Usch och fy!
Hata är ett väldigt starkt ord men det är ungefär vad jag känner inför att träna, och har alltid gjort. Efter att ha plågat mig själv en stund hade jag både blodsmak i munnen, illamående, skakiga ben och flimmer för ögonen... men det är väl det vissa ser som tjusningen med det antar jag. Tänker inte ge upp såhär lätt men nästa gång ska jag ha fylld vattenflaska innan jag åker för åtminstone det mesta av blodsmaken går att skylla på det.
Nu ska jag hjälpa mig stressade älskling som både sköter matlagning och skrikiga barn och som snart ska iväg.
Nu ska jag hjälpa mig stressade älskling som både sköter matlagning och skrikiga barn och som snart ska iväg.
Kommentarer
Trackback
