elins elegi

Den härliga kroppsvärmen är helt klart ett argument för att fortsätta vara gravid i evighet, men så många fler argument för den saken har jag inte...

Det har helt klart varit svårare att gå idag än igår men jag gjorde mina ärenden på stan som resulterade i att jag nu har sju olika små paket till Mattias, sex från mig och ett från barnet/barnen. Hittade även en ryggsäck till Mio på rea på Åhléns för som potentiell storebror ska man minsann inte behöva släpa med sig skötväskan till dagis längre! (Bild lånad här)

Var helt slut när jag kom hem efter att ha missat det där med lunch men på något konstigt sätt så har både tvätten blivit tvättad och en sockerkaka blivit bakad (och halvt uppäten). Middagen fick Mattias laga och är det något han är bra på så är det att exprimentera med ovanliga kombinationer, idag serverades det potatisbullar, pyttipanna och stekta ägg, med ketchup och lingonsylt till... Jag höll mig till potatisbullarna och lingonsylten och blev åtminstone både mätt och belåten.

Ännu en relativt bekymmerslös natt avklarad och jag har därmed gått in i v 41+0 och det här med att jag inte ska vara föräldraledig har börjat stressa mig lite.

Det är inte det att Mattias inte skulle klara av att vara hemma för det är inte ens värt att fundera kring, det gör han och det har ju hela tiden varit planerat så (men jag hoppas inte att det ska innebära besök hos farmor och farfar alla dagar, vilket jag inte är lika säker på). Det är istället mina egotankar som stressar. Min nästa tenta, det obligatoriska seminariet i Sundsvall och de efterföljande kursstartsdagarna där börjar närma sig och planen var ju liksom att lillebror skulle vara ute i god tid innan dess...  Helst i god tid innan den 12:e för då börjar den första av de två mest intensiva veckorna, även om den sker på hemmaplan iaf, och min avsikt var att kunna delta fullt ut medan Mattias skulle stanna hemma och snusa nyfödd (och jag skulle längta hem hela dagarna förstås, men stoppa i öronpropparna om nätterna och inte alls vara lika avis då). Om jag går jag över en vecka till så är det redan den 11:e...
Jag har inte ens brytt mig om att läsa på angående vad man kan kräva eller hur det brukar gå till när man går över så pass för jag trodde, lite naivt, att det skulle vara klart nu eftersom jag "bara" gick över fem dygn med Mio. Har ett BM-besök imorgon som jag aldrig räknat med att behöva gå på men nu börjar jag inse att det är högst troligt, och då ska jag verkligen fråga ut henne om specialistmödravården osv (fast den som läser detta och vet får ju gärna också informera mig).

Eftersom inget som sagt har hänt har jag mejlat både nuvarande kursansvarige och mannen som håller i de tillämpade studierna senare i vår med praktiska frågor angående både det ena och det andra (delvis förlossningsrelaterat förstås)och även om jag var ensam "deltagare" på web-plattformen nu på morgonen så hoppas jag på snabba svar! (Fast ännu hellre en snabb start och ett snabbt avslut på förlossningen så att svaren inte skulle göra någon skillnad eftersom jag då inte skulle behöva missa något.)

Tror att det är läge att väcka han som fortfarande sover så att vi kan "unna oss" ännu en barnfri frukost (fast jag hade så mycket hellre haft någon på höger sida som för varje sak man pratar om ska berätta vidare precis detsamma i nästa sekund för den andre av oss). Om jag sedan får starta bilen (det är ju inte jag som lagar den om den sedan går sönder...) så ska jag ta mig en sväng på Åhléns för att handla klart till Mattias födelsedagspresent, 24 år på torsdag... som ett- eller tvåbarnsfar.

Hade förresten nytt läsarrekord bland unika läsare för femte dagen på en vecka igår... fast någon vidare rolig läsning kan jag inte tro att jag är just nu, antar att en hel del av er bara kollar efter bebisfoton...

