Lördagskväll
Och här har jag suttit i flera timmar med p3 och ett glas öl som sällskap:
Välkomnades i Böle av en full postlåda innehållandes de nästan 400 foton vi skickat för framkallning men nu är de sorterade och de flesta insatta i album men albumet tog slut innan bilderna gjorde det så det blir till att köpa ett nytt - när jag kommer är i stan nästa gång. Postlådan innehöll även de glasögonbågar jag skickat efter och jag tror att jag bestämt mig för att beställa ett nytt och lite mer iögonfallande par som variation till de grå som jag haft i snart tre år (bild härifrån):
Bjuder på lite andra bilder från dagen idag också då mamma bland annat envisades med att fånga hela familjen Dahlin/Holm på bild, trots brist på frisyrer och rakapparat...
... men i svartvitt gjorde vi oss iaf tillräckligt bra för publiciteten.
Det förra var ljug...
...men DET HÄR är det sista inlägget från stan.
Glömde hur bra Viktor sov i natt (som var min natt dessutom) och för alla sämre nätters skull så kan det ju vara skönt att gå tillbaka och läsa att han faktiskt kan. Han somnade cirka 22, åt 01.30 och somnade om igen på en gång. Kl 05.00 lät han lite så han fick nappen och jag gick för att värma mjölk men sen hann han somna om och åt inte förrän 06.20 och somnade sedan snabbt igen tills 08 eller nåt sånt. Helt klart bästa natten hittills. Imorgon blir han tre veckor, naveln har ramlat och han har börjat med svarsleende. Man kan inte låta bli att le själv, känner mig lyckligt lottad med min "man" och mina fina barn.
Glömde hur bra Viktor sov i natt (som var min natt dessutom) och för alla sämre nätters skull så kan det ju vara skönt att gå tillbaka och läsa att han faktiskt kan. Han somnade cirka 22, åt 01.30 och somnade om igen på en gång. Kl 05.00 lät han lite så han fick nappen och jag gick för att värma mjölk men sen hann han somna om och åt inte förrän 06.20 och somnade sedan snabbt igen tills 08 eller nåt sånt. Helt klart bästa natten hittills. Imorgon blir han tre veckor, naveln har ramlat och han har börjat med svarsleende. Man kan inte låta bli att le själv, känner mig lyckligt lottad med min "man" och mina fina barn.
Sista inlägget som stadsbo
Bilen är full innan ens hälften gått in. Framsätena är framskjutna maximalt så jag gissar är det kommer att vara jag med mina kortare ben som kör när lasset om några timmar går mot det nya livet. Först ska dagens middag och morgondagens frukost inhandlas för det är inte tal om någon storhandling bara för att allt är billigare i stan, det har ju bilens begränsade utrymmen satt stopp för så istället blir det Ica Hammarn imorgon. Mamma, pappa och några syskon kommer för att säga hejdå om en stund, sen så...
Ja, nu var det ju det där med tekniken då...
Efter två dagar av flyt (många stora steg närmre "praktikplats" och godkänd tenta, mm) så har jag nu i en halvtimme jävlats med att försöka bifoga en fil till min studiegrupp. Tänker inte ens ursäkta mitt ordval för jag är lite smått irriterad just nu. Det är väl kombinationen av en överfull dator med redan i grunden begränsad kapacitet och ett trögt internet tillhörande någon granne som retar upp mig, men nu har jag startat vår egen anslutning (det krävdes en stor kopp kaffe innan jag ens mindes att jag har en) och ska ta ett djupt andetag och försöka igen.
Jag har för sista dagen på mycket länge klivit upp i ottan (dvs före 07.00) för att i tid före frukost skjutsa Mio till dagis för hans allra sista dagisdag i Torvalla, ever. Det känns lite vemodigt att slita honom från de vänner och den trygghet han varje dag lever i men jag gör det med förhoppningen om att han till veckan kommer att träffa andra små människor som på olika sätt kan berika hans liv under mycket längre tid. När jag tänker på det är jag egentligen mer fylld av tvivel över hur jag själv ska hitta folk att beblanda mig med därborta... så jag låter bli att tänka och ger mig i kast med vad som för stunden stundar istället, filbifogningen.
Jag har för sista dagen på mycket länge klivit upp i ottan (dvs före 07.00) för att i tid före frukost skjutsa Mio till dagis för hans allra sista dagisdag i Torvalla, ever. Det känns lite vemodigt att slita honom från de vänner och den trygghet han varje dag lever i men jag gör det med förhoppningen om att han till veckan kommer att träffa andra små människor som på olika sätt kan berika hans liv under mycket längre tid. När jag tänker på det är jag egentligen mer fylld av tvivel över hur jag själv ska hitta folk att beblanda mig med därborta... så jag låter bli att tänka och ger mig i kast med vad som för stunden stundar istället, filbifogningen.
Mio, Viktor och morbror "Joven"
Har haft min första egna kväll med båda barnen (även om Joel också varit hemma). Det har gått sådär. När Viktor sov passade jag på att duscha med Mio, sedan skulle han sova och började räkna upp alla släktingar som älskar honom (har börjat med det nu den senaste veckan, innan dess nöjde han sig med att få veta att mamma och papap gör det). Samtidigt vaknade Viktor och var hungrig och Mio glömde hela tiden någon släkting och blev arg och ville att jag skulle gå in till honom igen och Viktor skrek ännu mer och Mio blev argare för varje gång jag inte kom omgående... och jag blev argare... osv... men på något sätt blev de båda ändå nöjda till sist och nu sover de sött i varsin säng och vagn.
Hade lite dåligt samvete över att jag inte kunde hålla humöret uppe alla de gånger Mio ropade men efter att ha börjat titta på "generation fett" där en 3-årig pojke på 30kg varit beroende av CocaCola sedan han var 9 månader så känner jag nu att jag nog ändå är en mycket bättre mamma än många andra... Och med en bättre figur för även om jag fortfarande har svårt att stänga mina 29 tumsjeans pga de vidgade höfterna och väger några kilon mer än jag skulle önska så behöver jag inte 72 tum (i midjemått!) som de säljer i USA. Snabbt räknat så blir det 180cm i omkrets!
Hade lite dåligt samvete över att jag inte kunde hålla humöret uppe alla de gånger Mio ropade men efter att ha börjat titta på "generation fett" där en 3-årig pojke på 30kg varit beroende av CocaCola sedan han var 9 månader så känner jag nu att jag nog ändå är en mycket bättre mamma än många andra... Och med en bättre figur för även om jag fortfarande har svårt att stänga mina 29 tumsjeans pga de vidgade höfterna och väger några kilon mer än jag skulle önska så behöver jag inte 72 tum (i midjemått!) som de säljer i USA. Snabbt räknat så blir det 180cm i omkrets!
The result
Fick veta hur den senaste tentan gick idag, 21 av 39 hade inte klarat den...
...lyckligtvis var jag inte en av dem utan hade klarat mig riktigt bra trots att det bara var 5 dagar efter Viktors förlossning. Men som Marianne sa, "det är ju omöjligt att vara nyförlöst var femte vecka", lyckligtvis väntar nu inga fler tentor förrän till hösten!
Hade Viktor med mig på skolan idag och han var vaken i tre timmar, jag som hade för mig att spädbarn mest bara sov...
Nu har Mattias gjort köttfärssås och det är sedan Joels tur att diska.
...lyckligtvis var jag inte en av dem utan hade klarat mig riktigt bra trots att det bara var 5 dagar efter Viktors förlossning. Men som Marianne sa, "det är ju omöjligt att vara nyförlöst var femte vecka", lyckligtvis väntar nu inga fler tentor förrän till hösten!
Hade Viktor med mig på skolan idag och han var vaken i tre timmar, jag som hade för mig att spädbarn mest bara sov...
Nu har Mattias gjort köttfärssås och det är sedan Joels tur att diska.
Finally!
Kanske, kanske, kanske har jag fixat en plats för de arbetsplatsförlagda studierna nu! Ska träffa en människa från den blivande hemkommunen på tisdag för en närmare genomgång. Som jag har vändats! Fast kanske mest för att det lät så hopplöst sist jag ringde dit och ändå var det där jag helst ville vara. Nu är jag verkligen värd att åka till Marianne och mumsa semlor! Och kaffe... Ska svänga förbi apoteket på vägen dit för nu är jag inne på tredje dygnet med huvudvärk och enbart koffein hjälper inte tillräckligt. Viktor har iaf sovit bättre i natt eller också var det jag som gjorde det för jag missade hans första matning.
