900kr fattigare
i bara mat. Har redan påbörjat inköpslistan inför nästa stadsbesök men det kan ju ändå vara bra att gynna hembygden emellanåt. Vi glömde däremot att handla godis... Min del i det var ändå lite medveten för i dagens kyla har jag ingen lust att promenera och på något sätt känner jag att mina onyttigheter måste förtjänas, åtminstone tills vikten ligger där jag vill igen. Mio fick/behövde inte följa med på affären då Bertil kom och hämtade honom med traktorn, säga vad man vill men ska det fortsätta på detta sätt får han gärna bo kvar hemma resten av livet...!
Viktor är 3 veckor idag men i jämförelse med när Mio var bebis och vi mest bara fördrev tiden med att titta på film och vänta på att han skulle vakna eller somna så känns det som att Viktor har funnits i en hel liten evighet redan, och vi skrattade åt tanken på att det faktiskt bara gått tre veckor sedan jag var gravid! Tyvärr sitter humörsvängningarna i än.
Funderar på att skruva ihop leksaksspisen igen, i väntan på att den riktiga ska börja fungera... Fast att laga mat på vedspisen fungerar ju det med, så länge det brinner i den (jag har ännu inte lyckats tända upp en enda gång).
Viktor är 3 veckor idag men i jämförelse med när Mio var bebis och vi mest bara fördrev tiden med att titta på film och vänta på att han skulle vakna eller somna så känns det som att Viktor har funnits i en hel liten evighet redan, och vi skrattade åt tanken på att det faktiskt bara gått tre veckor sedan jag var gravid! Tyvärr sitter humörsvängningarna i än.
Funderar på att skruva ihop leksaksspisen igen, i väntan på att den riktiga ska börja fungera... Fast att laga mat på vedspisen fungerar ju det med, så länge det brinner i den (jag har ännu inte lyckats tända upp en enda gång).
Lördagskväll
Och här har jag suttit i flera timmar med p3 och ett glas öl som sällskap:
Välkomnades i Böle av en full postlåda innehållandes de nästan 400 foton vi skickat för framkallning men nu är de sorterade och de flesta insatta i album men albumet tog slut innan bilderna gjorde det så det blir till att köpa ett nytt - när jag kommer är i stan nästa gång. Postlådan innehöll även de glasögonbågar jag skickat efter och jag tror att jag bestämt mig för att beställa ett nytt och lite mer iögonfallande par som variation till de grå som jag haft i snart tre år (bild härifrån):
Bjuder på lite andra bilder från dagen idag också då mamma bland annat envisades med att fånga hela familjen Dahlin/Holm på bild, trots brist på frisyrer och rakapparat...
... men i svartvitt gjorde vi oss iaf tillräckligt bra för publiciteten.
Det förra var ljug...
...men DET HÄR är det sista inlägget från stan.
Glömde hur bra Viktor sov i natt (som var min natt dessutom) och för alla sämre nätters skull så kan det ju vara skönt att gå tillbaka och läsa att han faktiskt kan. Han somnade cirka 22, åt 01.30 och somnade om igen på en gång. Kl 05.00 lät han lite så han fick nappen och jag gick för att värma mjölk men sen hann han somna om och åt inte förrän 06.20 och somnade sedan snabbt igen tills 08 eller nåt sånt. Helt klart bästa natten hittills. Imorgon blir han tre veckor, naveln har ramlat och han har börjat med svarsleende. Man kan inte låta bli att le själv, känner mig lyckligt lottad med min "man" och mina fina barn.
Glömde hur bra Viktor sov i natt (som var min natt dessutom) och för alla sämre nätters skull så kan det ju vara skönt att gå tillbaka och läsa att han faktiskt kan. Han somnade cirka 22, åt 01.30 och somnade om igen på en gång. Kl 05.00 lät han lite så han fick nappen och jag gick för att värma mjölk men sen hann han somna om och åt inte förrän 06.20 och somnade sedan snabbt igen tills 08 eller nåt sånt. Helt klart bästa natten hittills. Imorgon blir han tre veckor, naveln har ramlat och han har börjat med svarsleende. Man kan inte låta bli att le själv, känner mig lyckligt lottad med min "man" och mina fina barn.
