elins elegi

Viktor sov mellan 21 och 06.30 inatt, oavbrutet! Så fast vi vuxna kollade klart på Beck var vi inte särskilt trötta när barnen gjorde morgon och såhär tidigt var det längesen jag var duschad, klädd och nyäten senast. Har nu bänkat mig vid köksbordet med dator, böcker, högar av papper och någonstans under allt det även en penna. Jag har tänkt mig få till någon sorts ordning bland allt som jag samlat på mig av tankar och reflektioner till grupparbetet och den enskilda diskussionsdelen. Mattias har dämpat musiken men han har fortfarande inte bytt låt utan lyssnar på något om att inte kapa falukorv med motorsåg när man har druckit sprit... inga barn hörs heller så det är väl bara att sätta igång med pluggandet medan ro är.

Eftermiddagen har spenderats med duplo i Mios rum. Mattias byggde sonen en skoter (första bilden på Mio) och jag ett traktorgarage som också blev brand- och polisstation (andra bilden). Jag med mina arkitektintressen ser verkligen fram emot den dag vi kan börja inhandla smålego (förutom priserna då) men vi har sagt att vi ska vänta tills Viktor vuxit ifrån sitt undresöka-allting-med-munnen-stadie. Han har nyss hittat händerna så det tar nog ett tag... Mio är iaf jätteduktig på att hjälpa lillebror att stoppa in nappen och han är väldigt noga med vilken av napparna i burken som det ska vara också.

Fransyskan som Mattias så gärna ville laga i lergrytan till middag är i ugnen och doftar ljuvligt av vitlök så här ska mumsas!

Angående rubriken så minns jag mycket väl att just denna dag var den enda på hela året då man fick varm choklad framför tv:n som liten, eftersom Vasaloppet knappt innebär ens pisspauser för min far (det var givetvis mamma som kokade chokladen). I år har jag dock fortfarande inte en aning om vem som vann, mest för att vi saknar SVT:s tv-kanaler (förutom barnkanalen), men jag har inte heller lidit nämnvärt av att inte veta... Tids nog.

Nu har vi för första gången haft barnvakt till båda våra barn. De verkar ha haft det bra hos farmor och farfar medan vi mådde mindre bra... Hade på känn att fyra öl skulle generera i bakfylla efter att inte ha varit berusad på nästan ett år men jag önskar att jag kommit ihåg lite bättre hur illa man kan må. Tröstar mig med att både sambon och svågern tycks ha mått sämre ändå. Jag hade iaf ganska roligt med Mattias, Bertil och ett fyrtiotal Sönneråsingar på gårdagskvällens tacomiddag och pratade även med en del av byborna. Minns inte riktigt allt men jag hoppas jag gjort ett gott intryck... Vi fick sedan skjuts hem (inkl en lång omväg till Hammarn och tillbaks) med en kille född -90 och jag kände mig med ens väldigt gammal, trots att jag en timme tidigare varit så mycket yngre än de flesta.

Det där med inflyttningsfest får nog vänta ett tag till, jag vet ju att ölsuget kommer att komma tillbaka men just nu känns det inte riktigt så.

Nu ska jag poppa popcorn och mysa med mina älsklingar!

...och det lutar åt Rethymnon på Kreta. (Bilder lånade här.) Där finns förhoppningsvis inget "Sveriges värsta bilförare" att slåss om uppmärksamheten med...

Igår var allt hopplöst. Mattias var irriterad på mig redan innan jag åkte på praktiken och därför var jag inte på topp och orkade inte göra mitt bästa där. Satt med i intressanta möten där jag fick sätta mig in i människors mer eller mindre tragiska liv, men däremellan satt jag mest tyst eller skrattade på fel ställen (kändes det som iaf). Åkte hem och kände bara att jag ville flytta, till en kommun där inte medelåldern är minst 50, där jag kan hitta ett jobb som passar min sociala pyttekompetens, där det finns jämnåriga i närheten att umgås med på fritiden, där jag skulle kunna göra något åt min fula kropp, där jag skulle kunna hitta någon bättre kille än Mattias... allt det där kändes verkligen bara hopplöst just då. Totalt bakslag. Jag städade köket utan att veta om det var för att trivas i det eller om jag helt enkelt flyttstädade. När jag till sist somnade så hade iaf de sista tårarna torkat. Han är tyvärr inte särskilt bra på att trösta, min älskade karl, annars kanske han hade kunnat rycka upp mig tidigare än så för mitt i allt elände så var jag ändå mest ledsen för att jag så gärna vill att vi ska vara lyckliga just HÄR.