Vad gjorde jag innan jag fick barn? Efter att ha varit barnfri ett dygn nu så klättrar jag på väggarna. Även om Mio förmodligen sover och garanterat hade gjort det om han var här så hade jag iaf kunnat gå in och titta på honom och höra hans små suckar till andetag och själv sucka över alla de leksaker han inte städat bort under dagen, men det är inte roligt när det är städat och sängen hans varit bäddad alldeles för länge! Och jag vill att han ska få sitt syskon! Jag vill att smärtan ska komma någon gång så att jag vet att det bara är en fråga om timmar innan den tar slut - och att jag då förhoppningsvis (lite smittad av mammas oro och nojjor över att något ska gå fel, och säker kan man ju aldrig vara...)ska ha en ny liten människa på mitt bröst som jag ska älska och sakna lika högt.

Hittade en serie på tv8 med Robson Green som lyckats stilla mina sinnen en aning men annars är jag outhärdlig, både för mig själv och andra med min ratlöshet, mitt gnäll och min önskan om värkar eller vattenavgång. Stackars älskade Mattias.  

Kom hem från skolan vid tretiden i eftermiddags, lagom optimistisk då varken molvärken tilltagit i styrka eller förkylningen blivit bättre, tror inte ens att jag berikade mitt intellekt med särskilt många nya kunskaper (fast Marianne bjöd på kaffe och vi ältade en del gamla filosofer och män vi inte visste fanns) så hemma gick jag raka vägen till sängs. Efter bara några minuter kom Mattias hem och försökte lura i mig att Mio satt i bilen och något var väldigt bråttom. Instinkten sade mig att han ljög och snart hade jag dragit ut honom att mamma fått ta med sig Mio till Änge och att bara vi två skulle åka på badhuset (som jag inte tidigare besökt sedan renoveringen men pratat åtskilliga gånger om).

Nu är jag nyss hemkommen efter att ha testat både den lugnaste av de nya vattenruschbanorna och alla relaxens bastuar, inklusive en aromakur. Träffade även Anna och Kristoffer och det är ju inte alltför ofta tyvärr. Mår ljuvligt (bortsett molvärken som suger energi och inte tycks göra någon nytta heller)! Lillebror har överlevt (men förhoppningsvis börjat vantrivas) och nu ska jag njuta av en barnfri kväll med min underbara Tise! Planen är tydligen att Mio ska vara i Änge tills efter förlossningen så jag hoppas att det inte blir så många dagar för jag saknar honom redan, fick ju inte säga "hej då" ordentligt heller!

Har i en timme stört mig på kamerans dåliga kvalitet på Anders S Nilsson i Parlamentet medan alla galaklädda "politiker" minsann visades genom en skarp och brusfri bild.

Har mera "mensvärk" och sammandragningar nu ikväll och är jävligt lättretlig men fortfarande lika gravid som tidigare och med avsaknad av tydliga tecken. Har dessutom blivit förkyld med retningar i halsen och rinnsnuva men ändå har jag tagit en liten "joggingtur" med Mio nu ikväll och planerat för några timmars pluggande på skolans bibliotek imorgon. 

Mattias växlar mellan filmerna på 3:an och 5:an men jag har ingen ro för att engagera mig i någon av dem, än mindre till att försöka sova trots att det nog är kvällens nästa måste.

...när han nu behagar komma. Har lite dåligt samvete för att jag kanske inte kommer att kunna medverka i det stundande grupparbetet så mycket om jag skulle önska eftersom förlossningen och återhämtningen efter den kommer att få prioritet (förstås) men jag försöker att inte tänka så mycket på det för jag vet ju faktiskt inte hur det går/blir. Försöker iaf plugga så mycket som möjligt på egen hand inför tentan så idag är det etiska teorier som gäller igen, pliktetik, narrativ etik, närhetsetik... (har inte hunnit så långt än men boysen har iaf varit snälla nog att låta mig plugag ostört).  

En bild från igår, nästa år är det förhoppningsvis fler familjemedlemmar att försöka samla...



Ser att ingen skrattat åt mitt skämt från igår heller, jag får väl skylla på att det var Mattias idé då han inte delar min uppenbara plikt över att blogga i tid och otid nu när jag gissar att många andra väntar lika spännt som oss...

26/12 Marianne
28/12 (BF) Andreas
29/12 jag
30/12 Viktor
31/12 mamma
1/1 August (som första bebis) och pappa
2/1 Joel och Anna-Karin
3/1 Stina, "A" och Mattias
4/1 Julia och Sandra
6/1 Ulrika
7/1 Klara

"Ikväll" gick förresten vattnet när jag väntade Mio så snart går jag in på över-övertid och gissar att jag inte blir så överdrivet rolig att handskas med!