Sista inlägget som stadsbo
Bilen är full innan ens hälften gått in. Framsätena är framskjutna maximalt så jag gissar är det kommer att vara jag med mina kortare ben som kör när lasset om några timmar går mot det nya livet. Först ska dagens middag och morgondagens frukost inhandlas för det är inte tal om någon storhandling bara för att allt är billigare i stan, det har ju bilens begränsade utrymmen satt stopp för så istället blir det Ica Hammarn imorgon. Mamma, pappa och några syskon kommer för att säga hejdå om en stund, sen så...
Ja, nu var det ju det där med tekniken då...
Efter två dagar av flyt (många stora steg närmre "praktikplats" och godkänd tenta, mm) så har jag nu i en halvtimme jävlats med att försöka bifoga en fil till min studiegrupp. Tänker inte ens ursäkta mitt ordval för jag är lite smått irriterad just nu. Det är väl kombinationen av en överfull dator med redan i grunden begränsad kapacitet och ett trögt internet tillhörande någon granne som retar upp mig, men nu har jag startat vår egen anslutning (det krävdes en stor kopp kaffe innan jag ens mindes att jag har en) och ska ta ett djupt andetag och försöka igen.
Jag har för sista dagen på mycket länge klivit upp i ottan (dvs före 07.00) för att i tid före frukost skjutsa Mio till dagis för hans allra sista dagisdag i Torvalla, ever. Det känns lite vemodigt att slita honom från de vänner och den trygghet han varje dag lever i men jag gör det med förhoppningen om att han till veckan kommer att träffa andra små människor som på olika sätt kan berika hans liv under mycket längre tid. När jag tänker på det är jag egentligen mer fylld av tvivel över hur jag själv ska hitta folk att beblanda mig med därborta... så jag låter bli att tänka och ger mig i kast med vad som för stunden stundar istället, filbifogningen.
Jag har för sista dagen på mycket länge klivit upp i ottan (dvs före 07.00) för att i tid före frukost skjutsa Mio till dagis för hans allra sista dagisdag i Torvalla, ever. Det känns lite vemodigt att slita honom från de vänner och den trygghet han varje dag lever i men jag gör det med förhoppningen om att han till veckan kommer att träffa andra små människor som på olika sätt kan berika hans liv under mycket längre tid. När jag tänker på det är jag egentligen mer fylld av tvivel över hur jag själv ska hitta folk att beblanda mig med därborta... så jag låter bli att tänka och ger mig i kast med vad som för stunden stundar istället, filbifogningen.
Mio, Viktor och morbror "Joven"
Har haft min första egna kväll med båda barnen (även om Joel också varit hemma). Det har gått sådär. När Viktor sov passade jag på att duscha med Mio, sedan skulle han sova och började räkna upp alla släktingar som älskar honom (har börjat med det nu den senaste veckan, innan dess nöjde han sig med att få veta att mamma och papap gör det). Samtidigt vaknade Viktor och var hungrig och Mio glömde hela tiden någon släkting och blev arg och ville att jag skulle gå in till honom igen och Viktor skrek ännu mer och Mio blev argare för varje gång jag inte kom omgående... och jag blev argare... osv... men på något sätt blev de båda ändå nöjda till sist och nu sover de sött i varsin säng och vagn.
Hade lite dåligt samvete över att jag inte kunde hålla humöret uppe alla de gånger Mio ropade men efter att ha börjat titta på "generation fett" där en 3-årig pojke på 30kg varit beroende av CocaCola sedan han var 9 månader så känner jag nu att jag nog ändå är en mycket bättre mamma än många andra... Och med en bättre figur för även om jag fortfarande har svårt att stänga mina 29 tumsjeans pga de vidgade höfterna och väger några kilon mer än jag skulle önska så behöver jag inte 72 tum (i midjemått!) som de säljer i USA. Snabbt räknat så blir det 180cm i omkrets!
