elins elegi

Att ombesikta bilen tog ca 4 sekunder, jag hann inte ens stänga av motorn (fast det fick jag ändå göra sedan för att kunna betala de 200kr som det tydligen skulle anses vara värt). Små, löjliga fel som jag säkert eltat om tidigare, ett varselljus för lite och ett obefintligt dragkrokslock som den förre ägaren borde åtgärdat efter förra årets besiktning, men men...

Jag hade köpt ett jättetjockt julnummer av en inredningstidning jag inte tidigare läst (som heter nånting med "...hem och trädgård" om jag inte minns fel) att läsa under väntetiden men inte heller den blev så lång som väntat så jag hann bara bläddra igenom några adventspyntade sidor och när jag sedan kom hem igen var jag så full av energi att jag både ringde Östersundsbostäder (för utfrågning av eventuell andrahandsuthyrning) och Ragunda kommun (för eventuell "praktikplats" där under våren)! Hade tänkt samla mod angående det sista ända till på fredag men jag trotsade mig själv och kom i kontakt med någon form av chef (kvinnlig) som uttryckte sig i termer som att "chanserna var mycket stora" för att jag skulle kunna få vara där, så nu har jag tagit mig till skolan igen för att kunna mejla iväg den skriftliga info om kursen som jag har och sitter sedan här och väntar... Nej, men oavsett jag får/kan vara där eller inte så är varje samtal av sådan typ ett steg högre på min stege av självförtroende och trotsandet av social fobi! Nu är jag definitivt värd de mazariner jag köpt till namnsdags/kvällsfika.

Wikipedias förklaring till ordet "elegi", som för övrigt är en av de bästa och mest passande Winnerbäck-låtarna med textrader som "vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej, och vad du anförtror åt mig ska jag anförtro åt dig".

Skolan är varm, eller också är det jag som är det. Ullkofta och dunjacka... fast bägge är av just nu. Huvudvärk på g och jättesvårt att varva ner utan att egentligen veta varför jag överhuvudtaget varvat upp. Har läst vad jag borde och mer därtill så jag unnar mig en ny layout nu när jag ändå har både tid, ork och lust, får se hur snart jag som brukligt lessnar på den. Funderar annars på julklappar. Min man (om än ej juridiskt) brukar berätta för sonen om tomten som ska komma och undra om det finns några snälla barn, varvid sonen glatt svarar "nej", så shoppingen till dem, sonen framför allt, är för min egen skull och verkligen inget måste. Ett IKEA-besök med studiegruppen är inbokat den 2:a och på listan står både sängkläder och matchande förvaringsboxar till sonen:


Hoppas även på att Birsta city ska stå för den ultimata lösningen av present till föräldrar, fyra yngre syskon och en tidigare aldrig träffad svåger, helst i form av ett enda, hyffsat billigt paket. Har en del idéer men alla av dem är ju läskunniga så det är inget som yppas här. "Problemet"  Mattias återstår också och problemet ligger inte i val av klapp utan i att han försöker intala mig att vi ska sluta byta julklappar! Så jag (som är av åsikten att även om jag helst ser att nära och kära lägger energin på Mio istället för oss tråkigt vuxna ändå kräver en julhälsning i mer än ord av vissa) vill ge något som förutom det konkreta även ger honom en regäl släng av dåligt samvete...

Middag i form av gröt väntar, det ambitiösa på matfronten tog slut igår men jag sörjer inte för det.

Har börjat inse att det faktiskt snart gått sju månader sedan vi firade vårt svaga plus med hämtpizza och ickelightad coca cola och att det därmed börjar dra ihop sig till förlossning. Har förgäves försökt logga in på familjeliv där min självskrivna förlossningsberättelse från när Mio föddes ligger, men futan resultat. Minns mest att i jämförelse med graviditeten så var den en dröm men jag har en känsla av att jag om sex veckor kommer att förbanna mig själv att jag glömt hur fruktansvärt ont det gjorde... men som det helt klart var värt och så kommer att vara även denna gång, när han väl är ute vill säga. 