Idag känns det bättre, det är ju trots allt ganska roligt att sladda omkring med bilen på oplogade vägar, både på ett visuellt plan och på riktigt. Mina pojkar är de finaste, alla tre, och nångång måste ju medelåldern sjunka och då kanske jag kommer att känna att jag passar in, men just nu är jag ganska övertygad om att min jätteintressanta praktikplats ändå inte är stället jag sedan ska söka jobb på när den dagen kommer. Så för att tänka på något annat har jag ringt till det lokala "gymmet" här idag och eftersom jag aldrig tidigare tränat (har inte tyckt att det har behövts) så hade jag fördomar om någon snobbig man där magrutorna skulle höras genom telefonlinjen men jag möttes av en trevlig kvinnoröst (med tantnamn dessutom) så efter att ha hört mig för lite ska jag nästa vecka gå dit och titta någonting. Efter igår så känns det jättebra att ha gjort något konkret, och dessutom har jag nu betat av en av punkterna på listan mot ett bättre liv!

Vill inte ha några tragiska kommentarer angående gårdagen för jag är stor nog att kunna ta konsekvenserna av mina egna handlingar (att flytta hit) och jag tänker verkligen inte ge upp efter mindre än en månad! Det var bara en sån dag då den enda glädjen var mina fina, små barn.

...utan bara sparar. Jag sparade nämligen 335kr på bara ett par jeans (som nästan går att stänga) och en mascara på mindre än en halvtimme idag och det hade ju blivit en hyffsad slant i timtid om man hade fått tjäna det istället. Denna månad är den första sedan Mattias tid i lumpen då jag får en bättre "lön" än honom och då ska man ju veta att studentlivet knappast är rikt... med andra ord inte heller vår ekonomi denna månad (för från och med nästa får han ersättning för en hel månad). Förra månaden fick han en regäl slutlön från sitt ex-jobb men eftersom vi inte sparat av den så är det tur att vi inte har så mycket räkningar denna månad så utan större oro ska det nog gå ihop ändå. Nästan 1500kr bara i mat på Coop tidigare idag gör att det mesta finns hemma och att vi förhoppningsvis bara behöver komplettera med småsaker/färskvaror den närmsta tiden.


Får väl varna för ett i-landsproblem i det kommande stycket... för jag får allt som oftast för mig att testa nytt smink för att se om det kan bli bättre trots att jag egentligen är nöjd. Men efter att än en gång ha beklagat mig angående de två senast inköpta mascarorna så låtsades Mattias i morse slänga dem och gav mig därför anledning att investera i en ny av den enda modell jag hittills gillat på riktigt (Loréals double extension waterproof). Den enda lilla nackdelen med den är att det tar lite längre tid att måla med både vit och svart färg istället för bara svart, men å andra sidan får jag alldeles precis lagom tjocka fransar och framförallt så är den vattenfast i ordets rätta bemärkelse = den tål både snöiga dagar, duschar och tårar!  Tycker att den förtjänar lite reklam...

Idag har jag även hunnit med att mumsa semla på Edenbos och titta efter en snygg (gärna i rostfri look), lagom stor och snabb vattenkokare på minst fyra olika affärer utan att hitta den perfekta. Jag besökte även barnmorskan för efterkontroll/cellprov och pratade om den nästan skrattretande snabba förlossningen som resulterade i det lilla mirakel som sov sig genom nästan alla affärer och bilturer men som jag ändå hoppas sover bra i natt så att jag blir pigg nog för ännu en dag av spännande praktik.

För första gången har vi släpat ut vår "kluns" i bilen och det fungerar felfritt! "Klunsen" är vår kombinerade mobila bredbandsmottagare/router som nu nyttjar 12-voltsuttaget. Anledningen var från början att kolla saldon och utbetalningar och liknande för att vi segade bort tiden hemma imorse trots att vi klev upp vid 7 och lämnade på dagis nu vid 9, men nu är de ärendena avklarade.

Lyssnar på radion och kronprinsessan tycks ha förlovat sig. Diskussionen på radion handlar om varför hon just valt semmeldagen och diskussionen här i bilen går kring hur man gör för att titta med båda ögonen samtidigt (Mattias har fått veta av sin optiker att han bara nyttjar det ena och jag har ingen aning om hur det ligger till i mitt fall och har därför inga kloka råd att ge). Vi ska senare idag mumsa semlor men inte för prinsessans skull utan för att Mattias har namnsdag.

Nu ska jag surfa vidare och hoppas på att batteriet på datorn räcker ända till stan. Det är inte jag som kör.