Hade lite dåligt samvete över att jag inte kunde hålla humöret uppe alla de gånger Mio ropade men efter att ha börjat titta på "generation fett" där en 3-årig pojke på 30kg varit beroende av CocaCola sedan han var 9 månader så känner jag nu att jag nog ändå är en mycket bättre mamma än många andra... Och med en bättre figur för även om jag fortfarande har svårt att stänga mina 29 tumsjeans pga de vidgade höfterna och väger några kilon mer än jag skulle önska så behöver jag inte 72 tum (i midjemått!) som de säljer i USA. Snabbt räknat så blir det 180cm i omkrets!
The result
Fick veta hur den senaste tentan gick idag, 21 av 39 hade inte klarat den...
...lyckligtvis var jag inte en av dem utan hade klarat mig riktigt bra trots att det bara var 5 dagar efter Viktors förlossning. Men som Marianne sa, "det är ju omöjligt att vara nyförlöst var femte vecka", lyckligtvis väntar nu inga fler tentor förrän till hösten!
Hade Viktor med mig på skolan idag och han var vaken i tre timmar, jag som hade för mig att spädbarn mest bara sov...
Nu har Mattias gjort köttfärssås och det är sedan Joels tur att diska.
...lyckligtvis var jag inte en av dem utan hade klarat mig riktigt bra trots att det bara var 5 dagar efter Viktors förlossning. Men som Marianne sa, "det är ju omöjligt att vara nyförlöst var femte vecka", lyckligtvis väntar nu inga fler tentor förrän till hösten!
Hade Viktor med mig på skolan idag och han var vaken i tre timmar, jag som hade för mig att spädbarn mest bara sov...
Nu har Mattias gjort köttfärssås och det är sedan Joels tur att diska.
Finally!
Kanske, kanske, kanske har jag fixat en plats för de arbetsplatsförlagda studierna nu! Ska träffa en människa från den blivande hemkommunen på tisdag för en närmare genomgång. Som jag har vändats! Fast kanske mest för att det lät så hopplöst sist jag ringde dit och ändå var det där jag helst ville vara. Nu är jag verkligen värd att åka till Marianne och mumsa semlor! Och kaffe... Ska svänga förbi apoteket på vägen dit för nu är jag inne på tredje dygnet med huvudvärk och enbart koffein hjälper inte tillräckligt. Viktor har iaf sovit bättre i natt eller också var det jag som gjorde det för jag missade hans första matning.
Kameraladdaren har förresten dykt upp! Den låg längst ner i skötväskan och jag blev både tjuven och polisen i dramat.
Kameraladdaren har förresten dykt upp! Den låg längst ner i skötväskan och jag blev både tjuven och polisen i dramat.
Med betydligt bättre humör och härliga ungar
Joel har bakat pizza med salami och en stark kopp kaffe på det har nästan botat den envisa huvudvärk som förmodligen kommer sig av att Viktor och vi andra inte riktigt har samma uppfattning om vad som ska gälla nattetid. Jag sov en stund efter att ha lämnat Mio på dagis men tydligen inte tillräckligt.
Mattias och Mio hade lika liten lust att gå på stan i eftermiddags som vad jag hade att gå på Jula så vi delade på oss och när jag sedan kom hem hade Mio startat en insamling för att ha råd att köpa sig en skoter, han hade fått en krona av sin far och fick sedan en och femtio av mig. Därefter berättade han stolt att han skulle köpa Mattias´skoter för femtioöringen och Bertils för en krona! Däremot hade han inte alls lust att posera på bild men att låta Viktor mannekänga i sina nya (lite stora) kläder som jag reashoppat idag var betydligt lättare. Jag fyndade även till mig själv både i form av både en stor och härlig kofta, en tunika, en tunnare tröja med 3/4-ärm och två par trosor, så det känns som sagt betydligt bättre idag än igår.
Statsliv
Är inne på sista veckan med mataffärer öppna till 21 (och som dessutom bygger om för självscanning) och gatlysen så jag har utnyttjat de båda ikväll med en promenad i rask takt nästan utan känningar från fogarna och därefter inhandlat ett storpack blöjor, en deodorant och ett 2-pack lypsyl. Viktor var vaken när jag gick och när jag kom hem, nog för att han sover mycket på eftermiddagarna men på bara några dagar har han nu blivit vaken åtskilliga gånger mer än tidigare och hur aktiverar man en 2-veckorsbebis? Hans fullständiga namn blir iaf Viktor Olov Jonathan Dahlin, påskrivet och klart nu men jag tror inte att det är någon idé att skicka in någon anmälan innan faderskapet är riktigt klart (vilket jag hoppas att det blir snart för nästa vecka är det slut på Mattias "semester" och han påbörjar då sina 10 "pappadagar" och två veckor senare förhoppningsvis den "riktiga" föräldrapenningen), dessutom har vi ju fortfarande över två månader på oss utifall vi skulle ändra oss...
