elins elegi

Nu har vi för första gången haft barnvakt till båda våra barn. De verkar ha haft det bra hos farmor och farfar medan vi mådde mindre bra... Hade på känn att fyra öl skulle generera i bakfylla efter att inte ha varit berusad på nästan ett år men jag önskar att jag kommit ihåg lite bättre hur illa man kan må. Tröstar mig med att både sambon och svågern tycks ha mått sämre ändå. Jag hade iaf ganska roligt med Mattias, Bertil och ett fyrtiotal Sönneråsingar på gårdagskvällens tacomiddag och pratade även med en del av byborna. Minns inte riktigt allt men jag hoppas jag gjort ett gott intryck... Vi fick sedan skjuts hem (inkl en lång omväg till Hammarn och tillbaks) med en kille född -90 och jag kände mig med ens väldigt gammal, trots att jag en timme tidigare varit så mycket yngre än de flesta.

Det där med inflyttningsfest får nog vänta ett tag till, jag vet ju att ölsuget kommer att komma tillbaka men just nu känns det inte riktigt så.

Nu ska jag poppa popcorn och mysa med mina älsklingar!

...och det lutar åt Rethymnon på Kreta. (Bilder lånade här.) Där finns förhoppningsvis inget "Sveriges värsta bilförare" att slåss om uppmärksamheten med...

Igår var allt hopplöst. Mattias var irriterad på mig redan innan jag åkte på praktiken och därför var jag inte på topp och orkade inte göra mitt bästa där. Satt med i intressanta möten där jag fick sätta mig in i människors mer eller mindre tragiska liv, men däremellan satt jag mest tyst eller skrattade på fel ställen (kändes det som iaf). Åkte hem och kände bara att jag ville flytta, till en kommun där inte medelåldern är minst 50, där jag kan hitta ett jobb som passar min sociala pyttekompetens, där det finns jämnåriga i närheten att umgås med på fritiden, där jag skulle kunna göra något åt min fula kropp, där jag skulle kunna hitta någon bättre kille än Mattias... allt det där kändes verkligen bara hopplöst just då. Totalt bakslag. Jag städade köket utan att veta om det var för att trivas i det eller om jag helt enkelt flyttstädade. När jag till sist somnade så hade iaf de sista tårarna torkat. Han är tyvärr inte särskilt bra på att trösta, min älskade karl, annars kanske han hade kunnat rycka upp mig tidigare än så för mitt i allt elände så var jag ändå mest ledsen för att jag så gärna vill att vi ska vara lyckliga just HÄR.

Idag känns det bättre, det är ju trots allt ganska roligt att sladda omkring med bilen på oplogade vägar, både på ett visuellt plan och på riktigt. Mina pojkar är de finaste, alla tre, och nångång måste ju medelåldern sjunka och då kanske jag kommer att känna att jag passar in, men just nu är jag ganska övertygad om att min jätteintressanta praktikplats ändå inte är stället jag sedan ska söka jobb på när den dagen kommer. Så för att tänka på något annat har jag ringt till det lokala "gymmet" här idag och eftersom jag aldrig tidigare tränat (har inte tyckt att det har behövts) så hade jag fördomar om någon snobbig man där magrutorna skulle höras genom telefonlinjen men jag möttes av en trevlig kvinnoröst (med tantnamn dessutom) så efter att ha hört mig för lite ska jag nästa vecka gå dit och titta någonting. Efter igår så känns det jättebra att ha gjort något konkret, och dessutom har jag nu betat av en av punkterna på listan mot ett bättre liv!

Vill inte ha några tragiska kommentarer angående gårdagen för jag är stor nog att kunna ta konsekvenserna av mina egna handlingar (att flytta hit) och jag tänker verkligen inte ge upp efter mindre än en månad! Det var bara en sån dag då den enda glädjen var mina fina, små barn.