Kameraladdaren har förresten dykt upp! Den låg längst ner i skötväskan och jag blev både tjuven och polisen i dramat.
Kameraladdaren har förresten dykt upp! Den låg längst ner i skötväskan och jag blev både tjuven och polisen i dramat.
Med betydligt bättre humör och härliga ungar
Joel har bakat pizza med salami och en stark kopp kaffe på det har nästan botat den envisa huvudvärk som förmodligen kommer sig av att Viktor och vi andra inte riktigt har samma uppfattning om vad som ska gälla nattetid. Jag sov en stund efter att ha lämnat Mio på dagis men tydligen inte tillräckligt.
Mattias och Mio hade lika liten lust att gå på stan i eftermiddags som vad jag hade att gå på Jula så vi delade på oss och när jag sedan kom hem hade Mio startat en insamling för att ha råd att köpa sig en skoter, han hade fått en krona av sin far och fick sedan en och femtio av mig. Därefter berättade han stolt att han skulle köpa Mattias´skoter för femtioöringen och Bertils för en krona! Däremot hade han inte alls lust att posera på bild men att låta Viktor mannekänga i sina nya (lite stora) kläder som jag reashoppat idag var betydligt lättare. Jag fyndade även till mig själv både i form av både en stor och härlig kofta, en tunika, en tunnare tröja med 3/4-ärm och två par trosor, så det känns som sagt betydligt bättre idag än igår.
Statsliv
Är inne på sista veckan med mataffärer öppna till 21 (och som dessutom bygger om för självscanning) och gatlysen så jag har utnyttjat de båda ikväll med en promenad i rask takt nästan utan känningar från fogarna och därefter inhandlat ett storpack blöjor, en deodorant och ett 2-pack lypsyl. Viktor var vaken när jag gick och när jag kom hem, nog för att han sover mycket på eftermiddagarna men på bara några dagar har han nu blivit vaken åtskilliga gånger mer än tidigare och hur aktiverar man en 2-veckorsbebis? Hans fullständiga namn blir iaf Viktor Olov Jonathan Dahlin, påskrivet och klart nu men jag tror inte att det är någon idé att skicka in någon anmälan innan faderskapet är riktigt klart (vilket jag hoppas att det blir snart för nästa vecka är det slut på Mattias "semester" och han påbörjar då sina 10 "pappadagar" och två veckor senare förhoppningsvis den "riktiga" föräldrapenningen), dessutom har vi ju fortfarande över två månader på oss utifall vi skulle ändra oss...
I väntan på att den Ipren jag svalt ska börja verka
Tillbringade eftermiddagen på stan i hopp om en uppdaterad garderob men efter att ha fyndat en svart handväska och en mössa i samma färg så tog det stopp. Brunt matchar inte så bra till de nya svart/lila reebokskorna och de flesta av mina accesoarer går just i brunt så det krävdes lite förändring. Passade även på att starta ett sparkonto till Viktor och att dejta med min sambo (som jag just då älskade mer än just nu, men det återkommer jag till), bananer, en kompisglass och ett veckans erbjudande (kaffe och pistaschbulle) på Domus café. Mattias beställde tid för synundersökning och jag hann under tiden återigen inse att ett par nya glasögon vore på sin plats, så nu har jag beställt hem provbågar än en gång.
Provade ett antal jeans på stan också (fast det egentligen var tröjor jag borde ha tittat efter) men inga satt som jag ville och jag försökte tänka positivt, att det är lika bra att vänta tills jag fått lite mer av den kroppsform jag eftersträvar men jag kom sedan hem med begynnande huvudvärk och lyckades verkligen inte med att rensa råa kycklingklubbor så nu är jag inte lika positiv längre. Mio är dessutom, som de flesta andra barn antar jag, väldigt lättretlig och varken Mattias eller Joel kan låta bli att utnyttja det så snart kommer jag seriöst att börja fundera på att rymma hemifrån.
Jag har gjort ett test
Somliga straffar Gud med detsamma
När Viktor vaknade strax före 8 imorse tog jag det som ett tecken för att jag skulle lämna Mattias och den nyss dittagna Viktor där i sängen och istället hjälpa till med viktminskningen genom en promenad. Redan utanför dörren insåg jag att bägge bilarna under natten blivit vita av 3-4 cm nysnö men jag pulsade ändå iväg. Tänkte gå "runt byn", dvs den ena vägen ner till landsvägen och den andra upp igen men när jag gått så pass att jag kommit till det ställe där skoterleden korsar vägen så fick jag för mig att jag trots nysnön skulle följa skoterspåret över lägdorna och hem igen istället. Sagt och gjort men efter bara ett par minuter började det kräksnöa och när jag efter betydligt längre tid än vanligt tagit mig till det ställe vid skogsbrynet där man i vanliga fall ser ner till vårt hus så gjorde snön att det knappt syntes och dessutom hade jag svårt att se skoterleden och klev utanför, fastnade och ramlade. Lagom svettig och med ett stort "tyck-synd-om-mig" skrivet i pannan så kom jag till sist hem igen men jag tar det som ett tecken om att mina söndagsmorgnar i fortsättningen inte ska vigas för promenader.
Ironiskt nog så visade vågen 61,8 när jag sedan stigit ur duschen och det är det lägst hitills. För två veckor sedan, när Viktor nyligen kommit ut, smet jag in på förlossningen och tjuvvägde mig. Vägde då 66,8 men kilona bekommer mig inte egentligen utan det är snarare formen på dem... men man ska väl inte vara så otålig antar jag, det har ju som sagt bara gått två veckor. Apprå på det så har Viktor numera en stadig blick och en stadig nacke, samt en stadig stund av skönsång nattetid och om bara femtio veckor till fyller han ett. Det sköna med att ha haft en bebis tidigare är att man tar sig tid att njuta på ett annat sätt denna gång och inte bara väntar på att han ska lära sig en massa, att han kan se mig räcker fullgott för ett tag.
Om några timmar bär det av mot stan igen för den sista veckan som stadsbor och för en dejt med Sandra i eftermiddag, även om jag gissar att hon är mest intresserad av Viktor...
Ironiskt nog så visade vågen 61,8 när jag sedan stigit ur duschen och det är det lägst hitills. För två veckor sedan, när Viktor nyligen kommit ut, smet jag in på förlossningen och tjuvvägde mig. Vägde då 66,8 men kilona bekommer mig inte egentligen utan det är snarare formen på dem... men man ska väl inte vara så otålig antar jag, det har ju som sagt bara gått två veckor. Apprå på det så har Viktor numera en stadig blick och en stadig nacke, samt en stadig stund av skönsång nattetid och om bara femtio veckor till fyller han ett. Det sköna med att ha haft en bebis tidigare är att man tar sig tid att njuta på ett annat sätt denna gång och inte bara väntar på att han ska lära sig en massa, att han kan se mig räcker fullgott för ett tag.
Om några timmar bär det av mot stan igen för den sista veckan som stadsbor och för en dejt med Sandra i eftermiddag, även om jag gissar att hon är mest intresserad av Viktor...
Och det enda som tycks ha kommit bort i flytten är batteriladdaren till kameran
Är ganska säker på att jag packat ner den och att den är här någonstans - men var?! Jag har hittat reservbatteriet iaf (det som laddar ur sig så snabbt) så än är inte läget akut men imorgon åker vi till stan igen och är den inte där så blir det gissningsvis en vecka med ganska många svordomar (och tillfällen som jag hade velat föreviga)...
Ska strax testa hur pass snabbt internet vi skaffat oss för 381 bilder från augusti och tills nu ska laddas upp för framkallning så att jag åtminstone kan tömma minneskortet på kameran sedan.
Annars har jag "bakat" (med ICA:s färdiga botten) blåbärstårta idag inför många kombinerade anledningar att fira med den egna familjen och familjen-in-law sedan. Har också åkt varv efter varv runt vår gård på skoter med Mio och Mattias på släp och på släpet med Mio medan Mattias kört. Viktor har hela tiden sovit sött i vagnen och gör så fortfarande så jag ska sätta igång med uppladdningen av fotona nu.
Ska strax testa hur pass snabbt internet vi skaffat oss för 381 bilder från augusti och tills nu ska laddas upp för framkallning så att jag åtminstone kan tömma minneskortet på kameran sedan.
