elins elegi

Fick fylla i en enkät som väldigt tydligt visade brister på vad jag i min utbildning lärt mig - alla tänkbara svarsalternativ måste finnas med, i annat fall så ska ett övrigt-alternativ finnas. Denna enkät bestod av frågor med fyra alternativ på vardera kring hur nöjd jag var med servicen och rådgivningen som hälsocentralen ger. En fråga handlade om telefonköerna och en om hur snabbt man fick komma på besök, ingen av frågorna kändes särskilt relevanta för min del eftersom jag alltid får nästa besök inbokat på det förra och därmed slipper både telefonköer och vetskapen om hur långa väntetiderna för besök är - men några sådana alternativ fanns det förstås inte utan "ganska nöjd" eller "inte nöjd alls" var ungefär vad som gick att välja. Låt mig gissa att resultatet inte kommer att bli riktigt rätt då man måste blunda och peka för att välja svar.

Nog om det.

Blodtrycket hade stigit till det normala igen, runt 110/65 men järnvärdet var som väntat lågt (109) så det blir till att börja knapra Niferex nu. Alla andra värden var bra och hon lyckades sticka mig i armen på första försöket (tänker inte älta min sprutfobi men just i sådana stunder så finns den)! Min vikt har stigit ytterligare ett kilo, 62 nu, snart där jag var vid inskrivningen med Mio och snart väger jag (och lillebror) och Mio lika mycket tillsammans som jag gjorde på slutet när jag väntade Mio. SF-måttet låg på 23cm, lite lägre än medel (och lägre än med Mio), men bebisen låg "på tvärsen" vilket nog gjorde sitt till. Jag är fortfarande helt inställd på att få ännu en 4-kiloskille och vågar inte handla några kläder ens i stl 50. Ska förresten trycka texten "lillebror" på en body eftersom vi ännu inte tror oss ha hittat det perfekta namnet och för att Mio hade en "egen" body när vi åkte hem från BB, ska det vara rättvist så ska det...

Frågade BM hur det rent praktiskt kommer att gå till eftersom jag inte ska amma så nu vet jag att jag får tabletter utskrivna oavsett om jag låter honom suga av råmjölken eller inte ens det. Hon visste inte men gissade på att vi får ta med egen ersättning och flaska så det är väl säkrast att hålla sig till det, Mam´s ultivent och Nestlés mjölkersättning (Nan1) skrivs ner på listan där redan kamera, coca cola och björnoverallen bland annat står (jag älskar listor så då spelar det ingen roll att det kan vara nästan fyra månader kvar eller att jag inte ens kommer att behöva titta på listan när det blir dax att packa). Jag passade även på att fråga om hon visste något om hur byråkratin fungerar när pappan ska ta ut föräldrapenning ända från början eftersom läget är sådant i vårt fall och jag inte har så jättestor lust att köa i FK:s telefonkö. Tyvärr visste hon inte något om det och blev genast orolig över om jag inte ska kunna vara hemma och hämta igen mig efter förlossnigen - vilket jag absolut ska, men med studielån istället för föräldrapenning (och gissningsvis med en del studielitteratur i ämnet rehabilitering ur ett etiskt perspektiv att läsa en del i). Hon rekomenderade iaf FK:s infomöten så ett sådant ska vi besöka så småningom.

Har börjat med en ny (skol-)bok, Stödets betydelse, som trots att den är tryckt 2003 såg ut att vara en kvarleva sedan krigets dagar ungefär men som än så länge känns riktigt intressant! Vet inte varför jag ställt mig så skeptisk till flera av böckerna innan jag ens öppnat dem men hellre det och sedan en positiv överraskning än tvärt om! Dax att läsa lite igen då... det här blev ändå längre än väntat.