...utan bara sparar. Jag sparade nämligen 335kr på bara ett par jeans (som nästan går att stänga) och en mascara på mindre än en halvtimme idag och det hade ju blivit en hyffsad slant i timtid om man hade fått tjäna det istället. Denna månad är den första sedan Mattias tid i lumpen då jag får en bättre "lön" än honom och då ska man ju veta att studentlivet knappast är rikt... med andra ord inte heller vår ekonomi denna månad (för från och med nästa får han ersättning för en hel månad). Förra månaden fick han en regäl slutlön från sitt ex-jobb men eftersom vi inte sparat av den så är det tur att vi inte har så mycket räkningar denna månad så utan större oro ska det nog gå ihop ändå. Nästan 1500kr bara i mat på Coop tidigare idag gör att det mesta finns hemma och att vi förhoppningsvis bara behöver komplettera med småsaker/färskvaror den närmsta tiden.


Får väl varna för ett i-landsproblem i det kommande stycket... för jag får allt som oftast för mig att testa nytt smink för att se om det kan bli bättre trots att jag egentligen är nöjd. Men efter att än en gång ha beklagat mig angående de två senast inköpta mascarorna så låtsades Mattias i morse slänga dem och gav mig därför anledning att investera i en ny av den enda modell jag hittills gillat på riktigt (Loréals double extension waterproof). Den enda lilla nackdelen med den är att det tar lite längre tid att måla med både vit och svart färg istället för bara svart, men å andra sidan får jag alldeles precis lagom tjocka fransar och framförallt så är den vattenfast i ordets rätta bemärkelse = den tål både snöiga dagar, duschar och tårar!  Tycker att den förtjänar lite reklam...

Idag har jag även hunnit med att mumsa semla på Edenbos och titta efter en snygg (gärna i rostfri look), lagom stor och snabb vattenkokare på minst fyra olika affärer utan att hitta den perfekta. Jag besökte även barnmorskan för efterkontroll/cellprov och pratade om den nästan skrattretande snabba förlossningen som resulterade i det lilla mirakel som sov sig genom nästan alla affärer och bilturer men som jag ändå hoppas sover bra i natt så att jag blir pigg nog för ännu en dag av spännande praktik.

För första gången har vi släpat ut vår "kluns" i bilen och det fungerar felfritt! "Klunsen" är vår kombinerade mobila bredbandsmottagare/router som nu nyttjar 12-voltsuttaget. Anledningen var från början att kolla saldon och utbetalningar och liknande för att vi segade bort tiden hemma imorse trots att vi klev upp vid 7 och lämnade på dagis nu vid 9, men nu är de ärendena avklarade.

Lyssnar på radion och kronprinsessan tycks ha förlovat sig. Diskussionen på radion handlar om varför hon just valt semmeldagen och diskussionen här i bilen går kring hur man gör för att titta med båda ögonen samtidigt (Mattias har fått veta av sin optiker att han bara nyttjar det ena och jag har ingen aning om hur det ligger till i mitt fall och har därför inga kloka råd att ge). Vi ska senare idag mumsa semlor men inte för prinsessans skull utan för att Mattias har namnsdag.

Nu ska jag surfa vidare och hoppas på att batteriet på datorn räcker ända till stan. Det är inte jag som kör.

Jag är inte gravid och har inte druckit kaffe sedan 10-tiden, ändå drabbad och lite för lat för att leta fram de Novalucol som återstår sedan tiden med Viktor på insidan. Men men, jag är i övrigt ganska nöjd med tillvaron just nu. Satt och läste på förmiddagen medan Mio, Mattias och Viktor i sin vagn var i blickfånget både i pulkbacken och städandes ut ur "garaget". Gemensam lunch, en promenad för min del och sedan dess har jag redigerat ett grupparbete och skrivit en sommarjobbsansökan. Antar att det är få förunnat med ett sabbatsår då hela familjen kan vara relativt lediga och bara vara. Däremot tror jag att det är viktigt att vi vet att det är ett år och inte för evigt utan att vi ska njuta så gott vi kan av denna tid och sedan längta efter att dra igång vardagslivet med arbeten och social gemenskap igen, i denna hittills okända byggd.

