Jag har fler finnar än för 10 år sedan men vad hjälper väl det?!
Har börjat känna mig så fruktansvärt gammal de senaste dagarna. 4 år har gått sedan studenten och jag har gjort mycket av det de flesta sparar ytterligare 5-10 år men inte särskilt mycket av det andra kallar äventyr. Det har aldrig varit något jag saknat och det gör jag egentligen inte nu heller men efter att ha mött ett antal 19-åringar och liknande så envisades jag idag med att ta på mig de svarta stuprörsjeansen trots att jag egentligen trivs bäst i bootcut (om man nu ens törs skriva så nu för tiden) för att på något (patetiskt) sätt låtsas vara en av dem... Sedan pratade föreläsaren om hur vi ungdomar har ett eget språk (och menade på att det inte riktigt fungerar när man vårdar äldre) och gav några exempel och inte ens alla de slanguttrycken var jag bekant med! Kan tydligen inte klassa mig som ungdom längre! Vad är man då?
Mattias och jag har inte en av våra bästa perioder heller, alldeles för lite kvalitetstid och alldeles för mycket tid till att störa oss på varandra och det gör även sitt till, inte vill jag att mina ca 60 år upp till medelåldern bara ska innebära att det går utför ännu mera! Jag har alltid velat vara två och sedan jag träffade honom har jag aldrig tvivlat på att det är han som ska utgära den andra halvan men inte såhär! Vi har alltid haft toppar och dalar och det är verkligen inte värre än tidigare men att det inte är som jag vill gör att det gnager. Jag som alltid råder alla andra att skylla på sina gravidhormoner skyller på mina när jag grubblar så mycket som nu och de gör det verkligen inte lätt för mig... Det ger mig ett sting av dåligt samvete att jag vet att jag borde vara så mycket lyckligare över allt det vackra jag har eftersom det finns så många som aldrig ens får chansen men just nu ser jag bara allt genom ett svart filter. Låt mina hormoner få lägga sig i vila snart!
Det är jobbigt att vara gravid å allt är inte guld och gröna skogar jämt, försök skaffa barnvakt en helg och hitta på nåt avslappnande bara ni två, en spahelg kanske.
Man har all rätt att känna sig nere ibland. Allt kan inte vara på topp jämt! Jag tycker att det är bättre att det är toppar och dalar än en jämn tråkig väg till graven. Tror att om man aldrig bråkar kan man aldrig ha det riktigt bra heller.
Jag gillar stuprörsjeans och funderar på att sy om de som är vida i benen. Däremot har jag inget intresse av en tre månaders äventyrlig runtresa i Asien. En veckas bekväm charter med fem timmars flygtid är mer min stil.