Annars har jag "bakat" (med ICA:s färdiga botten) blåbärstårta idag inför många kombinerade anledningar att fira med den egna familjen och familjen-in-law sedan. Har också åkt varv efter varv runt vår gård på skoter med Mio och Mattias på släp och på släpet med Mio medan Mattias kört. Viktor har hela tiden sovit sött i vagnen och gör så fortfarande så jag ska sätta igång med uppladdningen av fotona nu.
Promenixus
Jag har gjort en grovplanering av den kommande månadens studier och redan innan lunch var dagens planer avverkade så jag unnade mig sedan en stunds promenad med Viktor i riktning mot Bispgården och efter trekvart nådde Mio och Mattias ifatt mig med bilen för en gemensam tur till affären men innan dess hade jag nästan tagit mig ner till älven, för de som vet hur trakterna här omkring ser ut. Foglossningarna hindrar mig fortfarande från att gå i den takt jag skulle önska men jag är mycket nöjd med dagens insats och över att kunna vända mig relativt smärtfritt i sängen om nätterna igen.
Helgen har börjat med tacos hos svärföräldrarna och sedan har jag avundsjukt tittat på när Mattias och sönerna badat (jag får ju inte bada än men ska ta igen det så snart jag kan).
Viktor fick en tänkbar framtida klasskompis igår också då en av Mattias kompisar fick en dotter och i vår omnejd (de bor för långt bort för att räknas hit) har det enligt BVC redan i år fötts tre barn (inkl Viktor), kul, kul.
Grattis på namnsdagen Viktor
och tack till Stina som gjorde mig medveten om den stora dagen!
Har kommit hem, pussats, kramats och skurat köksgolv. Nu sitter jag här medan Viktor sover intill och de andra är ute och rastar skotern. Jag har missat Mios längdskidspremiär och en tredjedel av Viktors hittills levda dagar men det är ju sånt som pappor i alla tider (?) annars gått miste om så jag unnar absolut Mattias att få vara först för det kommer nog både fler skidturer och dagar för Viktor. Han har fått Mio att både kissa på toaletten ett flertal gånger och att mata lillebror. Min "man" är helt enkelt världens bästa pappa.
Jag har under dagen idag istället fått förmånen att sitta på föreläsningar som gett mig ett antal arrgument till varför rehabilitering är att se som en ekonomisk investering och ett hopp om att förändringar går att genomföra även i fattiga glesbygdskommuner. Har också skapat en lång lista av tänkbara arbetsplatser för mina tillämpade studier så nästa vecka ska jag ge gärnet.
Har med ett visst mått av våld kommit i ett par av mina vanliga jeans nu ikväll också! Dieten av restaurangkost, champagne och diverse fikabröd tycks ha gjort sitt till (och hade jag varit av sådan typ att jag använde smileysar i mina blogginlägg så hade det passat med en här).
Jag har under dagen idag istället fått förmånen att sitta på föreläsningar som gett mig ett antal arrgument till varför rehabilitering är att se som en ekonomisk investering och ett hopp om att förändringar går att genomföra även i fattiga glesbygdskommuner. Har också skapat en lång lista av tänkbara arbetsplatser för mina tillämpade studier så nästa vecka ska jag ge gärnet.
Har med ett visst mått av våld kommit i ett par av mina vanliga jeans nu ikväll också! Dieten av restaurangkost, champagne och diverse fikabröd tycks ha gjort sitt till (och hade jag varit av sådan typ att jag använde smileysar i mina blogginlägg så hade det passat med en här).
Torsdag
Sista dagen i Sundsvall.
Slut på uteluncher och utemiddagar, barnfri shopping och ostörda nätter, men det är inget jag kommer sakna. Borta bra men hemma bäst...
Kommer iaf hem med ett par nya skor och några nya tröjor. Bara vikten och kroppsformen blir vad jag vill så ska jag shoppa jeans så det kanske blir lagom till nästa "innedagar" i slutet av mars.
Lektion nästa.
Slut på uteluncher och utemiddagar, barnfri shopping och ostörda nätter, men det är inget jag kommer sakna. Borta bra men hemma bäst...
Kommer iaf hem med ett par nya skor och några nya tröjor. Bara vikten och kroppsformen blir vad jag vill så ska jag shoppa jeans så det kanske blir lagom till nästa "innedagar" i slutet av mars.
Lektion nästa.
11 minuter kvar av lunchen.
Måste skryta lite över världens bästa studiegrupp som igårkväll överaskade med både champagne (halva utbildningen avklarad bland annat) och present till Viktor! Tänk att tom idrottsgalan kunde generera i så mycket fnitter... fast det berodde nog ändå mer på Robert och Björn Gustafsson än på idrotten i sig.
Sov sedan gott och ostört i åtta timmar så psyket känns numera fit for fight igen efter graviditeten.
6 minuter kvar... 3 timmar till och sedan bär det av hemåt igen.
Sov sedan gott och ostört i åtta timmar så psyket känns numera fit for fight igen efter graviditeten.
6 minuter kvar... 3 timmar till och sedan bär det av hemåt igen.
Komplimang (?) från min kära igår:
"Vad snygg du är idag älskling.
Du ser smalare ut.
Mindre att älska...!"
Du ser smalare ut.
Mindre att älska...!"
Det är tur att man efter nästan sex år vet var man har varandra, när man ska skratta och gråta och så. Detta var definitivt ett skratt.
Är i Sundsvall och hit tycks inte teknologin med snabbt internet ha nått. Känns lite tomt utan familjen men jag gissar att det kommande dygnet innan jag återser dem kommer att innebära stunder av större abstinens.
En söndag i Böle
Vi har nu tagit det mesta av vårt pick och pack med oss och titulerar oss numera som boende i hus, om än främst i väldigt många påsar och kartonger än så länge. Har inte riktigt prioritet för att blogga men bjuder på två bilder av bröderna Dahlin i matchande pyjamasar, nördigt eller ej så gör det dem iaf väldigt söta (och jämförbara storleksmässigt).
Det ska väl ha gått vägen det där med, hoppas jag
Tentan alltså.
Just nu väntar jag på en resterande gruppmedlem och på att Viktor ska komma hit och göra sin akademiska premiär (hans pappa hade något privat kvar på sitt jobb som han skulle avsluta). Iskallt ute och nästan ännu kallare bil tog mig hit men den ska väl hinna bli varm på vägen till Böle ikväll, ska köra ensam de tretton milen med sönerna i baksätet medan Mattias kör dit sin bil så att han har något att röra sig med när jag är i Sundsvall sedan.
Lite övning inför måndagens semiarie väntar men jag har praktiskt taget avverkat halva min utbildningstid i detta nu! Har defenitivt gjort det efter måndagen.
Just nu väntar jag på en resterande gruppmedlem och på att Viktor ska komma hit och göra sin akademiska premiär (hans pappa hade något privat kvar på sitt jobb som han skulle avsluta). Iskallt ute och nästan ännu kallare bil tog mig hit men den ska väl hinna bli varm på vägen till Böle ikväll, ska köra ensam de tretton milen med sönerna i baksätet medan Mattias kör dit sin bil så att han har något att röra sig med när jag är i Sundsvall sedan.
Lite övning inför måndagens semiarie väntar men jag har praktiskt taget avverkat halva min utbildningstid i detta nu! Har defenitivt gjort det efter måndagen.
Tillägg
Kände att det förra inlägget behövde förklaras lite. Det är inte så att jag ångrar att jag fortsätter plugga istället för att vara föräldraledig, det är bara morgondagens tenta i ett ämne som alltför mycket liknar filosofi som inte alls faller mig i smaken. På måndag startar en ny kurs och det motiverar fast samtidigt innebär det att det bara är tio veckor kvar tills praktiken som jag ännu ej hittat plats till.
Min hemmaman klarar sig riktigt bra här hemma, just nu med näsan i kylen, i färd med att sortera vad som ska med i flytten och vad som kan lämnas till Joel. Han har packat åtskilliga kartonger och slutade han bara fråga mig om var och varannan sak som han hittar så vore det perfekt. För stunden fungerar det utmärkt att sitta här och surfa (har iaf en flik plugg öppen) medan Viktor sover intill och jag bara behöver hosta till lite om han råkar bajsa eller bli hungrig. Hittills har han dock inte krävt så mycket uppmärksamhet att det stör mig i mitt men i det långa loppet ska det bli skönt när vi bor i hus och jag kan stänga in mig i köket emellanåt...
Skoldagen får härmed anses avslutad och tentaskrivandet lämnas åt sitt öde. Dax att hämta hem Mio för en stunds duplobyggande eller vad han nu kan tänkas ha lust att hitta på.