Än har vi inte gått varandra på nerverna nämnvärt och mitt plugg har heller inte blivit lidande. Mio blir bättre och bättre på att "respektera" att jag "jobbar" och ingen egentlig lappsjuka har heller trängt sig på hos någon av oss vad det verkar. Fast nog har jag sett fram emot morgondagens stadsresa ett tag; semmelfika, storhandling, inhandling av taklister till köket och det egentliga ärendet - efterkontroll på MVC. Mio ska få gå på dagis som han frågar efter nästan varje dag och sedan vara med farmor och farfar.

Imorse hade jag förresten bara 7 hg kvar till idealvikten som jag hela tiden hoppats kunna nå innan födelsedagen om 2,5 veckor (har önskat mig pengar/presentkort till nya jeans av min kära). Blir knappast  vackrare men åtminstone lättare när jag dagen till ära säckar omkring i mina mysbyxor... Vägrar sluta bry mig om hur jag ser ut eller luktar bara för att jag inte träffar andra än de närmsta (för det är verkligen inte så "bara") men idag har jag gjort ett undantag.

Nu vaknade Viktor, ensam mitt i stora dubbelsängen.

---

Till sist tyckte även mamma att det såg roligt ut att åka bob nerför källarkullen och vågade sig på ett åk! Dessförinnan hade jag tagit Ockelbon för att köra upp den "riktiga" pulkbacken som drivit igen, men jag fastnade när jag skulle vända längst ner. Sedan surade skotern ner sig och växlarna krånglade, men till sist tog jag mig både iväg och upp igen, allt på egen hand! Fick tom ett litet, litet beröm efteråt... Tyvärr blev inte backen så mycket bättre att åka i så vi hamnade på källarkullen istället, med betydligt kortare väg att gå upp efter varje åk.

Ska få hjälp med att tillaga stek i lergrytan idag innan mamma åker hem igen och helgen för min del ska avslutas med Beck på tv:n.

---

Har en pojkvän med både ful mössa när han är hemma och ögon som skelar emellanåt men han är finast ändå.

Men min mamma är inte typen som ställer till med besvär och extra arbete utan precis tvärtom, hon gick upp med Viktor när han vaknade vid åtta imorse (fast eftersom klockan var såpass så gick vi andra också upp ganska snabbt därpå), hon läser massor av sagor för Mio, hon passade bägge barnen igår så att jag kunde laga extra goda köttfärsbiffar och hon drog den ena vagnen när vi gick på promenad så att båda barnen kunde följa med. Mattias har snudd på bott i garaget sedan hon kom men det beror nog mer på att så mycket därnere behöver bli gjort än på en besvärlig svärmor (hoppas jag iaf).

Upptäckte när jag kom hem från stan att Viktor börjat med ett jättegulligt svarsleende och att Mio kan sitt efternamn, skönt att de klarar sig bra utan mig, de små liven.

...liknande att jag också kan må bra, så måste jag liksom alltid bevisa det genom ett nytt inlägg efter att inte ha varit på topp i det förra. Jag är nyklippt och nysolad nu iaf (och utan det där skavande humöret), men ändå var frisören med härlig pitä-dialekt brunare. Som alltid hos frisörer (jag testar alltid nya) så kommer frågan angående om det är jag som envisas med ruskigt omoderna frisyrer eller om det är frisören som gör det genom det sätt jag alltid stylas innan jag går därifrån. Vill alltid bara hem och duscha så fort som möjligt för att sedan kunna göra det på mitt sätt, och nu är det gjort. Medan jag satt i frisörstolen så kom jag också att tänka på när själen egentligen skapas, och hur. Varför befinner sig liksom min själ i just denna kropp? Jag kan tydligen vara filosofisk jag också emellanåt. Om Mattias fortfarande har besök av stor-Viktor när jag kommer hem imorgon så ska jag fråga honom för han brukar ha svar på det mesta.