Någon slags summering nu när 14,5 timmar är kvar av 2008. Året som, precis som alla andra, började med januari, då badrummet i Böle började likna ett badrum igen, Mio lärde sig att säga sitt namn, Winnerbäck vann en grammis för årets låt 2007 ("Om du lämnade mig nu", förstås) och min hunk fyllde 23.

Nyår firades med Sandra och Johan och Mio hade som synes en hel del av sitt härliga bebishull i behåll. Vi bokade även sommarens Gotlandssemester och både Sara och Carro fick sina tvåor.

Februari innebar en hel massa youtubeklipp på Björn Gustafsson och Miss Li, premiärbad i Böle, jag blev kallad till en riktig anställningsintervju, Mattias skadade sin fot då han körde skotern in i ladugårdsväggen, vi köpte och hämtade vår älskade 9-5:a i Linköping och vi hann med att fira både alla♥dag och 5 år tillsammans (även om det sistnämnda för min del innebar en heldag i sängen efter en dag med kombinationen skidskytteVM - alkohol). Detr var även då som Mattias medverkade i radio och sade så fint att "nästa år, då gifter vi oss".

I mars fyllde jag 23, bytte mobil till den nuvarande w200i:n, Bertil fick sin nya traktor, vi firade påsk i Offerdal, jag lyckades med en totalt misslyckad blondering och någonstans där började vi även fundera på om inte Mio blivit stor nog för syskon ändå, trots att vi tidigare hela tiden velat vänta längre.

Vi plussade den 22 april efter att några veckor tidigare ha skapat vår väntade "lillebror" och det var den månadens största kom-i-håg, fast tätt följt av mitt och Annas 10-årsjubileum i Åre. Jag fick även sommarens jobb och Mio nya skor. På radion medverkade Lasse Lindh och vi firade Valborgsmässoafton med en febrig Mio nedbäddad i vagnen nere vid Hanneforsbron.

I maj föddes Alvin och mot slutet av månaden var det shorts och glass i badhusparken som gällde. Vi berättade för våra familjer efter att de flesta vänner redan fått veta om det väntade syskonet, vi hade årets grillpremiär på Hansan och rev ut den gamla köksinredningen, jag inhandlade en ny bikini och ett par fotriktiga inneskor och fick vittna för polisen om en smitningsolycka.

Juni innebar den efterlängtade semestern och mammas 50-årsfirande på Gotland. Magen började synas, jag skrev låsårets sista tenta och började istället att jobba. Led av lågt blodtryck, illamående och ständig trötthet men som alltid när solen skiner en gnista av optimism och sedan blev det som sagt semester.

Mio fyllde två hela år i juli och vi fick via ultraljudet veta att en lillebror väntar oss. Jag jobbade vidare och Mattias likaså, Storsjöyran gick än en gång av stapeln och vi missade både Kent och Winnerbäck (även om vi tjuvlyssnade en del utanför grindarna) men jag tog iaf nummer 200 i platespotting! Den sista veckan började äntligen den egentliga semesterledigheten och renoveringen i Böle tog snabbt fart igen, köksväggar av och på.

Anna och Kristoffer fick varandra 080808 och Mio medverkade därigenom på sitt livs första bröllopsfest. I Böle kördes det på fyllan och oxen kom. På youtube gick de gamla 100%-klippen med Kristoffer Appelqvist varma och i bilen vred jag upp volymen för Mange Schmidts "inget att förlora", trots att genren inte alls är min. Den nya barnvagnen inhandlades, nya IKEA-katalogen kom, vi premiärfikade tillsammans på Brödbiten i Hammarstrand och magen började bli uppenbar.

Skola, jobb och dagis började igen i september, jag letade vinterstövlar och klippte av mig håret. Mattias och jag hade en barnfri helg i Böle och grillade korv och vitlöksbröd nere vid älven. Vi beställde äntligen vårt kök och de flesta av våra syskon hann få sina födelsedagar avklarade.