Min hemmaman klarar sig riktigt bra här hemma, just nu med näsan i kylen, i färd med att sortera vad som ska med i flytten och vad som kan lämnas till Joel. Han har packat åtskilliga kartonger och slutade han bara fråga mig om var och varannan sak som han hittar så vore det perfekt. För stunden fungerar det utmärkt att sitta här och surfa (har iaf en flik plugg öppen) medan Viktor sover intill och jag bara behöver hosta till lite om han råkar bajsa eller bli hungrig. Hittills har han dock inte krävt så mycket uppmärksamhet att det stör mig i mitt men i det långa loppet ska det bli skönt när vi bor i hus och jag kan stänga in mig i köket emellanåt...
Skoldagen får härmed anses avslutad och tentaskrivandet lämnas åt sitt öde. Dax att hämta hem Mio för en stunds duplobyggande eller vad han nu kan tänkas ha lust att hitta på.
Och hur lätt är det att plugga med detta intill?
Jag är riktigt omotiverad till att läsa mer inför morgondagens tenta. Det spritter i kroppen och jag har tagit en promenad i solen, kanske gav det för mycket energi?! Tittar på en gammal tenta och istället för att ta reda på svaren till frågorna jag inte kan så ber jag en tyst bön om att de inte ska komma imorgon. Det känns lovande...
Syster Klara har varit på besök och Viktor fick en likadan "telefonpyjamas" som Mio fick i julas. De kommer att bli jättesöta tillsammans, när Viktor väl växer i storlek 68...
Fikadax kanske? Åtminstone en smörgås vore nog på sin plats för Joel ska laga oss middag (jag har stått för den biten tre dagar i rad nu) men det skulle bli ganska sent.
Syster Klara har varit på besök och Viktor fick en likadan "telefonpyjamas" som Mio fick i julas. De kommer att bli jättesöta tillsammans, när Viktor väl växer i storlek 68...
Fikadax kanske? Åtminstone en smörgås vore nog på sin plats för Joel ska laga oss middag (jag har stått för den biten tre dagar i rad nu) men det skulle bli ganska sent.
Viktor blev förresten 100 timmar gammal tidigare idag!
Vardag igen
Övergav mina älsklingar i dubbelsängen i morse och åkte på skolan och jobbade på med gruppen och studiearbetet. Förhoppningsvis blev jag lite klokare inför fredagens tenta också. Trött och matt i kroppen men annars mår jag förhållandevis bra. Kaos här hemma dock, säckar, påsar och kartonger överallt inför helgens flyttlass medan Joel börjat installera sig med sitt. Har inte så mycket annat att dela med mig av, förutom mina skönheter på bild då förstås...
...eller förresten: Mio har lite svårt att komma i håg att lillebror heter Viktor så när han klev upp med mig imorse och Viktor låg i sängen med Mattias (vilket Mio inte såg) så kom han och frågade var Hugo tog vägen (han fick för sig att lillebror skulle heta det när han var hos sin mormor och morfar, de säger att ingen lurat i honom det men jag har mina tvivel). När jag sedan spännde fast honom i bilen bredvid basen till Viktors bilstol så kommenterade han att där skulle Doktor sitta. Han är så kul! Och fin i sin nya Saab-tröja! Lillebror har lite att växa på sig innan hans passar... 
Lite statistik
Namnet vi gett vår andra son, Viktor, bärs av 28674 män, varav 15685 st har det som tilltalsnamn.
Mio heter 584 män (och 77 kvinnor) och av dem har 411 det som tilltalsnamn. Elin bärs av 56676 kvinnor och 35302 av oss kallas för det. För Mattias är siffrorna 47015 och 29554. 4286 personer heter Dahlin i efternamn och 14403 stycken heter Holm. Jag kan alltså konstatera att jag både har familjens vanligaste för- och efternamn, allt enligt SCB.
Viktor sov sig för övrigt igenom PKU-provtagningen tidigare idag och Mio har för första gången någonsin ropat efter att få gå på pottan och kissa - och lyckats. Dock hände det kl 05.30 men det är väl bara att gilla läget antar jag, de flesta nätter kommer jag ju undan från bebisvak iaf.
Nu skålar vi med folköl till pastasalladen och strax ska jag ta tag i det där med etiken igen!
Mio heter 584 män (och 77 kvinnor) och av dem har 411 det som tilltalsnamn. Elin bärs av 56676 kvinnor och 35302 av oss kallas för det. För Mattias är siffrorna 47015 och 29554. 4286 personer heter Dahlin i efternamn och 14403 stycken heter Holm. Jag kan alltså konstatera att jag både har familjens vanligaste för- och efternamn, allt enligt SCB.
Viktor sov sig för övrigt igenom PKU-provtagningen tidigare idag och Mio har för första gången någonsin ropat efter att få gå på pottan och kissa - och lyckats. Dock hände det kl 05.30 men det är väl bara att gilla läget antar jag, de flesta nätter kommer jag ju undan från bebisvak iaf.
Nu skålar vi med folköl till pastasalladen och strax ska jag ta tag i det där med etiken igen!
Mina finaste underverk
Fortsättningen.
Tack och bock för alla grattishälsningar! Jag tog mig en powernap med Mattias på min ena sida och Viktor på den andra innan vi satte igång med middagslagning, tvätt och att hämta Mio på dagis. Jag hann även skriva ihop någon sorts förlossningsberättelse för den som tycker att det där med förlossningar är lika häftigt att läsa om som jag själv tycker. Kan inte låta bli att lägga ut lite bilder också...
Efter att ha stött och blött namnet "Nilas" ett tag så enades vi om att välja åt honom ett vanligare namn så vad som växte i mig var nog helt enkelt en liten "Viktor" (fast riktigt 100 är vi inte med det heller - än).
Vaknade vid 03.30-tiden söndagen den 11 januari, i v 42+0, dvs 14 dagar över tiden, och som vanligt så innebar varje nattligt uppvaknande ännu ett toabesök. Sittandes på toaletten fick jag en sammandragning som gjorde ondare än de tidigare och som än en gång fick mig att hoppas på att förlossningen startat, och till skillnad från de många veckor av tillfällen då hoppen varje gång slocknat så fortsatte istället dessa mer smärtsamma sammandragningar när jag efter ett glas blåbärssoppa gick till sängs igen och försökte somna om.
Efter nästan en timme, vid 04.15, hade jag andats mig igenom fyra-fem allt starkare värkar i sängen och klockade dem till elva och nio minuters mellanrum. Varvade sedan mer och mer smärtsamma värkar med toabesök och försök till att somna om fram till strax före 06.00 då jag i färd med att hälla upp ännu ett glas blåbärssoppa råkade väcka Mattias som undrade vad jag gjorde och jag hoppfullt svarade att "han kommer nog idag". Mattias följde med mig in i duschen och sittandes på varsin plastutestol så började mina värkar komma allt tätare. Vi åt sedan frukost och Mattias ställde i ordning både juice och rostade mackor och jag klockade sedan värkar kl 06.27 och 06.30 innan jag ringde till förlossningen och berättade att jag tänkte komma in.
Kl 06.50 var Mattias och hämtade bilen medan jag, sittandes på toaletten (fråga mig inte varför men även när jag väntade Mio så tyckte jag att värkarna var aningen lättare att härda ut när jag satt där), borstade tänderna så fick jag en värk som slutade i en krystärk och som helt ställde in mig på att "faan, vi kommer inte att hinna in!". Jag tog tag i första bästa handduk, tryckte upp den mellan benen och tog mig till sängen med tanken att ringa ambulans och föda hemma i sängen. Där gick sedan vattnet. Mattias hjälpte mig på med kläder och fortfarande med handduken mellan benen så tog vi oss sedan ut i bilen och på vägen till sjukhuset hade jag värkar, både vanliga och krystvärkar som jag försökte att inte ge efter för, i så gott som varje rondell. Under färden ringde jag även förlossningen igen och förklarade att jag skulle behöva bår upp till avdelningen och när vi efter en snabb färd kom fram så stod de där snällt och väntade. Fick hjälp av både Mattias och personal att ta mig ut ur bilen, upp på båren och uppe på förlossningen över till den "riktiga" förlossningssängen.