Det lutar åt att jag kommer att söka sociologi i första hand till hösten, företagsekonomi är ändå något jag kan läsa sedan och att starta eget är inte min första önskan efter examen. Tack Klara för den insikten, även om det inte är säkert att den sitter i tills i april när det är dax att söka... Som sommarkurs kommer jag att söka rehabiliterande samtal efter tips om att den var väldigt givande, för problem är väl till för att lösas och jag är i nuläget motiverad till att göra något åt alla de mindre sociala sidor som jag givits. Ska ge mig i kast med det lokala äldreboendet på fredag också för med åtminstone en kurs så hinner jag ju vara "ledig" en stor del av sommaren ändå, och att jobba är ju ganska roligt det med som omväxling. Vill de inte ha mig får jag väl leta andra jobb eller ta en kurs till men det får jag ta då, nu ska jag drömma mig bort i den resekatalog jag hämtat. Lite trist att inte den snygging jag ska åka med kan sitta vid min sida och titta han också men det kommer ju fler kvällar. Måste bara skriva hur stolt jag är över honom som är ensam med barnen flera dygn i sträck utan att ringa och beklaga sig och be om medlidande, vilket jag skulle gjort för längesen. Nu blir det blå himlar och hav vid medelhavet.

Det är förstås inte sant men programledarna på morgonradion gav sig på att försöka prata norska för någon morgon sedan. Förutom det så hade jag igår em en (bra) föreläsning där lektorn antingen bröt på svenska eller norska, och så har jag umgåtts en del med syster Klara som ju lever lyckligt i grannlandet i väst. Sedan lade hon beslag på min mössa och min lägenhetsnyckel och försvann...!

Den kommun jag nyligen flyttat till planerar att spara pengar genom att bla dra in en personal/rehabtjänst på 50% och hur många finns det? Jo, en. Jippi, möjligheterna för att få ett jobb på hemmplan där jag får praktisk användning av min utbildning blir inte precis fler på detta sätt. Inte heller idéerna till vad jag ska inrikta min valfria termin (i höst) på eller vad jag ska läsa för sommarkurs/-er i sommar, eller om jag kanske ska söka några veckors vikariat på det lokala äldreboendet för att komma in i samhället lite bättre ändå. Jag är i ambivalens, vill både äta semlan och låta den sätta sig kring mina redan alldeles för mjuka lår, och låta bli.

Jag har iaf skrivit ett kontrakt med mig själv innehållande både fysiska. psykiska och sociala aspekter som efterhand ska göra mig till någon jag hoppas tycka bättre om. Som belöning ska jag köpa den där systemkameran jag allt oftare önskar att jag hade, men det blir inte förrän tidigast till sommaren för allt löses inte på en kaffekvart (som funderingarna ovan borde göra när jag bara tar mig i kragen) och särskilt inte om det serveras kaffebröd till...

Eftermiddagen kvar här i skolan, sedan väntar en stund i solariet och en tur till frisören för att vara en snygg och fräsch mamma när jag efter en hel massa grupparbetanden (önsketänkande, men det vore bra) åker hem igen imorgon.

Har haft min första dag som praktikant och JAG HAR TYSTNADSPLIKT, så jag varken kan, vill eller får yppa ett endaste litet knyst... men det känns bra. Nyfiket och intressant. Medelåldern på kafferasterna i personalmatsalen var om inte tre så iaf två decennier över min egen, lite som kommunen i stort, lite grått, men det kunde helt klart varit värre.

Skola imorgon och på onsdag. Start av ett grupparbete och avslut av ett annat på torsdag. En träff med Anna, ett frisörbesök, inköp av konsoller till hyllorna i skafferiet...

Syster Klara är äntigen på besök så jag ska inte sitta här.