Så vad gör man då när man har en hel helg utan barn?
Jo, man blir bortskämd med blommor från sin älskling (åtminstone en) och lastar sedan bilen full av ved och beger sig ner till grillplatsen vid Indalsälven.
Sedan passar man förstås på att ta sovmorgnar, renovera lite, jaga elektriker och ta sig ett bad med massor av levande ljus och doftoljor och både öl och ölkorv som proviant. Mår gott med andra ord, men nu tycks det som att det är en liten sjukling som vi fått hem, antar att det är oundvikligt i dessa tider. Graviditeten har fått mig att längta ihjäl mig efter honom mycket mer än vad jag är van vid så jag ska verkligen inte försöka mig på att ge honom ännu ett syskon när han är 16 och nyss flyttat hemifrån...

Fick skrapa rutorna på bilen i morse, +3 visade termometern.
Säljaren från Tradera har hört av sig så snart kommer jeansen!
All kurslitteratur (?) har också kommit och jag har redan tagit mig igenom mer än vad min grovplanering krävt av mig. Läste sist om vad som kännetecknar ett bra arbetsklimat i organisationer och varför det generellt blir sämre och sämre, en tänkbar förklaring är att aktieägarna kräver mer fokus på ekonomin trots att det gör arbetsklimatet mindre humant.

Mamma kommer på fika efter lunch så jag har köpt en kanellängd och kunde (förstås) inte låta bli att ta mig en bit som efterrätt till frukosten. Hon ska få följa med och hämta Mio så att hon vet var hans dagis ligger, utifall lilebror skulle vilja titta ut på en fredag då hon är ledig och kan hämta, eller bara för att liksom. Risken/chansen är väl ändå störst att han kommer under jul- och nyårsledigheten (för alla andra men inte mig som har termin till 16 januari), kommer han i 40+4 som Mio så blir det den 1/1 men enligt mensen så kom Mio bara en dag över tiden och isf är det den 29/12. Ingenting är väl mer troligt än något annat men det är kul att räkna efter och jämföra. "Bebis kommer när bebis vill".  Vi har iaf bestämt oss för att fira julafton hos mina föräldrar i år, närmast till stan (vill ju hellre föda här än i Sollefteå trots att risken finns att Mattias inte får stanna kvar) och bästa barnvakten (får man säga så?). Dessutom kommer Klara hem!

Min blivande nyans av hårfärg. Hösten är mörk och jag tänker inte vara sämre. Trivs alltid, alltid, alltid allra bäst i mörkaste mörkt men kommer aldrig, aldrig, aldrig ihåg det när det våras.

Stämningen har varit lite allmänt grinig men som ett ljus i mörker så ringde mamma och undrade om vi inte ville låna ut Mio nästa helg... Även om det mest bara kommer att innebära ostörd tapetsering så känns det som en välkommen paus. Veckan därpå ska jag äntligen ta itu med den innestående presenten från M när jag fyllde år för si sådär ett halvår sedan och ta honom med mig på bio. Mamma Mia var inte i hans smak men nu har jag hittat en film som vi båda hoppas på, Patrik 1,5.

På toaletten alldels nyss tappade jag taget om toarullen och blev sittandes med den lösa änden medan resterande rullade rakt in på det blöta golvet i duschen. Saknar mitt hus och den höga badkarskanten som gör att inga olyckor av sådant slag kan ske.

Beröm till mig som hittills idag suttit stilla och läst fyra artiklar samt lyckats beställa en bok från Örebro universitet trots att det länge verkade vara ett mission imposible. Måste tillägga att jag sitter stilla när jag läser men alltjämt kommer på små saker som bara måste bli gjorda ögonblickligen och därför springer omkring åtminstone en tredjedel av den sammanlagda tiden men jag har en känsla av att blodtrycket tackar mig. Känner att jag ligger i riskzonen för att bli en nördig rehabilitering-kan-ske-med-hjälp-av-naturen-förespråkare men kan ändå inte låta bli att drömma mig bort till hur jag själv skulle vilja planera min trädgård så att den utstrålade lugn och harmoni och därigenom kan bli en plats för återhämtning - året runt.
Två av artiklarna handlade om detta onekligen intressanta ämne medan en tredje var en littaraturstudie över vilka faktorer som gynnar/missgynnar en rehabiliteringsprocess och dessutom skriven av min hittills bäste universitetsföreläsare. Det är egentligen repetition men ändå intressant att fundera över att de som anses ha de bästa förutsättningarna för att kunna rehabiliteras tillbaka till arbete är "yngre gifta självsäkra välutbildade män med fast jobb och hög inkomst som är nöjda med livet och varken är deprimerade eller upplever så mycket smärta och som bor i ett område med låg arbetslöshet och har en arbetsgivare som bryr sig om och önskar honom åter". Tilläggas bör att det sällan är människor av denna typ som är i behov av särskilt omfattande rehabilitering... utan istället sådana som i rubriken.