Fick av mig byxorna och efter två krystvärkar där i sängen och en snabb bön efter lokalbedövning (som förstås inte hanns med) så var huvudet ute. Där började dramatiken då det visade sig att han hade navelsträngen ett hårt varv runt halsen, men jag förstod, och har nog ännu inte förstått, hur pass allvarligt läget var och istället för att vänta så tog jag i och krystade ut resten av kroppen medan barnmorskan och undersköterskan väntade på den tredje personal som de larmat efter för att försöka klippa av navelsträngen. Väl ute, kl 07.15, konstaterades att allt ändå gått bra och efter att personalen gjort en snabb koll av andning och så på bebisen och jag hunnit få av mig den egna tröja som jag fortfarande hade på mig, fick jag upp honom på mitt bröst.
Några pussar och glada telefonsamtal, mms och sms senare så fick vi skåla i champagne, dricka te/kaffe och äta smörgåsar medan barnmorskan tvättade och mätte upp bebisen till 4150g, 51 cm och 37 i huvudomfång, precis som jag gissat så var han lite mindre än Mio (förutom huvudomfånget som var detsamma). Full av energi och glad och lycklig över att allt gått både snabbt och bra (och fortfarande lite chockad över hur nära det faktiskt var att han skulle ha fötts i bilen) så fick jag gå och duscha medan Mattias matade honom med det första målet mjölkersättning innan vi sedan fick flytta över till BB, drygt två timmar efter vår tiominutersförlossning, som i sin tur skedde knappt fyra timmar efter att jag börjat ana att det kanske faktiskt var på gång (jag som nästan gett upp hoppet om att det alls skulle starta på naturlig väg).
Efter att ha stött och blött namnet "Nilas" ett tag så enades vi om att välja åt honom ett vanligare namn så vad som växte i mig var nog helt enkelt en liten "Viktor" (fast riktigt 100 är vi inte med det heller - än).
Den fjärde bilden är vårt försök till familjekort från när Mio kom och hälsade på igår kväll (han var lite reserverad i början och det var förstås då som jag ville fota).
Jag har äntligen fått klä min bebis till en liten björnunge och fått ta med honom hem för att imorgon starta det nya livet som student och tvåbarnsmamma.
Till sist en liten jämförelse mellan hur Mio såg ut som bebis (första bilden) och hans lillebror.
Så kom han till sist
Och när han väl gjorde det så gick det undan minsann.
Nyss hemkomna nu med vår lille Viktor (?). Alla mår bra och för all citera Petter: "vi är sjukt lyckliga och sjukt trötta", så jag återkommer med detaljerna när jag piggnat på mig lite.
Lördagskväll
Insåg efter att ha läst gårdagens inlägg igen och efter Carros kommentar att det lät lite väl hjärtlöst om jag skulle åka 20 mil bort och dessutom i fyra hela dagar från en bebis som i bästa fall blivit en vecka gammal, men riktigt så är det inte. Jag kommer att sova borta två nätter men med en natt hemma (i Böle) däremellan så jag kommer att vara hemma varje dag (morgon eller kväll) i det nya familje- och flyttkaos som väntar. Har även insett att på hela vårterminen finns inte en enda skrivtenta planerad utan bara skriftliga grupp- och egenarbeten och muntliga seminarier på dem, så skulle jag inte kunna eller orka tenta på fredag så ska det nog finnas tid för att för första gången plugga till en omtenta också. Ändå är det ju så att jag vill klara skolan och delta så mycket som möjligt i grupparbetet som ska göras nu till veckan, tenta på fredag och låta Mattias sköta resten. Men för det så krävs det ju först och främst att han har något att sköta och att jag har lämnat ifrån mig detsamma.
Imorgon går jag in i v 42+0 och även om det faktiskt var så att vi försökte undvika att bli gravida då vi blev det, vilket innebär att jag förmodligen inte blev gravid i v 2 som man brukar anta, så hade jag inte trott att jag skulle behöva gå såhär länge och för varje dag som går så blir det allt svårare att le vänligt mot folk i min närhet som egentligen bara vill väl med sina omtankar och undringar. Jag har förvandlats till en riktigt egoistisk och bitchig typ och jag hoppas verkligen att det ska försvinna i samma stund som den sista krystvärken avtar, för jag trivs verkligen inte ens själv i mitt eget umgänge just nu.
Mio blir förresten 2 och ett halvt år precis idag och om inget annat händer (fast varför skulle det, jag börjar helt seriöst tro att den här förlossningen aldrig kommer att starta "på naturlig väg") så kommer han hem imorgon och vi får sedan förlita oss på Joels hjälpsamhet (han flyttar in i Mios rum permanent imrogon) när det väl blir dax för lillebrors sena ankomst, för nångång så...
Har dystert insett att min bloggdesign inte alls ser lika bra ut på datorer utan widescreen också men jag är så pass nöjd med hur den ser ut här hemma så det får vara så länge.
Imorgon går jag in i v 42+0 och även om det faktiskt var så att vi försökte undvika att bli gravida då vi blev det, vilket innebär att jag förmodligen inte blev gravid i v 2 som man brukar anta, så hade jag inte trott att jag skulle behöva gå såhär länge och för varje dag som går så blir det allt svårare att le vänligt mot folk i min närhet som egentligen bara vill väl med sina omtankar och undringar. Jag har förvandlats till en riktigt egoistisk och bitchig typ och jag hoppas verkligen att det ska försvinna i samma stund som den sista krystvärken avtar, för jag trivs verkligen inte ens själv i mitt eget umgänge just nu.
Mio blir förresten 2 och ett halvt år precis idag och om inget annat händer (fast varför skulle det, jag börjar helt seriöst tro att den här förlossningen aldrig kommer att starta "på naturlig väg") så kommer han hem imorgon och vi får sedan förlita oss på Joels hjälpsamhet (han flyttar in i Mios rum permanent imrogon) när det väl blir dax för lillebrors sena ankomst, för nångång så...
Har dystert insett att min bloggdesign inte alls ser lika bra ut på datorer utan widescreen också men jag är så pass nöjd med hur den ser ut här hemma så det får vara så länge.
Intet nytt
Igår kväll gick vi på bio och såg nya Wallander men inte ens en inklämd position i en lagom trång biosalong kunde få bebisen med på våra tankar. Får se vad det blir ikväll, just nu lutar det åt storhandling.
Jag vet att jag generaliserar, men...
...alla säger att bebisen ska komma när som helst - men han gör inte det. Inga tecken på att något någonsin kommer att starta.
...alla skrattar åt mig när jag säger att jag inte har tid att föda efter måndag eftersom jag ska tenta på fredag och åka till Sundsvall veckan därpå. Är det så jävla konstigt med folk som vill kombinera familj och studier?
Dålig dag idag. Jag är fruktansvärt lättretlig och lämnade därför Mattias hemma och åkte till mamma och Mio ett tag. Fick förstås mysa och kramas med Misen men ilskan gick inte över för det. Låg sedan bakom löss som körde i 70 på E14 så nu tänker jag inte plåga några bloggläsare med mer pessimism.
...alla skrattar åt mig när jag säger att jag inte har tid att föda efter måndag eftersom jag ska tenta på fredag och åka till Sundsvall veckan därpå. Är det så jävla konstigt med folk som vill kombinera familj och studier?
Dålig dag idag. Jag är fruktansvärt lättretlig och lämnade därför Mattias hemma och åkte till mamma och Mio ett tag. Fick förstås mysa och kramas med Misen men ilskan gick inte över för det. Låg sedan bakom löss som körde i 70 på E14 så nu tänker jag inte plåga några bloggläsare med mer pessimism.
Lång dag?
Vaknade vid 05.30 och insåg att det där med att somna om ändå inte skulle fungera, så jag steg upp.
Inga barn att orka underhålla eller andra inbokade aktiviteter under dagen, så vad ska jag med sömn till...? Börjar inse hur farligt det faktiskt är att bara gå hemma hela dagarna och tappa allt vad rutiner och "normalt" liv kallas, men nästa vecka tar vi nya tag, inga fler sovmorgnar eller utemiddagar, ingen mera depp.
Har pillat med designen och hoppas att jag nöjer mig såhär ett tag nu.
Tenta om en vecka, Sundsvall om 10 dagar, bebis kvar i magen... Gissa om jag börjar lessna...?
Vi var alla alldeles för optimistiska:
26/12 Marianne
28/12 (BF) Andreas
29/12 jag
30/12 Viktor
31/12 mamma
1/1 August (som första bebis) och pappa
2/1 Joel och Anna-Karin
3/1 Stina, "A" och Mattias
4/1 Julia och Sandra
6/1 Ulrika
7/1 Klara, som för övrigt gissade rätt förra gången...
Funderar på om jag kanske ska ge sömnen ett nytt försök ändå.