Inte för oss i år i alla fall, som vi tidigare hade tänkt oss. Vi har varit eniga om det ett tag nu, jag med mitt missnöje över figuren, Mattias med sin vuxenångest och så det där med ekonomin... vi tar i nuläget hellre en övervåning om man säger så. Däremot har jag ju arvet jag fick och som jag hela tiden tänkt lägga på en Greklandscharter och nu tycks Mattias ha insett alvaret i det hela och börjat kolla lite efter resor och inte bara efter nya annonser på Blocket över sånt han ändå inte behöver... Men då kommer alla undringar eftersom ingen av oss varit i Grekland tidigare, vart bör vi åka? Vart bör vi inte åka? Var finns de finaste stränderna? Godaste maten? Med mera, med mera... Alla tips är bättre än inga tips alls! Vi vill få en bra vecka av bästa möjliga sort utan närhet av allt för många barn (eftersom vi inte vill bli mer påminda än nödvändigt av våra egna).

Jag har inte riktigt förstått, och vant mig vid, att vi numera inte har en massa renovering att göra varenda helg utan kan ägna oss åt lite vad vi känner för. Det är nästan så att jag glömt hur man gör och vad jag tyckte om (har tycks om att renovera också men det är inte längre några akuta måsten för att kunan bo här, och det som finns kan vi ju göra precis närhelst vi känner för det) ... men jag övar och har idag både bakat ännu ett gäng muffins, pysslat inbjudningskort till Viktors dop, för första gången försökt skapa någon sorts kaffedrinkar och tagit en härlig långpromenad på nästan 1,5 timmar. Träffade en av byborna så nu har vi bokat in oss på tacokväll om några veckor i ett försök att lära känna folket härikring lite mer (mest jag för Mattias har ju åtminstone 16 års försprång, trots de 8 åren i stan).

Mattias har pysslat på med sitt han också, som att provköra veckans ihopbygge av en spark, en motor och delar av en gammal gräsklippare, samt tillagningen av gårdagens fantastiska middag då...
 

Peppe Eng: "Och ... (vill inte hänga ut den manlige stackarn ) sköt hela 5 bom och hamnade därmed på 80:e plats och får inte ens starta imorgon". (mina kursiveringar)

Jag brukar inte tycka att sporten likt annan journalistik är objektiv men denna gång var det inte bara subjektivt utan riktigt elakt, tycker jag. Det är väl superbra att komma på 80:e plats i en världscuptävling i skidskytte! Det betyder ju att det finns flera miljarder människor som är sämre men bara 79 stycken som var bättre i just den tävlingen. Eller har jag missuppfattat det hela? Hur som helst så ska jag ägna mig åt mina kära nu, Mattias middag var helt klart +++++ och räckte dessutom till lunch imorgon!

...så vill jag skryta lite extra över mitt stora ♥. Förstår att detta måste vara en jobbig dag för alla ensamma men det är ett fritt val att läsa vidare...

Mattias frågade i onsdags vad jag ville äta idag eftersom jag lagade gott åt honom på 6-årsdagen, så nu är han i färd med att göra baconinlindade kycklingfiléer och svamprisotto (ett recept jag hittat i Coop-reklamen någongång men ännu inte provat). Nog för att han lagar middag ungefär lika ofta som jag gör men sällan så avancerat som idag så jag hoppas det ska smaka! Försöker att inte nalla alltför många geléhjärtan ur asken han gett mig för jag vill vara riktigt hungrig.

Då och nu

... Något jag inte saknat innan dök upp när jag provade klänningen jag köpte som höggravid. Efter fem veckor drar jag fortfarande omkring på några kilon för mycket som gör att det mesta av "gamla kläder" inte sitter som jag vill, men när det gäller denna klänning är det av helt andra skäl så det blir något att packa ner tillsammans med gravidjeansen utifall lusten om en trea någon gång skulle sätta in.

---

Har lite dåligt samvete över mitt dåliga tålamod och min panikångest över för lite sömn under den gångna natten så jag försöker mig på en billig kompensation genom denna bild på världens finaste och underbaraste, som fick en ask "hallonbåtar" (zoo) i ett inslaget paket imorse medan vi vuxna fick en jättefin tavla han skapat på dagis. Trots är bra men inte nattetid och det hoppas jag att Mio snart också inser.