Jag är inte gravid och har inte druckit kaffe sedan 10-tiden, ändå drabbad och lite för lat för att leta fram de Novalucol som återstår sedan tiden med Viktor på insidan. Men men, jag är i övrigt ganska nöjd med tillvaron just nu. Satt och läste på förmiddagen medan Mio, Mattias och Viktor i sin vagn var i blickfånget både i pulkbacken och städandes ut ur "garaget". Gemensam lunch, en promenad för min del och sedan dess har jag redigerat ett grupparbete och skrivit en sommarjobbsansökan. Antar att det är få förunnat med ett sabbatsår då hela familjen kan vara relativt lediga och bara vara. Däremot tror jag att det är viktigt att vi vet att det är ett år och inte för evigt utan att vi ska njuta så gott vi kan av denna tid och sedan längta efter att dra igång vardagslivet med arbeten och social gemenskap igen, i denna hittills okända byggd.

Än har vi inte gått varandra på nerverna nämnvärt och mitt plugg har heller inte blivit lidande. Mio blir bättre och bättre på att "respektera" att jag "jobbar" och ingen egentlig lappsjuka har heller trängt sig på hos någon av oss vad det verkar. Fast nog har jag sett fram emot morgondagens stadsresa ett tag; semmelfika, storhandling, inhandling av taklister till köket och det egentliga ärendet - efterkontroll på MVC. Mio ska få gå på dagis som han frågar efter nästan varje dag och sedan vara med farmor och farfar.

Imorse hade jag förresten bara 7 hg kvar till idealvikten som jag hela tiden hoppats kunna nå innan födelsedagen om 2,5 veckor (har önskat mig pengar/presentkort till nya jeans av min kära). Blir knappast  vackrare men åtminstone lättare när jag dagen till ära säckar omkring i mina mysbyxor... Vägrar sluta bry mig om hur jag ser ut eller luktar bara för att jag inte träffar andra än de närmsta (för det är verkligen inte så "bara") men idag har jag gjort ett undantag.

Nu vaknade Viktor, ensam mitt i stora dubbelsängen.

---

Till sist tyckte även mamma att det såg roligt ut att åka bob nerför källarkullen och vågade sig på ett åk! Dessförinnan hade jag tagit Ockelbon för att köra upp den "riktiga" pulkbacken som drivit igen, men jag fastnade när jag skulle vända längst ner. Sedan surade skotern ner sig och växlarna krånglade, men till sist tog jag mig både iväg och upp igen, allt på egen hand! Fick tom ett litet, litet beröm efteråt... Tyvärr blev inte backen så mycket bättre att åka i så vi hamnade på källarkullen istället, med betydligt kortare väg att gå upp efter varje åk.

Ska få hjälp med att tillaga stek i lergrytan idag innan mamma åker hem igen och helgen för min del ska avslutas med Beck på tv:n.

---

Har en pojkvän med både ful mössa när han är hemma och ögon som skelar emellanåt men han är finast ändå.

Men min mamma är inte typen som ställer till med besvär och extra arbete utan precis tvärtom, hon gick upp med Viktor när han vaknade vid åtta imorse (fast eftersom klockan var såpass så gick vi andra också upp ganska snabbt därpå), hon läser massor av sagor för Mio, hon passade bägge barnen igår så att jag kunde laga extra goda köttfärsbiffar och hon drog den ena vagnen när vi gick på promenad så att båda barnen kunde följa med. Mattias har snudd på bott i garaget sedan hon kom men det beror nog mer på att så mycket därnere behöver bli gjort än på en besvärlig svärmor (hoppas jag iaf).

Upptäckte när jag kom hem från stan att Viktor börjat med ett jättegulligt svarsleende och att Mio kan sitt efternamn, skönt att de klarar sig bra utan mig, de små liven.

...liknande att jag också kan må bra, så måste jag liksom alltid bevisa det genom ett nytt inlägg efter att inte ha varit på topp i det förra. Jag är nyklippt och nysolad nu iaf (och utan det där skavande humöret), men ändå var frisören med härlig pitä-dialekt brunare. Som alltid hos frisörer (jag testar alltid nya) så kommer frågan angående om det är jag som envisas med ruskigt omoderna frisyrer eller om det är frisören som gör det genom det sätt jag alltid stylas innan jag går därifrån. Vill alltid bara hem och duscha så fort som möjligt för att sedan kunna göra det på mitt sätt, och nu är det gjort. Medan jag satt i frisörstolen så kom jag också att tänka på när själen egentligen skapas, och hur. Varför befinner sig liksom min själ i just denna kropp? Jag kan tydligen vara filosofisk jag också emellanåt. Om Mattias fortfarande har besök av stor-Viktor när jag kommer hem imorgon så ska jag fråga honom för han brukar ha svar på det mesta.