Inga barn att orka underhålla eller andra inbokade aktiviteter under dagen, så vad ska jag med sömn till...? Börjar inse hur farligt det faktiskt är att bara gå hemma hela dagarna och tappa allt vad rutiner och "normalt" liv kallas, men nästa vecka tar vi nya tag, inga fler sovmorgnar eller utemiddagar, ingen mera depp.
Har pillat med designen och hoppas att jag nöjer mig såhär ett tag nu.
Tenta om en vecka, Sundsvall om 10 dagar, bebis kvar i magen... Gissa om jag börjar lessna...?
Vi var alla alldeles för optimistiska:
28/12 (BF) Andreas
29/12 jag
31/12 mamma
1/1 August (som första bebis) och pappa
2/1 Joel och Anna-Karin
3/1 Stina, "A" och Mattias
4/1 Julia och Sandra
6/1 Ulrika
7/1 Klara, som för övrigt gissade rätt förra gången...
Winnerbäck förstås:
"Och han ringer och säger: det mörkret du ser,
gör att stjärnorna syns lite mer"
(Har lekt sönder designen på bloggen också
så i brist på lust, energi och idéer har jag lånat
designen från husbloggen så länge.)
Inköp
Fick först ett tips av Marianne och sedan pengar till barnen från deras faster, så om ett tag kan de matcha varandra och alla våra Saabar såhär snyggt!
Grattis Älskling!
Kunde inte låta bli att köpa och ge honom en av alla de fina orkidéer som Kvantum sålde så billigt, trots att det egentligen var jag som skulle få en efter avklarad förlossning. Mio har ringt och grattat sin pappa och av honom fick han skruvmejslar igår. Själv hade jag inhandlat en plånbok och diverse må-gott-produkter så som en ny parfym, ansiktsmask, scrubhandskar, badskum, mm. åt den nyblivne 24-åringen. Har även firat nu på morgonen med blåbärsbakelser utifall att dagen skulle sluta någon annanstans än hemmavid.
Annat som hänt är att jag fått reda på att tentan i arbetsrätt som gjordes innan jul var/är godkänd och så har jag blivit dubbelbokad också. Kl 10.00 på måndag ska jag både vara med studiegruppen på vår referensarbetsplats och på spec-mvc för överburenhetskontroll, men "risken" finns ju att det inte blir något utan att jag ligger nyförlöst på BB... Skulle inte ha något emot att ge Mattias en levande födelsedagspresent (även om det skulle bli ett argument från hans sida för att slippa ordna med barnets kalas alla år framöver) och imorgon vore inte heller så illa då vi isf skulle ha födelsedagar den 8:e (Mattias), 9:e (bebisen), 10:e (Mio) och 11:e (jag), fast i åtminstone tre olika månader. Tyvärr känns ju denna bebis som en motstridig typ så det blir väl inte förrän nästa vecka...
Nu kom Mattias hem med sin syster och fikabröd så nu ska kalaset ta fart igen.
Annat som hänt är att jag fått reda på att tentan i arbetsrätt som gjordes innan jul var/är godkänd och så har jag blivit dubbelbokad också. Kl 10.00 på måndag ska jag både vara med studiegruppen på vår referensarbetsplats och på spec-mvc för överburenhetskontroll, men "risken" finns ju att det inte blir något utan att jag ligger nyförlöst på BB... Skulle inte ha något emot att ge Mattias en levande födelsedagspresent (även om det skulle bli ett argument från hans sida för att slippa ordna med barnets kalas alla år framöver) och imorgon vore inte heller så illa då vi isf skulle ha födelsedagar den 8:e (Mattias), 9:e (bebisen), 10:e (Mio) och 11:e (jag), fast i åtminstone tre olika månader. Tyvärr känns ju denna bebis som en motstridig typ så det blir väl inte förrän nästa vecka...
Nu kom Mattias hem med sin syster och fikabröd så nu ska kalaset ta fart igen.
Finaste Mio med sin nya ryggsäck
BF+10
...
Ännu en dag till ända.
En stunds samvaro med familjen-in-law och sedan en stund med den egna.
Har "lånat" hem Mio över natten och nu står han med avriven pyjamas och halvborstade tänder i sängen och skriker medan Viktor förbarmar sig över honom (och det tycks funka riktigt bra!). De senaste veckornas kvällar har inte varit de bästa och efter att han nu varit borta några dagar (inklusive kvällar och nätter) så är det klart att det ska kivas lite extra när han väl får chansen. Älskad är han (förstås) ändå. Imorgon ska han få åka buss som alla stora skolbarn med Joel tillbaka till (sin) mormor och morfar igen. Själv ska jag på skolan, träffa gruppen och ABSOLUT INTE FÖDA (testar med förnekelse och stress). Mattias har väntat otåligt på 3"-avgassystemet till sin bil över alla röda dagar nu och det ska tydligen komma imorgon så han har liksom inte heller tid...
Har "lånat" hem Mio över natten och nu står han med avriven pyjamas och halvborstade tänder i sängen och skriker medan Viktor förbarmar sig över honom (och det tycks funka riktigt bra!). De senaste veckornas kvällar har inte varit de bästa och efter att han nu varit borta några dagar (inklusive kvällar och nätter) så är det klart att det ska kivas lite extra när han väl får chansen. Älskad är han (förstås) ändå. Imorgon ska han få åka buss som alla stora skolbarn med Joel tillbaka till (sin) mormor och morfar igen. Själv ska jag på skolan, träffa gruppen och ABSOLUT INTE FÖDA (testar med förnekelse och stress). Mattias har väntat otåligt på 3"-avgassystemet till sin bil över alla röda dagar nu och det ska tydligen komma imorgon så han har liksom inte heller tid...
41+2 (tänker inte ens låtsas att jag har något roligt att skriva om)
Tack för alla fina kommentarer! Jag beundrar alla er som orkar fortsätta läsa vad jag skriver trots att jag bara gnäller och ältar samma sak om och om och om igen!
Tyckte iaf att de regelbundna sammandragningarna (var 7-8:e minut) började göra ondare igår kväll så jag övertalade Mattias om att vi skulle gå och lägga oss redan vid åtta utifall det inte skulle bli så mycket sömn sedan... men nu sitter jag här IGEN! Så idag är det pluggdag som gäller, tenta nästa fredag och för varje dag som ingen bebis dyker upp så blir det ju en dag mindre kvar för att plugga efteråt...
Tyckte iaf att de regelbundna sammandragningarna (var 7-8:e minut) började göra ondare igår kväll så jag övertalade Mattias om att vi skulle gå och lägga oss redan vid åtta utifall det inte skulle bli så mycket sömn sedan... men nu sitter jag här IGEN! Så idag är det pluggdag som gäller, tenta nästa fredag och för varje dag som ingen bebis dyker upp så blir det ju en dag mindre kvar för att plugga efteråt...
Inte än heller...
Började dagen med barmorskebesök och blev liksom kvar... eller inte riktigt men hon misstänkte iaf att vattenmängden var låg eftersom SF-måttet idag (37cm) låg lägre än för en vecka sedan (38cm), så vi blev inskickade till förlossningen. Väl där togs ett ctg som visade att lillebror verkar trivas som fisken i vattnet, vattnet som efter att doktorn undersökt mig inte alls visade sig vara onormalt lite, men jag tycker BM gjorde helt rätt som skickade in oss ändå. Ctg:t visade även på hyffsat regelbundna sammandragningar men de har fortfarande inte börjat göra särskilt ont tyvärr. Sedan lunchade vi räkmackor på lasarettets cafeteria och fick efter det göra ett tillväxtultraljud som inte heller visade på några konstigheter, han väger lite över medel (frågade inte efter hur mycket det är för nånting vill jag spara tills han är född!) men förmodligen inte så mycket som vad Mio gjorde (4260g).
Det stora plusset är att jag är öppen en hel centimeter! Bara nio kvar med andra ord innan vi får se honom live och inte bara som skuggor på en datorskärm... Min livmodertapp är "mogen" och förmodligen behöver jag inte gå så länge som till 42+0 som är på söndag. Barnmorskan som skötte ctg:t var trevlig och ska jobba igen imorgon kväll så det är väl bara att hoppas...
Det stora plusset är att jag är öppen en hel centimeter! Bara nio kvar med andra ord innan vi får se honom live och inte bara som skuggor på en datorskärm... Min livmodertapp är "mogen" och förmodligen behöver jag inte gå så länge som till 42+0 som är på söndag. Barnmorskan som skötte ctg:t var trevlig och ska jobba igen imorgon kväll så det är väl bara att hoppas...