I väntan på att den Ipren jag svalt ska börja verka
Tillbringade eftermiddagen på stan i hopp om en uppdaterad garderob men efter att ha fyndat en svart handväska och en mössa i samma färg så tog det stopp. Brunt matchar inte så bra till de nya svart/lila reebokskorna och de flesta av mina accesoarer går just i brunt så det krävdes lite förändring. Passade även på att starta ett sparkonto till Viktor och att dejta med min sambo (som jag just då älskade mer än just nu, men det återkommer jag till), bananer, en kompisglass och ett veckans erbjudande (kaffe och pistaschbulle) på Domus café. Mattias beställde tid för synundersökning och jag hann under tiden återigen inse att ett par nya glasögon vore på sin plats, så nu har jag beställt hem provbågar än en gång.
Provade ett antal jeans på stan också (fast det egentligen var tröjor jag borde ha tittat efter) men inga satt som jag ville och jag försökte tänka positivt, att det är lika bra att vänta tills jag fått lite mer av den kroppsform jag eftersträvar men jag kom sedan hem med begynnande huvudvärk och lyckades verkligen inte med att rensa råa kycklingklubbor så nu är jag inte lika positiv längre. Mio är dessutom, som de flesta andra barn antar jag, väldigt lättretlig och varken Mattias eller Joel kan låta bli att utnyttja det så snart kommer jag seriöst att börja fundera på att rymma hemifrån.
Jag har gjort ett test
Somliga straffar Gud med detsamma
När Viktor vaknade strax före 8 imorse tog jag det som ett tecken för att jag skulle lämna Mattias och den nyss dittagna Viktor där i sängen och istället hjälpa till med viktminskningen genom en promenad. Redan utanför dörren insåg jag att bägge bilarna under natten blivit vita av 3-4 cm nysnö men jag pulsade ändå iväg. Tänkte gå "runt byn", dvs den ena vägen ner till landsvägen och den andra upp igen men när jag gått så pass att jag kommit till det ställe där skoterleden korsar vägen så fick jag för mig att jag trots nysnön skulle följa skoterspåret över lägdorna och hem igen istället. Sagt och gjort men efter bara ett par minuter började det kräksnöa och när jag efter betydligt längre tid än vanligt tagit mig till det ställe vid skogsbrynet där man i vanliga fall ser ner till vårt hus så gjorde snön att det knappt syntes och dessutom hade jag svårt att se skoterleden och klev utanför, fastnade och ramlade. Lagom svettig och med ett stort "tyck-synd-om-mig" skrivet i pannan så kom jag till sist hem igen men jag tar det som ett tecken om att mina söndagsmorgnar i fortsättningen inte ska vigas för promenader.
Ironiskt nog så visade vågen 61,8 när jag sedan stigit ur duschen och det är det lägst hitills. För två veckor sedan, när Viktor nyligen kommit ut, smet jag in på förlossningen och tjuvvägde mig. Vägde då 66,8 men kilona bekommer mig inte egentligen utan det är snarare formen på dem... men man ska väl inte vara så otålig antar jag, det har ju som sagt bara gått två veckor. Apprå på det så har Viktor numera en stadig blick och en stadig nacke, samt en stadig stund av skönsång nattetid och om bara femtio veckor till fyller han ett. Det sköna med att ha haft en bebis tidigare är att man tar sig tid att njuta på ett annat sätt denna gång och inte bara väntar på att han ska lära sig en massa, att han kan se mig räcker fullgott för ett tag.
Om några timmar bär det av mot stan igen för den sista veckan som stadsbor och för en dejt med Sandra i eftermiddag, även om jag gissar att hon är mest intresserad av Viktor...