Finaste lillebror sover nu i bodysuiten med "Bertils traktor" (men han har inte somnat för kvällen än) och storebror ockuperade några timmar tidigare hallen med sitt traktorskruvande efter att Mattias tagit in den (hans eller någon av hans bröders gamla) för att någon del behövdes till hans motorsparkbygge. Jag har fått städa, inte efter dem och inte för att det var nödvändigt men för att försöka göra hallen (vårt allra fulaste rum) en smula mer trivsam - och jag tror att jag lyckades, dock återstår massor (tex en totalrenovering). Har nu tänt stearinljusen i salen och väntar på sällskap, men att laga skotern har visst företräde och en stund till orkar jag vänta innan humöret kommer att börja tryta.

Helgen har börjat och jag är både mätt och belåten. Det tog en timme att med Viktor i vagnen att knata på ner till älven, mitt på bron blev vi sedan upplockade av Mattias som hämtat Mio på dagis. Passade på att ringa en kompis jag inte pratat med på jättelänge samtidigt som jag gick också (jag tycker ju egentligen så mycket bättre om sms, men det gör inte han). Sitter vid Mattias dator och det ser ut att vara väldigt synd om honom nu, så...

Har inte ro till att läsa, Mio var svårlämnad på dagis och det är fredag den 13:e. Skulle göra ett alla-♥-dagspaket men presentpappret gick sönder... Förra gången med samma datum var då jag krockade på Kvantums parkering så jag citerar masjävlar och "undrar vad det ska hända för skit idag då"? Det är åtminstone inte lika kallt så en promenad ska jag lyckas åstadkomma, helst utan att halka eller bli påkörd eller nåt sånt. Är inte särskilt skrockfull men idag är en sån där lite avig dag allaredan och sånt brukar i mitt fall ha en förmåga att hålla i sig, jag ser dessutom värre ut än en kassler i jeansen jag tvingat på mig för att de andra ligger i tvätten inför veckans kommande skoldagar.

Våra vattenledningar hade frusit igen i natt förresten, apprå på fredag den 13:e.
Ska göra ett försök till att rycka upp mig, solen skiner ju...

Vår lille bebis är inte längre så liten utan en hel månad idag. Redan. För en vecka sedan hade han ökat i vikt med drygt ett halvkilo sedan han föddes så det ska bli spännande att höra vad Mattias kommer hem och berättar idag. Han har börjat få sådana mysiga fettveck både här och där, men jag minns precis fotona på Mio när vi tyckte att han blivit så rund, de är skrattretande om man vet hur han såg ut någon månad senare! Nu har ju Mio sedan länge sprungit av sig allt bebishull och är en stor pojke som idag skulle berätta på dagis om hur han, Mattias och Bertil tog sina skotrar och åkte på älgsafari igår.
Det första Mio skulle göra imorse var förresten inte att gå och byta blöja utan att leta efter det armband som någon tjej på dagis gjorde och gav honom igår, som han sedan satte på sig och kunde därefter traska in i badrummet...

Det enda som inte fanns på affären inför kvällens middag var förstås smördegen så nu blir det älgfilé på något annat sätt (för jag har läst receptet och tänker inte försöka mig på någon hemmagjord deg), förmodligen stekt och med svampsås till. Innan jag funderar vidare på det ska jag dock ta itu med dagens läsning, det är ju inte för intet som jag fått stanna hemma från dagisinskolningen.

Den senaste veckan har jag både haft lust och motivation till "riktig" matlagning och det var längesen sist. Det har blivit både egenpanerad fisk med smak av franska örter, en hel långpanna köttfärspaj och idag hemlagat potatismos och köttfärsbiffar med morot och vitlök i. Jag gissar att det nya köket har en del i det hela och eftersom vi ska bo här ett tag så hoppas jag att det håller i sig. Till på tisdag har jag planerat in smördegsinbakad oxfilé med champinjoner och efter det ett modifierat muffinsrecept ur boken jag fick i inflyttningspresen tav Marianne. Varför just på tisdag? Jo, vi firar 6-årsdag då! Och på lördag är det ju alla-♥-dag men då blir det Mattias tur att stå för menyn.