Lite kortfattat så började den förlossningen på det sätt som den oinvigde tror är det enda rätta - med att vattnet gick. Vi åkte in, gjorde ett ctg (koll med mätinstrument på magen för att mäta värkarna) och fick konstaerat att värkarna var för svaga och att vi skulle komma tillbaka morgonen därpå. Vi hann bara ut så kom den första riktiga värken men vi åkte hem (efter ett snabbt stopp på Statoil där vi båda gick in och handlade fikabröd - en av oss med dyngsura byxor av fostervatten men i tron om att det inte syntes), bäddade sängen med "kisslakan" och jag konstaterade ganska snabbt att med dessa allt fler och smärtsamma värkar så skulle det inte bli särskilt mycket sömn. Tror aldrig att vi hann gå och lägga oss ens utan knappt två timmar efter att vi lämnat förlossningen så var vi där igen, trots att personalen som Mattias haft telefonkontakt med trodde att det skulle vara onödigt.
Jag fick ett förlossningsrum, lustgas och ctg:et konstaterade denna gång kraftiga och ganska täta värkar (30 sek långa och varannan minut eller nåt sånt). Efter ytterligare en stund (kvart/halvtimme, man har ju inte direkt någon tidsuppfattning i sådana lägen) blev jag för första gången undersökt och barnmorskan konsaterade förvånat att jag var helt öppen! Ytterligare en stund senare så kom krystvärkarna men det tog ett tag innan jag fattade att jag hade både ork, förstånd och förmåga till att krysta flera gånger på samma värk så efter nästan 1,5 timmars krystande kom prinsen äntligen ut (den första bilden ovan är den första som finns på honom)! Det tog ett tag innan chocken lade sig över att jag faktiskt lyckades föda ut honom. Totalt tog förlossningen mindre än sex timmar från det att vattnet gick och att den blev så intensiv var förmodligen skälet till att jag under dagen därpå svimmade vid ett flertal tillfällen då jag försökte resa mig, men trots det så hoppas jag på en lika snabb och okomplicerad förlossning denna gång. Och helst inte på julafton... eller i bilen...

Mjölkersättning för de första dygnen är inhandlat och jag har börjat på någon sorts bb-väsklista. Längtar så efter att få se vem det är som gömmer sig därinne och att få klä honom (eller henne, om de mot förmodan sett fel) i björnoverallen, sätta honom i bilstolen och ta med mig honom hem för att börja vårt liv som fyramedlemmarsfamilj! Men hur mycket jag än längtar och hur hårt han än sparkar stundvis så hoppas jag att han vill stanna kvar i mig i minst en månad till för JAG är inte färdig än (och troligtvis inte han heller)! Och julkorten är bara önskade från mig, Mattias och Mio...

Dax att dricka ur kaffet, svälja den sista tuggan snickers, packa ihop datorn och bege mig från skolans café (internet hemma har somnat för oss igen) för att hämta hem Mio från dagis och kanske lycks övertala honom om att ge magen en "prutt" eller så. Kyckling i sötsur sås och ris står på menyn och jag hoppas att 16 minuter i solariet ska ha gett mig lite mera energi för att göra något med resten av dagen.

Det stör mig att jag för tillfället har så svårt att vara nöjd i nuet, att jag så lätt faller ner i depp och tror att "om bara..." så vore livet lite lättare att leva. Ikväll har jag lite skämtsamt funderat på om det är mitt sätt att se på allt som är fel så jag har beställt hem nya glasögonbågar från favoptic i ett försök att lätta upp stämningen...! De på första bilden är de jag använder och har använt mig av dagligen sedan jag väntade Mio, gillar dem men det kan ju vara kul att variera sig lite, eller?!

Den långa helgen är nästan inte slut än. Farsdag har firats och Mio har testat sin nya overall. Lite snö skulle inte sitta helt fel nu. Mio har varit sjuk med feber och spyor så jag "vabbar" idag (fast utan FK-ersättning) så att han ska få vila upp sig och förhoppningsvis gå på dagis igen imorgon. Idag är han mer vild än tam (synbart frisk alltså) så den arbetsrättsläsning jag hoppats på att få starta upp ligger ännu ostartad. Nu sover han men då finns det ju så mycker roligare "måsten"...

Insåg så snart jag fått tentan i min hand och börjat skumma igenom frågorna att detta är verkligen inte en tenta som jag vill göra om och nu, drygt fyra timmar senare med en regält stel och ond högerhand så är jag ännu mera övertygad. Därför hoppas jag förstås att mina nio inlämnade sidor åtminstone ska ta mig till ett godkänt resultat och eftersom jag inte ser det som någon omöjlighet så tänker jag inte ställa in mig på någon omtenta förrän om jag får ett rött "F" hemskickat om si sådär tre veckor. Har aldrig suttit så länge på en tenta heller och det känns inte omöjligt att vissa inte ens hinner skriva klart innan tiden går ut kl 13.

Ska åka hem för lunch och kanske en powernap nu, sedan ska jag fundera över om jag och Mio ska satsa på att åka till Böle redan ikväll eller om vi ska vänta tills imorgon (M jobbar där borta idag och imorgon). Hur som helst så ska jag nu inte öppna en enda skolbok eller studentportal innan måndag då nya tag med arbetsrätt väntar.