Oktober. Sängongsstart av både Grey´s och Desperate. Jag satet skin på laptopen och Mio var stor nog för kafferep med mig och André (sin docka). Mattias effektmätte sin tvåtaktare och vi (jag) började fundera på namnet Nilas till lillebror. Vi tittade på både Björn Gustafsson och Soran live på Folkets hus och i Böle skruvades köket ihop i en ryslig fart. Månaden avslutades med att jag i humleutklädnad vann introtävlingen och länge ledde hand-handleken på höstens enda fest, hos Anna. 

I November hade Mio fått så mycket hår att jag beslöt att snagga honom. Annars påbörjades både julgodiskokning och julklappsinaslagning, pyntning och önskelistskrivning. Mamma deltog i pepparkaksbaket i Böle och Mattias både köpte sig en 9000 och sålde en 900. Snön kom på allvar och farsdag firades, jag skrev en monstertenta, stan fylldes av "bomber" mot slutet av månaden var jag redan inne i v 35!

December, ännu inte avslutad, har inneburit bebisväntan, julfirande och att jag fått träffa svåger Morten till sist. Klara kom "hem" för första gången sedan i januari och på youtube lyssnade jag flitigt på både "human" med Killers och "som jag hade dig förut" med Melissa Horn/Winnerbäck, även om Musikhjälpen i p3 regerade under sin tid. Mattias slutade på sitt jobb sedan nästan fyra år och jag fick så mycket beröm för min mage av alla "respektive" på julbordet som hans jobb stod för. Nu återstår bara 13,5 timmar innan 2009 tar vid och ännu har ingen lillebror velat ge sig till känna mer än vanligt så det lutar åt ännu en hemmakväll i god familjs lag.

Ikväll var inte första gången jag dammsög och tänkte att jag till nästa gång kanske kommer vara lite smidigare. 26,5 timmar kvar av året och förutom att dammsuga så har jag ägnat kvällen åt att bygga om BabyTravel-vagnen till liggvagn och nu ligger lejonkramdjuret nerbäddat i den och bara väntar. Väntan hade inte alls behövt kännas så lång om vi vetat NÄR det kommer att sätta igång men att bara gå och vänta, utan varken lust eller ork till att dra igång något seriöst att göra gör ju inte att tiden går fortare precis... Planen för imorgon är iaf att handla något smaskigt att mumsa på innan vi garanterat kommer att somna före tolvslaget.

Var förresten hos BM igen igår och SF-måttet ligger nu på 38. Allt var bra och Mattias fick för första och förhoppningsvis sista gången lyssna på hjärtljuden genom apparaten jag inte vet vad den kallas.

Även den blivande storebrorsan förbereder sig inför vad som komma skall förresten!

Om någon (har fått vissa sms med sådana antydningar) trott att jag fött så är det fel. Har helt enkelt bara haft en dag utan möjlighet (eller skydlighet - fast i nuläget känns det ändå nästan så) att blogga. Istället återstår nu bara 15 sidor innan jag åtminstone läst igenom all kurslitteratur en gång och det känns mycket bra med tanke på de oundvikliga dagarna som kommer att "gå åt" till annat.

Mattias mår bättre så nu ska jag tillbringa en stund på stan med honom, Mio och svågrarna.

Bara drygt 36 timmar kvar av detta år nu, spännande att se om lillebror blir en -08:a eller -09:a! För varje timme lutar det ju mer och mer åt det sistnämnda, men man vet ju aldrig... Jag satsade ju iaf på fel datum.

26/12 Marianne
28/12 (BF) Andreas
29/12 jag
30/12 Viktor
31/12 mamma
1/1 August (som första bebis) och pappa
2/1 Joel
3/1 Stina, "A" och Mattias
4/1 Julia
6/1 Ulrika
7/1 Klara

...men för en gångs skull så hoppas jag att ingenting ska hända just idag! (Vilket jag inte väntat mig heller, men ändå...)