Aldrig har väl så många minusgrader berört så lite
Den härliga kroppsvärmen är helt klart ett argument för att fortsätta vara gravid i evighet, men så många fler argument för den saken har jag inte...
Det har helt klart varit svårare att gå idag än igår men jag gjorde mina ärenden på stan som resulterade i att jag nu har sju olika små paket till Mattias, sex från mig och ett från barnet/barnen. Hittade även en ryggsäck till Mio på rea på Åhléns för som potentiell storebror ska man minsann inte behöva släpa med sig skötväskan till dagis längre! (Bild lånad här)
Var helt slut när jag kom hem efter att ha missat det där med lunch men på något konstigt sätt så har både tvätten blivit tvättad och en sockerkaka blivit bakad (och halvt uppäten). Middagen fick Mattias laga och är det något han är bra på så är det att exprimentera med ovanliga kombinationer, idag serverades det potatisbullar, pyttipanna och stekta ägg, med ketchup och lingonsylt till... Jag höll mig till potatisbullarna och lingonsylten och blev åtminstone både mätt och belåten.
Det har helt klart varit svårare att gå idag än igår men jag gjorde mina ärenden på stan som resulterade i att jag nu har sju olika små paket till Mattias, sex från mig och ett från barnet/barnen. Hittade även en ryggsäck till Mio på rea på Åhléns för som potentiell storebror ska man minsann inte behöva släpa med sig skötväskan till dagis längre! (Bild lånad här)
Var helt slut när jag kom hem efter att ha missat det där med lunch men på något konstigt sätt så har både tvätten blivit tvättad och en sockerkaka blivit bakad (och halvt uppäten). Middagen fick Mattias laga och är det något han är bra på så är det att exprimentera med ovanliga kombinationer, idag serverades det potatisbullar, pyttipanna och stekta ägg, med ketchup och lingonsylt till... Jag höll mig till potatisbullarna och lingonsylten och blev åtminstone både mätt och belåten.
-24 grader ute, "bara".
Ännu en relativt bekymmerslös natt avklarad och jag har därmed gått in i v 41+0 och det här med att jag inte ska vara föräldraledig har börjat stressa mig lite.
Det är inte det att Mattias inte skulle klara av att vara hemma för det är inte ens värt att fundera kring, det gör han och det har ju hela tiden varit planerat så (men jag hoppas inte att det ska innebära besök hos farmor och farfar alla dagar, vilket jag inte är lika säker på). Det är istället mina egotankar som stressar. Min nästa tenta, det obligatoriska seminariet i Sundsvall och de efterföljande kursstartsdagarna där börjar närma sig och planen var ju liksom att lillebror skulle vara ute i god tid innan dess... Helst i god tid innan den 12:e för då börjar den första av de två mest intensiva veckorna, även om den sker på hemmaplan iaf, och min avsikt var att kunna delta fullt ut medan Mattias skulle stanna hemma och snusa nyfödd (och jag skulle längta hem hela dagarna förstås, men stoppa i öronpropparna om nätterna och inte alls vara lika avis då). Om jag går jag över en vecka till så är det redan den 11:e...
Jag har inte ens brytt mig om att läsa på angående vad man kan kräva eller hur det brukar gå till när man går över så pass för jag trodde, lite naivt, att det skulle vara klart nu eftersom jag "bara" gick över fem dygn med Mio. Har ett BM-besök imorgon som jag aldrig räknat med att behöva gå på men nu börjar jag inse att det är högst troligt, och då ska jag verkligen fråga ut henne om specialistmödravården osv (fast den som läser detta och vet får ju gärna också informera mig).
Eftersom inget som sagt har hänt har jag mejlat både nuvarande kursansvarige och mannen som håller i de tillämpade studierna senare i vår med praktiska frågor angående både det ena och det andra (delvis förlossningsrelaterat förstås)och även om jag var ensam "deltagare" på web-plattformen nu på morgonen så hoppas jag på snabba svar! (Fast ännu hellre en snabb start och ett snabbt avslut på förlossningen så att svaren inte skulle göra någon skillnad eftersom jag då inte skulle behöva missa något.)
Tror att det är läge att väcka han som fortfarande sover så att vi kan "unna oss" ännu en barnfri frukost (fast jag hade så mycket hellre haft någon på höger sida som för varje sak man pratar om ska berätta vidare precis detsamma i nästa sekund för den andre av oss). Om jag sedan får starta bilen (det är ju inte jag som lagar den om den sedan går sönder...) så ska jag ta mig en sväng på Åhléns för att handla klart till Mattias födelsedagspresent, 24 år på torsdag... som ett- eller tvåbarnsfar.
Hade förresten nytt läsarrekord bland unika läsare för femte dagen på en vecka igår... fast någon vidare rolig läsning kan jag inte tro att jag är just nu, antar att en hel del av er bara kollar efter bebisfoton...
Det är inte det att Mattias inte skulle klara av att vara hemma för det är inte ens värt att fundera kring, det gör han och det har ju hela tiden varit planerat så (men jag hoppas inte att det ska innebära besök hos farmor och farfar alla dagar, vilket jag inte är lika säker på). Det är istället mina egotankar som stressar. Min nästa tenta, det obligatoriska seminariet i Sundsvall och de efterföljande kursstartsdagarna där börjar närma sig och planen var ju liksom att lillebror skulle vara ute i god tid innan dess... Helst i god tid innan den 12:e för då börjar den första av de två mest intensiva veckorna, även om den sker på hemmaplan iaf, och min avsikt var att kunna delta fullt ut medan Mattias skulle stanna hemma och snusa nyfödd (och jag skulle längta hem hela dagarna förstås, men stoppa i öronpropparna om nätterna och inte alls vara lika avis då). Om jag går jag över en vecka till så är det redan den 11:e...
Jag har inte ens brytt mig om att läsa på angående vad man kan kräva eller hur det brukar gå till när man går över så pass för jag trodde, lite naivt, att det skulle vara klart nu eftersom jag "bara" gick över fem dygn med Mio. Har ett BM-besök imorgon som jag aldrig räknat med att behöva gå på men nu börjar jag inse att det är högst troligt, och då ska jag verkligen fråga ut henne om specialistmödravården osv (fast den som läser detta och vet får ju gärna också informera mig).
Eftersom inget som sagt har hänt har jag mejlat både nuvarande kursansvarige och mannen som håller i de tillämpade studierna senare i vår med praktiska frågor angående både det ena och det andra (delvis förlossningsrelaterat förstås)och även om jag var ensam "deltagare" på web-plattformen nu på morgonen så hoppas jag på snabba svar! (Fast ännu hellre en snabb start och ett snabbt avslut på förlossningen så att svaren inte skulle göra någon skillnad eftersom jag då inte skulle behöva missa något.)
Tror att det är läge att väcka han som fortfarande sover så att vi kan "unna oss" ännu en barnfri frukost (fast jag hade så mycket hellre haft någon på höger sida som för varje sak man pratar om ska berätta vidare precis detsamma i nästa sekund för den andre av oss). Om jag sedan får starta bilen (det är ju inte jag som lagar den om den sedan går sönder...) så ska jag ta mig en sväng på Åhléns för att handla klart till Mattias födelsedagspresent, 24 år på torsdag... som ett- eller tvåbarnsfar.
Hade förresten nytt läsarrekord bland unika läsare för femte dagen på en vecka igår... fast någon vidare rolig läsning kan jag inte tro att jag är just nu, antar att en hel del av er bara kollar efter bebisfoton...
Jag vill ha hem mina barn!
Vad gjorde jag innan jag fick barn? Efter att ha varit barnfri ett dygn nu så klättrar jag på väggarna. Även om Mio förmodligen sover och garanterat hade gjort det om han var här så hade jag iaf kunnat gå in och titta på honom och höra hans små suckar till andetag och själv sucka över alla de leksaker han inte städat bort under dagen, men det är inte roligt när det är städat och sängen hans varit bäddad alldeles för länge! Och jag vill att han ska få sitt syskon! Jag vill att smärtan ska komma någon gång så att jag vet att det bara är en fråga om timmar innan den tar slut - och att jag då förhoppningsvis (lite smittad av mammas oro och nojjor över att något ska gå fel, och säker kan man ju aldrig vara...)ska ha en ny liten människa på mitt bröst som jag ska älska och sakna lika högt.