Det lutar åt att jag kommer att söka sociologi i första hand till hösten, företagsekonomi är ändå något jag kan läsa sedan och att starta eget är inte min första önskan efter examen. Tack Klara för den insikten, även om det inte är säkert att den sitter i tills i april när det är dax att söka... Som sommarkurs kommer jag att söka rehabiliterande samtal efter tips om att den var väldigt givande, för problem är väl till för att lösas och jag är i nuläget motiverad till att göra något åt alla de mindre sociala sidor som jag givits. Ska ge mig i kast med det lokala äldreboendet på fredag också för med åtminstone en kurs så hinner jag ju vara "ledig" en stor del av sommaren ändå, och att jobba är ju ganska roligt det med som omväxling. Vill de inte ha mig får jag väl leta andra jobb eller ta en kurs till men det får jag ta då, nu ska jag drömma mig bort i den resekatalog jag hämtat. Lite trist att inte den snygging jag ska åka med kan sitta vid min sida och titta han också men det kommer ju fler kvällar. Måste bara skriva hur stolt jag är över honom som är ensam med barnen flera dygn i sträck utan att ringa och beklaga sig och be om medlidande, vilket jag skulle gjort för längesen. Nu blir det blå himlar och hav vid medelhavet.

Det är förstås inte sant men programledarna på morgonradion gav sig på att försöka prata norska för någon morgon sedan. Förutom det så hade jag igår em en (bra) föreläsning där lektorn antingen bröt på svenska eller norska, och så har jag umgåtts en del med syster Klara som ju lever lyckligt i grannlandet i väst. Sedan lade hon beslag på min mössa och min lägenhetsnyckel och försvann...!

Den kommun jag nyligen flyttat till planerar att spara pengar genom att bla dra in en personal/rehabtjänst på 50% och hur många finns det? Jo, en. Jippi, möjligheterna för att få ett jobb på hemmplan där jag får praktisk användning av min utbildning blir inte precis fler på detta sätt. Inte heller idéerna till vad jag ska inrikta min valfria termin (i höst) på eller vad jag ska läsa för sommarkurs/-er i sommar, eller om jag kanske ska söka några veckors vikariat på det lokala äldreboendet för att komma in i samhället lite bättre ändå. Jag är i ambivalens, vill både äta semlan och låta den sätta sig kring mina redan alldeles för mjuka lår, och låta bli.

Jag har iaf skrivit ett kontrakt med mig själv innehållande både fysiska. psykiska och sociala aspekter som efterhand ska göra mig till någon jag hoppas tycka bättre om. Som belöning ska jag köpa den där systemkameran jag allt oftare önskar att jag hade, men det blir inte förrän tidigast till sommaren för allt löses inte på en kaffekvart (som funderingarna ovan borde göra när jag bara tar mig i kragen) och särskilt inte om det serveras kaffebröd till...

Eftermiddagen kvar här i skolan, sedan väntar en stund i solariet och en tur till frisören för att vara en snygg och fräsch mamma när jag efter en hel massa grupparbetanden (önsketänkande, men det vore bra) åker hem igen imorgon.

Har haft min första dag som praktikant och JAG HAR TYSTNADSPLIKT, så jag varken kan, vill eller får yppa ett endaste litet knyst... men det känns bra. Nyfiket och intressant. Medelåldern på kafferasterna i personalmatsalen var om inte tre så iaf två decennier över min egen, lite som kommunen i stort, lite grått, men det kunde helt klart varit värre.

Skola imorgon och på onsdag. Start av ett grupparbete och avslut av ett annat på torsdag. En träff med Anna, ett frisörbesök, inköp av konsoller till hyllorna i skafferiet...

Syster Klara är äntigen på besök så jag ska inte sitta här.

Inte för oss i år i alla fall, som vi tidigare hade tänkt oss. Vi har varit eniga om det ett tag nu, jag med mitt missnöje över figuren, Mattias med sin vuxenångest och så det där med ekonomin... vi tar i nuläget hellre en övervåning om man säger så. Däremot har jag ju arvet jag fick och som jag hela tiden tänkt lägga på en Greklandscharter och nu tycks Mattias ha insett alvaret i det hela och börjat kolla lite efter resor och inte bara efter nya annonser på Blocket över sånt han ändå inte behöver... Men då kommer alla undringar eftersom ingen av oss varit i Grekland tidigare, vart bör vi åka? Vart bör vi inte åka? Var finns de finaste stränderna? Godaste maten? Med mera, med mera... Alla tips är bättre än inga tips alls! Vi vill få en bra vecka av bästa möjliga sort utan närhet av allt för många barn (eftersom vi inte vill bli mer påminda än nödvändigt av våra egna).