Vi är så gott som insnöade. Svågern plogade här på förmiddagen men det syns inte alls. Jag har lyckats köra fast bilen mitt framför huset också då jag skulle flytta den så att Bertil ska kunna ploga där den tidigare stod nästa gång han kommer, dessutom lyckades det nyss ditsatta skattemärket lossna i samma veva. Mattias fick förstås rädda mig så nu står de båda bilarna där de ska...
Jag hade för avsikt att under dagen lyckas göra en promenad ner till "stora vägen" och närmsta brevlåda, men hittills har jag bara tagit mig till vedboden på andra sidan om vår egen infart och som det känns nu räcker det så.

SVT1 och 2 har försvunnit för oss så det blev ingen schlager igår och ingen intervju med Winnerbäck dagen innan.

Senast tänkta tanke: Tänk att jag ska behöva drass med en jobbig unge bara för att jag inte har några kompisar. Mattias sitter vid sin dator med brorsan sin bredvid och jag sitter vid min med Viktor som inte alls förstår att det inte serveras mat riktigt än... (och bara för att jag skrev vad jag tänkte så kom Mattias och "räddade" mig) Lördagskväll på Hansan. Middagen med svärfamiljen är avklarad, det som återstår av de 16 portioner med raggmunk som Mattias åstakommit (stavning?) med inte mindre än tre stekpannor står och väntar på att bli lunch imorgon.

Jag stoltserar med att idag ha planterat om hälften av mina "blommor" (det låter så mycket bättre än att kalla dem krukväxter). Gav mig tom på att beskära min äldsta orkidé så jag hoppas förstås att jag inte dödat den! Jag hade en del jord kvar sedan i fjol och för att hålla reda på vilka "blommor" som fått sin årliga dos av ny jord har jag förstås fotat dem, och eftersom nästan ingenting gör mig så stolt som hur jag lyckas sköta mina växter så hamnar såklart en del av bilderna här... Det kanske låter skrytigt men jag är i övrigt medelmåttig på det mesta och har inga stora intressen så jag struntar i jantelagen för en stund och tycker själv att det är något jag lärt mig behärska riktigt bra (och att jag har druckit ett glas öl och en shot marinella gör väl att hämningarna har släppt...). Vi känner oss mycket nöjda med vårt kök så det är ju kul att det går att använda till mer än matlagning och middagsbjudningar (som omplantering)! Vad gäller planlösningen i det så känner jag att jag har skäl att stoltsera med det också, så det är bäst att inte detta inlägg blir så mycket längre nu för då kommer jag att ångra mig imorgon... Härnäst ska vattnet till Viktors mjölk micras.

Sotter vid mitt köksbord och tittar ut på en sambo som med ett spett försöker bända ur växellådan ur en bil - inte min bil tack och lov. Har en son i spjälsängen i rummet intill och en annan på soffan som förmodligen börjar bli sjuk för han har annars slutat sova middag. Helgen har börjat med nydammsugna golv och nyskurat badrumsporslin. Läste faktiskt 80 sidor på förmiddagen men sedan gav jag efter för helgklådan i mig som inte alls ville syssla med "jobb" längre.

Fritt citerat ur boken jag läser (Framtidens arbetsmiljö och tillsynsarbete) så stod där att när pensionen för första gången reglerades i lag (tror att det var år 1913) så var pensionsåldern 67 år och medellivslängden 56. Numera ligger pensionsåldern som bekant på 65, även om den faktiska pensionsåldern bara är 61, och medellivslängden lite över 80... Tänkvärt.