Mattias är sjuk. Han har feber och den förkylning han dragits med i stort sett hela hösten har tagit om ännu en gång, och ett sådant gnällpaket som han är nu (och som jag nästan är förjämnan) är inget jag vill ta med mig då det ska var mest synd om bara mig för åtskilliga timmar! Så jag tänker inte vara Andreas till lags, planerar varken julstädning eller trapplöpning just idag utan istället ska jag efter att ha druckit mitt förmiddagskaffe ta med mig Mio ut till lekparken en stund så att Mattias får vila, något som vår tvårummare annars brukar sätta stopp för. (Vill förresten tro att jag inte riktigt är lika fet som vad bilden visar, hoppas att det bara är widescreenen som framhäver mina svällande former så negativt.)



Premiäranvänder de långkalsonger som Mattias gav mig i julklapp (efter att ha fått låna de liknande jag tidigare hade och sedan målat med grått i dem så pass att jag efterskänkte honom dem). Har haft en riktigt varm och skön början på vintern (utom på nätterna) men när jag blir ensam i min kropp igen så gissar jag att de kommer att komma väl till pass.

Mio har förresten själv valt sin t-shirt idag. Vi hade Klara och Morten på middag igår och när de sedan bytte om för utgång så satte Morten på sig sin blåa Kraftwerk t-shirt och Mio var sedan snabb med att plocka fram och sätta på sig sin egen likadana och idag var samma tröja sedan det enda alternativet, och han poserade mer än gärna...

Någon tyckte visst att jag skulle följa med en sväng på stadens mer bilvänliga gator (Odenskog) för att få fart på humöret (för inte blev det då mer fart på lillebror iaf). Ixohouse, Barnens hus och Jula (bildlänk) där killarna mina till sist hittade sin drömleksak som nu praktiseras för fullt här hemma. Innan hemfärden blev jag skjutsad till affären för att inhandla en muta också, så nu sitter jag här med två chokladkakor och försöker att inte hata leksaker som låter eller krossar ens tår.

...så jag ger honom all min kameras uppmärksamhet. Att han dessutom är så väldigt snygg i ännu fler av sina nya kläder och i mitt halsband gör att det känns ännu bättre att publicera honom. Jag har exprimenterat med kameran också efter att syster Klara tipsat om att bilderna utan blixt blir bättre om iso-talet är högre, så de första är bilder med vanliga autoinställningar och de sista är manuella, så gott det går på en digital kompaktkamera.

Nu har karln min och motivet på bilderna knatat iväg på det numera kallade ex-jobbet för att hämta en bil och lacka en motor så jag bör väl passa på att plugga lite ostört...

Ännu ingen bebis men gissningarna är nära nu och BF lika så (söndag). Letar med karta och kompass efter tecken på att förlossnningen ska starta men ännu går jag bara bet. Försöker hålla igång med annat för väntan blir ju så väldigt lång annars så jag tvättar bebiskläder, läser om konflikthantering och sjunger med Mio de ca fem sånger som han kan nästan utantill, om och om igen. Försöker även att få Mio att förstå att om man lekt med bilar en stund så får man städa ihop dem i dess låda igen innan vi kan ta fram "klossarna" (duplot) istället, det går hyffsat men så har det bara gått någon timme sedan jag införde det systemet också...

Vaknade kl 06. Förstår inte riktigt logiken med att man som gravid både ska vara så trött att man stupar i säng vid 21.30 (efter Svensson Svensson) MEN ändå har så svårt att somna om när man väl vaknar.

Julafton var bra, lugnare än väntat när 10 starka viljor med chans att dra åt olika håll skulle samsas. Massor av julklappar, mest till Mio (förstås) och hans lillebror (fortf ofödd om någon trodde något annat). Själv fick jag köksvågen i retrostil som jag önskat mig och underkläder från Mattias och bland annat en ljuskrona (om det nu heter det när den "går på" ström), en gjutjärnspanna och en "visp" som får en att rysa på nolltid om man använder den i hårbottnen, från andra.

Mattias har ändrat sig från att tro på förlossning idag till den 3:e januari så Marianne har första gissningen, på imorgon. Pappa (min) tror på 1/1 och August på 2009 års första bebis. Sara har (lite fegt) gissat på januari och personligen har jag ingenting emot att det ska starta när som helst nu, när han är vaken och rör sig så hugger det nåt fruktansvärt i ryggen men inga tecken på förlossning tyvärr.

Lägger in lite bilder för att slippa skriva, snart väntar frukost med skinkstut och ikväll bär det sedan av mot stan igen.