Ironiskt nog så visade vågen 61,8 när jag sedan stigit ur duschen och det är det lägst hitills. För två veckor sedan, när Viktor nyligen kommit ut, smet jag in på förlossningen och tjuvvägde mig. Vägde då 66,8 men kilona bekommer mig inte egentligen utan det är snarare formen på dem... men man ska väl inte vara så otålig antar jag, det har ju som sagt bara gått två veckor. Apprå på det så har Viktor numera en stadig blick och en stadig nacke, samt en stadig stund av skönsång nattetid och om bara femtio veckor till fyller han ett. Det sköna med att ha haft en bebis tidigare är att man tar sig tid att njuta på ett annat sätt denna gång och inte bara väntar på att han ska lära sig en massa, att han kan se mig räcker fullgott för ett tag.
Om några timmar bär det av mot stan igen för den sista veckan som stadsbor och för en dejt med Sandra i eftermiddag, även om jag gissar att hon är mest intresserad av Viktor...
Och det enda som tycks ha kommit bort i flytten är batteriladdaren till kameran
Är ganska säker på att jag packat ner den och att den är här någonstans - men var?! Jag har hittat reservbatteriet iaf (det som laddar ur sig så snabbt) så än är inte läget akut men imorgon åker vi till stan igen och är den inte där så blir det gissningsvis en vecka med ganska många svordomar (och tillfällen som jag hade velat föreviga)...
Ska strax testa hur pass snabbt internet vi skaffat oss för 381 bilder från augusti och tills nu ska laddas upp för framkallning så att jag åtminstone kan tömma minneskortet på kameran sedan.
Annars har jag "bakat" (med ICA:s färdiga botten) blåbärstårta idag inför många kombinerade anledningar att fira med den egna familjen och familjen-in-law sedan. Har också åkt varv efter varv runt vår gård på skoter med Mio och Mattias på släp och på släpet med Mio medan Mattias kört. Viktor har hela tiden sovit sött i vagnen och gör så fortfarande så jag ska sätta igång med uppladdningen av fotona nu.
Ska strax testa hur pass snabbt internet vi skaffat oss för 381 bilder från augusti och tills nu ska laddas upp för framkallning så att jag åtminstone kan tömma minneskortet på kameran sedan.
Annars har jag "bakat" (med ICA:s färdiga botten) blåbärstårta idag inför många kombinerade anledningar att fira med den egna familjen och familjen-in-law sedan. Har också åkt varv efter varv runt vår gård på skoter med Mio och Mattias på släp och på släpet med Mio medan Mattias kört. Viktor har hela tiden sovit sött i vagnen och gör så fortfarande så jag ska sätta igång med uppladdningen av fotona nu.
Promenixus
Jag har gjort en grovplanering av den kommande månadens studier och redan innan lunch var dagens planer avverkade så jag unnade mig sedan en stunds promenad med Viktor i riktning mot Bispgården och efter trekvart nådde Mio och Mattias ifatt mig med bilen för en gemensam tur till affären men innan dess hade jag nästan tagit mig ner till älven, för de som vet hur trakterna här omkring ser ut. Foglossningarna hindrar mig fortfarande från att gå i den takt jag skulle önska men jag är mycket nöjd med dagens insats och över att kunna vända mig relativt smärtfritt i sängen om nätterna igen.
Helgen har börjat med tacos hos svärföräldrarna och sedan har jag avundsjukt tittat på när Mattias och sönerna badat (jag får ju inte bada än men ska ta igen det så snart jag kan).
Viktor fick en tänkbar framtida klasskompis igår också då en av Mattias kompisar fick en dotter och i vår omnejd (de bor för långt bort för att räknas hit) har det enligt BVC redan i år fötts tre barn (inkl Viktor), kul, kul.
Grattis på namnsdagen Viktor
och tack till Stina som gjorde mig medveten om den stora dagen!