Vet inte alls vad helgen har att bjuda. Jag måste erkänna att det är lite dagvillande att spendera den mesta tiden hemma med familjen, vardag som helg, och kunna ta en öl till maten en vanlig onsdag eller en sovmorgon närhelst man känner för det (även om jag envist ställt kl på 07 hela veckan), så nu finns liksom ingenting sparat - förutom lördagsgodis men det hoppas jag att jag kan stå emot för denna vecka har ingenting hänt på vågen.

Om någon nångång skulle fundera så har Klara och Morten, i form av Viktors body, försäkrat omvärlden om hur det ligger till:


Trevlig helg kamrater!
Svågern kom förresten precis på skotern för att hjälpa sambon med spettet och växellådan...

Kände hur jag blivit flera kilo lättare när jag vandrade ut efter mötet med kommunens rehabhandläggare där jag ska få göra min "praktik", och i sådana lägen är det förtjänat att köpa med sig bullar från byns konditori hem. Dessutom lutar det starkt åt att jag ska få introduceras i hennes arbete redan denna månad, jag hoppas bara att min lärare är lika positivt inställd till det som jag själv är! Nu ska jag glädjas åt detta ett tag innan det blir dax att fundera över vilken inriktning jag vill göra på min utbildning genom den valbara terminen i höst.

Det blir inte så mycket läsande just nu men tack och lov har jag ju ingen tenta i denna kurs utan det räcker med att ha läst igenom allt för att kunna referera till det i grupparbetena och det kommer jag att hinna med även om jag offrar några dagar på annat. Förutom mötet ovan så har vi nämligen haft första dagen av inskolningen på Mios nya dagis idag och imorgon blir det både det och BVC (har viss förståelse för att sköterskan även velat träffa Viktors mamma). Mio var som väntat reserverad i början men det släppte när han fick syn på både en kranbil och en hel näve småskotrar som han sedan bar runt på medan vi tittade på lokalerna. Om nästan exakt ett år blir det nog dax för nästa inskolning på samma ställe... Lite kul är att tvillingkillarna som föddes samma dag som Mio, på samma BB, går på samma avdelning och en lite större tjej fick troligtvis syskon på samma dag som Viktor föddes så han kanske inte heller blir ensam om sin dag.

Ringde till den lokala församlingen för att diskutera dop men efter fem-sex signaler nånting så möttes jag av en röst som sade att "detta är ingen röstbrevlåda. Du kan inte lämna något meddelande". Det är glesbygd det... lite charmigt ändå. Har roat mig med att läsa kommunens senaste årsredovisning nu i eftermiddag för att jag vill vara lite mera påläst inför mötet om de arbetsplatsfölagda studierna på just kommunen imorgon. Jag ska ju dessutom leva här tillsvidare och gillar ju det där med att ha kunskap och kontroll.

i bara mat. Har redan påbörjat inköpslistan inför nästa stadsbesök men det kan ju ändå vara bra att gynna hembygden emellanåt. Vi glömde däremot att handla godis... Min del i det var ändå lite medveten för i dagens kyla har jag ingen lust att promenera och på något sätt känner jag att mina onyttigheter måste förtjänas, åtminstone tills vikten ligger där jag vill igen. Mio fick/behövde inte följa med på affären då Bertil kom och hämtade honom med traktorn, säga vad man vill men ska det fortsätta på detta sätt får han gärna bo kvar hemma resten av livet...!

Viktor är 3 veckor idag men i jämförelse med när Mio var bebis och vi mest bara fördrev tiden med att titta på film och vänta på att han skulle vakna eller somna så känns det som att Viktor har funnits i en hel liten evighet redan, och vi skrattade åt tanken på att det faktiskt bara gått tre veckor sedan jag var gravid! Tyvärr sitter humörsvängningarna i än.

Funderar på att skruva ihop leksaksspisen igen, i väntan på att den riktiga ska börja fungera... Fast att laga mat på vedspisen fungerar ju det med, så länge det brinner i den (jag har ännu inte lyckats tända upp en enda gång).