Hittade en serie på tv8 med Robson Green som lyckats stilla mina sinnen en aning men annars är jag outhärdlig, både för mig själv och andra med min ratlöshet, mitt gnäll och min önskan om värkar eller vattenavgång. Stackars älskade Mattias.
Hittade en serie på tv8 med Robson Green som lyckats stilla mina sinnen en aning men annars är jag outhärdlig, både för mig själv och andra med min ratlöshet, mitt gnäll och min önskan om värkar eller vattenavgång. Stackars älskade Mattias.
Vad gör man inte som barnledig?
Jo, man tar sovmorgon, konkar och bär på både kyl och frys, pluggar lite, tar en rask promenad hand i hand med sin älskling till affären och man shoppar! Allt för att inte göra så stor grej av att molvärken idag inte alls är lika påtaglig...
Och så här fin blev jag i min nya kavaj! (Hoppas förstås att det kommer att se bättre ut när magen är borta.)
Ringde och pratade med Mio igår kväll och han har blivit så duktig på att prata i telefon så nu är saknaden lite mindre.
26/12 Marianne
28/12 (BF) Andreas
29/12 jag
30/12 Viktor
31/12 mamma
1/1 August (som första bebis) och pappa
2/1 Joel och Anna-Karin
3/1 Stina, "A" och Mattias
4/1 Julia och Sandra
6/1 Ulrika
7/1 Klara, som för övrigt gissade rätt förra gången...
Och så här fin blev jag i min nya kavaj! (Hoppas förstås att det kommer att se bättre ut när magen är borta.)
Ringde och pratade med Mio igår kväll och han har blivit så duktig på att prata i telefon så nu är saknaden lite mindre.
28/12 (BF) Andreas
29/12 jag
31/12 mamma
1/1 August (som första bebis) och pappa
2/1 Joel och Anna-Karin
4/1 Julia och Sandra
6/1 Ulrika
7/1 Klara, som för övrigt gissade rätt förra gången...
Relalalaxa
Kom hem från skolan vid tretiden i eftermiddags, lagom optimistisk då varken molvärken tilltagit i styrka eller förkylningen blivit bättre, tror inte ens att jag berikade mitt intellekt med särskilt många nya kunskaper (fast Marianne bjöd på kaffe och vi ältade en del gamla filosofer och män vi inte visste fanns) så hemma gick jag raka vägen till sängs. Efter bara några minuter kom Mattias hem och försökte lura i mig att Mio satt i bilen och något var väldigt bråttom. Instinkten sade mig att han ljög och snart hade jag dragit ut honom att mamma fått ta med sig Mio till Änge och att bara vi två skulle åka på badhuset (som jag inte tidigare besökt sedan renoveringen men pratat åtskilliga gånger om).
Nu är jag nyss hemkommen efter att ha testat både den lugnaste av de nya vattenruschbanorna och alla relaxens bastuar, inklusive en aromakur. Träffade även Anna och Kristoffer och det är ju inte alltför ofta tyvärr. Mår ljuvligt (bortsett molvärken som suger energi och inte tycks göra någon nytta heller)! Lillebror har överlevt (men förhoppningsvis börjat vantrivas) och nu ska jag njuta av en barnfri kväll med min underbara Tise! Planen är tydligen att Mio ska vara i Änge tills efter förlossningen så jag hoppas att det inte blir så många dagar för jag saknar honom redan, fick ju inte säga "hej då" ordentligt heller!
Nu är jag nyss hemkommen efter att ha testat både den lugnaste av de nya vattenruschbanorna och alla relaxens bastuar, inklusive en aromakur. Träffade även Anna och Kristoffer och det är ju inte alltför ofta tyvärr. Mår ljuvligt (bortsett molvärken som suger energi och inte tycks göra någon nytta heller)! Lillebror har överlevt (men förhoppningsvis börjat vantrivas) och nu ska jag njuta av en barnfri kväll med min underbara Tise! Planen är tydligen att Mio ska vara i Änge tills efter förlossningen så jag hoppas att det inte blir så många dagar för jag saknar honom redan, fick ju inte säga "hej då" ordentligt heller!
090102
"Idag" föddes Mio, eller egentligen vid 3-tiden natten som var, så såhär länge har jag aldrig varit gravid förr (och kommer antagligen inte att vara igen). Tacksamt nog så har ju hela denna graviditet varit lite lättare än den förra men i natt var jag vaken åtskilliga gånger med mensvärk/ryggont, sammandragningar och ett litet hopp om att det skulle bli mer än så - men icke. Så den hyffsat lätta men iaf regelbundna värken har jag tagit med mig till skolan tillsammans med den förkylning som verkligen inte blivit bättre sedan igår. Till på köpet satt Mattias med tv:n på bredvid sängen till närmare halvtolv och Mio vaknade sedan vid 6 med ett glatt "mamma" som sedan resulterade i över en timmes "krångel" då jag försökte få honom att förstå att det inte var morgon än. Sedan sov vi alla gott till kl 9 så även om det var årets hittills jobbigaste natt så lever jag på hoppet om att den ska föra något gott med sig...
Årets första kväll
Har i en timme stört mig på kamerans dåliga kvalitet på Anders S Nilsson i Parlamentet medan alla galaklädda "politiker" minsann visades genom en skarp och brusfri bild.
Har mera "mensvärk" och sammandragningar nu ikväll och är jävligt lättretlig men fortfarande lika gravid som tidigare och med avsaknad av tydliga tecken. Har dessutom blivit förkyld med retningar i halsen och rinnsnuva men ändå har jag tagit en liten "joggingtur" med Mio nu ikväll och planerat för några timmars pluggande på skolans bibliotek imorgon.
Mattias växlar mellan filmerna på 3:an och 5:an men jag har ingen ro för att engagera mig i någon av dem, än mindre till att försöka sova trots att det nog är kvällens nästa måste.
Har mera "mensvärk" och sammandragningar nu ikväll och är jävligt lättretlig men fortfarande lika gravid som tidigare och med avsaknad av tydliga tecken. Har dessutom blivit förkyld med retningar i halsen och rinnsnuva men ändå har jag tagit en liten "joggingtur" med Mio nu ikväll och planerat för några timmars pluggande på skolans bibliotek imorgon.
Mattias växlar mellan filmerna på 3:an och 5:an men jag har ingen ro för att engagera mig i någon av dem, än mindre till att försöka sova trots att det nog är kvällens nästa måste.
Det blir en -09:a...
...när han nu behagar komma. Har lite dåligt samvete för att jag kanske inte kommer att kunna medverka i det stundande grupparbetet så mycket om jag skulle önska eftersom förlossningen och återhämtningen efter den kommer att få prioritet (förstås) men jag försöker att inte tänka så mycket på det för jag vet ju faktiskt inte hur det går/blir. Försöker iaf plugga så mycket som möjligt på egen hand inför tentan så idag är det etiska teorier som gäller igen, pliktetik, narrativ etik, närhetsetik... (har inte hunnit så långt än men boysen har iaf varit snälla nog att låta mig plugag ostört).
En bild från igår, nästa år är det förhoppningsvis fler familjemedlemmar att försöka samla...
Ser att ingen skrattat åt mitt skämt från igår heller, jag får väl skylla på att det var Mattias idé då han inte delar min uppenbara plikt över att blogga i tid och otid nu när jag gissar att många andra väntar lika spännt som oss...
26/12 Marianne
28/12 (BF) Andreas
29/12 jag
30/12 Viktor
31/12 mamma
1/1 August (som första bebis) och pappa
2/1 Joel och Anna-Karin
3/1 Stina, "A" och Mattias
4/1 Julia och Sandra
6/1 Ulrika
7/1 Klara
"Ikväll" gick förresten vattnet när jag väntade Mio så snart går jag in på över-övertid och gissar att jag inte blir så överdrivet rolig att handskas med!
En bild från igår, nästa år är det förhoppningsvis fler familjemedlemmar att försöka samla...
Ser att ingen skrattat åt mitt skämt från igår heller, jag får väl skylla på att det var Mattias idé då han inte delar min uppenbara plikt över att blogga i tid och otid nu när jag gissar att många andra väntar lika spännt som oss...
28/12 (BF) Andreas
29/12 jag
31/12 mamma
2/1 Joel och Anna-Karin
3/1 Stina, "A" och Mattias
4/1 Julia och Sandra
6/1 Ulrika
7/1 Klara
"Ikväll" gick förresten vattnet när jag väntade Mio så snart går jag in på över-övertid och gissar att jag inte blir så överdrivet rolig att handskas med!