Har kommit hem, pussats, kramats och skurat köksgolv. Nu sitter jag här medan Viktor sover intill och de andra är ute och rastar skotern. Jag har missat Mios längdskidspremiär och en tredjedel av Viktors hittills levda dagar men det är ju sånt som pappor i alla tider (?) annars gått miste om så jag unnar absolut Mattias att få vara först för det kommer nog både fler skidturer och dagar för Viktor. Han har fått Mio att både kissa på toaletten ett flertal gånger och att mata lillebror. Min "man" är helt enkelt världens bästa pappa.
Jag har under dagen idag istället fått förmånen att sitta på föreläsningar som gett mig ett antal arrgument till varför rehabilitering är att se som en ekonomisk investering och ett hopp om att förändringar går att genomföra även i fattiga glesbygdskommuner. Har också skapat en lång lista av tänkbara arbetsplatser för mina tillämpade studier så nästa vecka ska jag ge gärnet.
Har med ett visst mått av våld kommit i ett par av mina vanliga jeans nu ikväll också! Dieten av restaurangkost, champagne och diverse fikabröd tycks ha gjort sitt till (och hade jag varit av sådan typ att jag använde smileysar i mina blogginlägg så hade det passat med en här).
Jag har under dagen idag istället fått förmånen att sitta på föreläsningar som gett mig ett antal arrgument till varför rehabilitering är att se som en ekonomisk investering och ett hopp om att förändringar går att genomföra även i fattiga glesbygdskommuner. Har också skapat en lång lista av tänkbara arbetsplatser för mina tillämpade studier så nästa vecka ska jag ge gärnet.
Har med ett visst mått av våld kommit i ett par av mina vanliga jeans nu ikväll också! Dieten av restaurangkost, champagne och diverse fikabröd tycks ha gjort sitt till (och hade jag varit av sådan typ att jag använde smileysar i mina blogginlägg så hade det passat med en här).
Torsdag
Sista dagen i Sundsvall.
Slut på uteluncher och utemiddagar, barnfri shopping och ostörda nätter, men det är inget jag kommer sakna. Borta bra men hemma bäst...
Kommer iaf hem med ett par nya skor och några nya tröjor. Bara vikten och kroppsformen blir vad jag vill så ska jag shoppa jeans så det kanske blir lagom till nästa "innedagar" i slutet av mars.
Lektion nästa.
Slut på uteluncher och utemiddagar, barnfri shopping och ostörda nätter, men det är inget jag kommer sakna. Borta bra men hemma bäst...
Kommer iaf hem med ett par nya skor och några nya tröjor. Bara vikten och kroppsformen blir vad jag vill så ska jag shoppa jeans så det kanske blir lagom till nästa "innedagar" i slutet av mars.
Lektion nästa.
11 minuter kvar av lunchen.
Måste skryta lite över världens bästa studiegrupp som igårkväll överaskade med både champagne (halva utbildningen avklarad bland annat) och present till Viktor! Tänk att tom idrottsgalan kunde generera i så mycket fnitter... fast det berodde nog ändå mer på Robert och Björn Gustafsson än på idrotten i sig.
Sov sedan gott och ostört i åtta timmar så psyket känns numera fit for fight igen efter graviditeten.
6 minuter kvar... 3 timmar till och sedan bär det av hemåt igen.
Sov sedan gott och ostört i åtta timmar så psyket känns numera fit for fight igen efter graviditeten.
6 minuter kvar... 3 timmar till och sedan bär det av hemåt igen.
Komplimang (?) från min kära igår:
"Vad snygg du är idag älskling.
Du ser smalare ut.
Mindre att älska...!"
Du ser smalare ut.
Mindre att älska...!"
Det är tur att man efter nästan sex år vet var man har varandra, när man ska skratta och gråta och så. Detta var definitivt ett skratt.
Är i Sundsvall och hit tycks inte teknologin med snabbt internet ha nått. Känns lite tomt utan familjen men jag gissar att det kommande dygnet innan jag återser dem kommer att innebära stunder av större abstinens.
En söndag i Böle
Vi har nu tagit det mesta av vårt pick och pack med oss och titulerar oss numera som boende i hus, om än främst i väldigt många påsar och kartonger än så länge. Har inte riktigt prioritet för att blogga men bjuder på två bilder av bröderna Dahlin i matchande pyjamasar, nördigt eller ej så gör det dem iaf väldigt söta (och jämförbara storleksmässigt).