Det är så kul med Mios prat. Nästan varje dag får jag höra vad han pratat om på dagis och hur han får till det ;) Igår handlade det om att pappa hade däck på taket. Jag fick förklara att han med "taket" menar fåsbotten (som på svenska betyder "övervåningen på ladugården") i Böle där M förvarar skotrar, motorer och förmodligen även däck (Mio är där oftare än mig). Imorse sprang han in på dagis och innan jag hunnit få honom att ens ta av sig stövlarna hade han berättat om "gubbar" som han skulle få. Han menade jordgubbar och med ens så är halva "fikat" för Stina och Arvid (och Johanna genom bröstmjölken) senare i eftermiddag avslöjat. Dagisfröken undrade om han sett några gubbar på vägen in och det kan ju inte vara så lätt att förstå vad barnen menar alla gånger, fast hade jag det yrket så skulle jag se det som ett mycket mindre problem än det där med att behålla tålamodet, de gör det bra! Ikväll är det föräldramöte så "Jolven" kommer och passar Mio så att vi båda kan gå (med mitt kontrollbehov vill jag inte missa något men jag vill ändå inte låta M vänja sig vid att jag "fixar" sånt på samma sätt som jag nästan i detalj kunde återberätta både Andra Avenyn och Desperate Housewives när han kom hem igår kväll).

Om det inte märks så mår jag bättre idag. Har aldrig vuxit ifrån de där "up:s and down:s" som jag periodvis lidit av från tidiga tonår och att det dessutom både är höst och en orörlig sådan gör det så enkelt att sjunka när man bara blivit lite blöt om strumporna. Idag hoppas jag däremot att tiden inte ska räcka till för grubblerier för Stina kommer som sagt, sedan blir det middagslagning (jag låg hela tiden medan M gjorde lax igår så det är väl min tur idag gissar jag), föräldramöte och sedan är det ju dax för Roomservice och Grey´s Anatomy. Undrar vad jag kan tänkas vilja äta för gott till det... nej, just nu behövs ingen tröstätning men efter att fler och fler tycks haft glöggpremiär och Sara dessutom skrivit om lussebullar så skulle man ju kunna njuta för njutandets skull också!

Lägger in den sista bilden jag skulle lagt in igår. Mina män med "samma" frisyr (fast den ena har desto mer hår i ansiktet) och lika djupt koncentrerade över något på datorn.

A L L A 15 bitar ligger nu tillsammans med bebis i min mage. Är inte så dum att jag tror på reklamen som säger att "man har så kul med toffifee" (och som Soran gjorde ett underbart inlägg på i sin show) men efter att ha städat Mios rum (får främmande imorgon) och sedan tagit med mig sonen till Lillänge för att åtminstone köpa ett halvnyttigt fika (får främmande imorgon)  så tyckte jag mig vara värd dem - varenda en. Har även diskat och slagit in en farsdagspresent så nu finns ingenting kvar som kan konkurrera om tiden imorgon som är sista dagen att plugga innan tentan. 

Ni kanske inte tror det men igår stod jag emot sötsuget/tröstätandet och lät te vara det enda jag stoppade i mig under kvällen så idag lät jag bli mera av en ätarkväll. Är dessutom ensam hemma (med Mio som sover) och då slipper man ju dela med sig...

Bombhistorien tycks ha löst sig nu också - en påse hushållssopor, men nu vet man ju iaf att polisen kan vara mer på alerten än som i fredags (dag före helgdag) då de utdelade böter för en hastighet som bara gäller på vardagar... Det återstår att se vem som vinner USAvalet då men jag har inga planer på att vaka utan litar övertygat på att resultatet knappast kommer att undgå mig ändå.  

Verkar må lite bättre...

Misstänker att detta inlägg inte kommer att vara någon vidare bloggunderhållning...men jag är inte på humör för sånt, det är bara så.