Ska ta mig an en femte artikel nu (och möjligtvis men troligtvis inte även en sjätte, på engelska) innan det är dax att göra helg, lägga på lite smink och hämta lillkillen på dagis.

På nyhetsmorgon diskuterar de om präster ska ha rätt att få delta i trekanter. För lite annat som händer i världen eller? Fast jag är inte särskilt kristen så jag har inga invändningar mot att de inte skulle få göra vad de vill på sin fritid, men jag antar att det förmodligen finns önskemål om att präster ska leva som påvar allihop så ämnet går väl tydligen att diskutera. Innan detta ämne så satt Lillbabs och pratade om vad någon gammal musiker som dog igår hade betytt för henne, och dottern Kristin satt förstås mittemot och berättade hur hennes mamma hade verkat när hon kommit hem efter att ha jobbat med den mannen. Släktträff... Tyvärr har jag inga ämnen att tipsa dem om för att göra bättre tv så jag får vackert hålla tyst och fortsätta titta, eller stänga av.

Fick mitt studiestöd idag trots att uppropet ännu inte varit! Inte så dumt men jag ska försöka spara det mesta för att täcka glappet som blir i juni. Om en timme ska jag dricka kaffe med Sara och Marianne på skolan och fortfarande sitter jag i underkläderna och funderar på vad jag ska klä mig i för att inte få allas blickar riktade mot mig i onödan. I våras var det ju ingen som kunde se att lillebror bor i mig och det känns inte riktigt bekvämt att bli allmänt beskådad.

Första lektionerna idag då i kursen om rehabiliteringsmetoder och (om jag fattat det rätt) vilka metoder som passar för att rehabilitera vilka individer och varför. Det ringde en tjej igårkväll angående böcker jag säljer på blocket, hon hade börjat på samma program i måndags och undrade vad jag som har läst ett år tyckte. Jag sa som det var, att det är jätteintressant att läsa men att jag inte alls vet om jag kommer att jobba inom ämnet sedan (fast nytta av kunskaperna vet jag att jag kommer att ha oavsett). Dags att rusa, tänderna är ju inte ens borstade...

Klara, var har din blogg tagit vägen?

Åter till studierna. Om någon undrar så skrev jag först en jämförelse mellan barnomsorgshandläggaren och folket i bygden jag lämnade som 16-åring men det blev så svårformulerat, rubriken hör dit iaf.

mitt favoritbröd, idag riktigt nybakat, saftigt och gott så jag sitter här med en andra frukost, kaffe och prickig korv.

Temperatur ute: +8 grader. Rattmuffen (i bilen) åkte på i helgen men snart är det nog ändå dax för vantar när man kör till dagis om morgnarna. Det hade varit mer praktiskt att fortfarande kunna ta bussen dit och gå hem sedan. Min älskade bil (mer och mer min för varje dag känns det som, Mattias har tom. tagit ur laddtrycksmätaren för att sätta den i sin 900) har börjat krångla när det gäller att få acc:n att starta, det är tydligen straffet för att man kännt sig mycket nöjd ett tag.

Min första skoldag idag men jag har inte några lektioner förrän på onsdag så det blir en lugn start med utskrift av studiehandledningen (den sämsta jag sett hittills när det gäller att försöka väcka ett intresse), markering av sidor i aktuella böcker osv. Eftermiddagen skall spenderas på stan för inför en hel klass som jag inte träffat sedan jag var "smal" vill jag inte stå med för korta tröjor. Har förstås några som passar men mycket vill ha mer... Helst skulel jag vilja hinna med att sola lite också, bara Mios bränna består (trots att han förstås varit den mest insmorda och påklädda).