, om den ens finns, men att välja om det först ska ske för tillfälliga arbetskamrater jag ännu ej mött eller för de vänner jag vårdar så mycket sämre än jag borde men som jag iaf hoppas läser min blogg är det ett enkelt val: för de som ännu inte vet så hoppas vi iaf att Mio ska få bli storebror till jul (eller möjligtvis i januari). Jag varken orkar eller vill dra någon story om hur vi som skulle vänta med syskon tills jag pluggat färdigt någon gång i vintras började tänka om och sedan plussade lite tidigare än planerat, men ingen är lyckligare än vi! Än har varken illamåendet, foglossningen eller tröttheten kommit upp i samma nivåer som sist så vissa dagar bara väntar jag mitt ett missfall eftersom allt gick så bra sist, men ännu inga tecken så jag fortsätter förstås att hoppas på det bästa!
Så är hjärtat lättat något iaf.
Jeans som klibbar och hägg som snart blommar ut
Tror att jag ska börja mitt tre dagar långa sommarlov med att bränna en ny skiva till bilen! Lite Petter, lite Euskefeurat, lite Lasse, lite Lasse Lindh och lite Kent... Trevlig start på sommaren kära läsare!
Fel-prio
Sista dagen innan sista tentan
Mitt mål med dagen är att läsa igenom gamla juridiktentor, frågor och svar, för att få in det där problemlösningstänket a´la lagbok som jag känner att jag saknar. Fakta, som vilken domstol som hör till vilken sida (civil/offentlig rätt) och liknande känner jag mig mera hemma i men tentan kommer ju att bestå av både och! Nåja, i värsta fall blir det omtenta i slutet av semestern och eftersom jag inte ska läsa någon sommarkurs så känns det ganska okej det med, även om jag förstås hoppas på att klara den imorgon.
Fick Livstid (liza Marklund) igår och när Mattias efter dagisfesten åkte på jobbet en sväng så kunde jag inte hålla mig från att börja läsa i den och två timmar senare var halva boken avverkad! Nu har jag fått gömma den för att verkligen hålla mig till studierna, åtminstone fram till middagstid, dessutom ska pappa och Julia titta förbi.
Alla favoritbloggar är tilltittade och de mest oväntade också uppdaterade, dax att sätta igång med något mer givande alltså.