På kortet: jag igår. De stunder jag inte försöker döva med mat (och annat ätbart) eller genom att köpa mig något nytt (kan vara till någon annan också) blir allt färre. Jag vet så väl att det i längden är ohållbart och det gör mina låga tankar ännu lägre. Försöker tänka på att mindre än två månader nu borde återstå innan jag (förhoppningsvis) blir mobil igen men att knappt kunna gå ut till bilen utan stånk och stön gör mig knappast till en bättre och sundare människa. Vad är väl ett bombhot på Lidl mot att en gravid, blek och deppig tjej i en av förorterna lider av foglossning och därför blir ännu mer blek och deppig?! Kul att det händer något, förmodligen visar det sig vara falskt larm ändå och efter vad jag hört om arbetsförhållandena i Lidl-koncernen så är det ju inte helt otänkbart att någon kännt sig riktigt missnöjd och tycker att de förtjänar lite rädsla. Synd på alla som evakuerats från sina bostäder och vad en sån här sak kostar samhället, men men... Vet inte riktigt vad jag vill få sagt egentligen så jag lägger in lite AndyWarhol-inspirerade bilder från igår istället i ett försök att lätta upp stämningen. Först Mio i sin gamla frisyr (hoppandes i sängen med tusch i handen och djupt koncentrerad framför tv:n) och sedan i sin nya (som kanske inte syns så väl på just dessa bilder dock). Jag är åter igen den i familjen med längst hår...

God natt!

Jag (med viss utfrågning och ekonomiskt deltagande från Mattias) har beslutat att börja samla på Astrid-Lindgren-dvd:er till Mio. Han, och så småningom även lillebror, ska få en vid varje födelsedag och julafton för vad vore väl en uppväxt utan Emil, Pippi, Tjorven, Bröderna Lejonhjärna, barnen i Bullerbyn eller Rasmus?! Utfrågningen gällde hur länge dvd kommer att vara ett aktuellt filmformat men Mattias tyckte inte att vi skulle ta hänsyn till det och oavsett när eller vad som kommer sedan så måste de ju gå att lägga över i annat format då. Jag har redan köpt årets film som blir vad bilden visar (Mio min Mio har han redan). Till 3-årsdagen väntar förmodligen något med Emil.

Mattias har, efter att bland annat T9 slutat fungera på k750:n han en gång gav mig men som han själv bytte tillbaka sedan, inhandlat en begagnad HTC touch som bland mycket annat faktiskt också är en telefon! För en dryg vecka sedan hade jag fortfarande aldrig hört talas om märket men efter vissa dragna paraleller har jag förstått att den hårdvarumässigt är ungefär lika bra som den PC min mamma köpte för ca 10 år sedan, men istället för windows 98 så har den xp... Alldeles för mycket teknik för min del och det törs jag stå för men jag hoppas att han blir nöjd för till skillnad från så många andra förhållanden har jag alltid varit den av oss som haft nyast mobil och fått köra den nyaste bilen så det är på tiden att han får ta igen lite (men inte mer än så här för bilen lämnar jag inte ifrån mig utan strid)! Men med tanke på min mekanikers regäla fingrar så måste han använda sig av den medföljande pennan när han skriver sms och trots att jag skickat minst två till honom idag så är jag tydligen inte värd besväret att få något tillbaks...

Tenta på torsdag, så snart är det färdigältat i det ämnet för ett tag. Läser och läser och idag lyckades jag med bedriften att somna mitt i en text när lillebror en gång för alla sagt ifrån gällande den framåtlutande ställning jag suttit alltför länge i innan jag slutligen lade mig på sängen istället. Hörde igår att det där med att oroa sig är som att betala av på ett lån man ännu inte tagit så jag försöker lägga tankarna på annat än funderingar på hur kombinationen av eget reflekterande och graviddåsig hjärna ska sluta, på torsdag vet jag mer. Lessnade hur som helst på att bara läsa så jag har gjort storkok av napp (har bara en yttepytte än så länge) och flaskor till lillebror och nu försöker jag hitta en billig och bra overall till storebror på Tradera.

Kom i säng vid 02.30, ganska övertygad om att det inte blivit så sent tidigare under denna graviditet - och förmodligen inte kommer att bli igen heller (surt att vakna pigg kl 8 sedan för jag antar att det kommer att bli märkbart senare under dagen). Hade jätteroligt och led inte alls av att sakna berusning, något jag varit lite orolig för innan. Tyvärr blev jag jättettrött mot slutet så jag vet inte hur väl jag lyckades förmedla värdinnorna om hur trevligt jag hade innan...

Mattias, med kvällens sämsta utklädnad (?) hann med att prova en hel del andra (utklädnader) och själv vann jag både introtävlingen (27/40) och den officiella hand-handleken (18p). Det fanns ju förstås de som senare under kvällen tog upp leken igen bara för att kamma hem en sista ynka poäng upp till 19 men den officiella versionen vanns som sagt av mig! Tillsammans med honom jag skulle röstat på om man fått rösta på kvällens bästa outfit, värdinnans man K i för korta hängselbyxor, töntig peruk och minst lika töntiga glasögon.