Önskar att det där med att klä av sig igen, slita ur hårsnodden och bara krypa ner under täcket igen, var legalt.
Får man sjukskriva sig för att inga kläder matchar varandra, för att ögonlockens svullnad ännu inte lagt sig eller för att luggen ligger fel?
Den präktiga moralen säger stopp och vill att jag ska tänka på resten av studiegruppen som isf skulle slita ensamma med grupparbetet. Suck.
Somnade alldeles för sent och vaknade alldeles för tidigt. Däremellan hade Mio en vaken stund (skrev jag timme så skulle jag ljuga men inte alltför långt därifrån...). Utvecklingssamtal på dagis klockan sju och jag som hade hoppats på kaffe blev besviken. Glömde iofs besvikelsen snabbt när lativen om Mio radades upp. Att jag och Mattias tillsammans lyckats skapa ett barn som i motsats till våra egna barndomar inte alls är blyg, försynt eller rädd för att ta plats känns som att meningen med livet blivit uppfylld! Så länge han är trygg i sig själv och går och lägger sig i dockrummets docksäng, men säger stopp när andra barn vill lägga på honom täcket, så spelar det ingen roll hur lite jag sovit.
Trodde jag ja... Sedan blev jag nekad gratiskaffe och en titt i dagens tidningar på Mattias jobb - av Mattias själv. Han sa sig vara rädd för vad övrig personal skulle säga om de såg att jag var ledig men att han ändå tagit ledigt för utvecklingssamtal... Som att inte två föräldrar tillsammans kan vilja gå på sitt enda barns första utvecklingssamtal! Ibland undrar jag vem jag valt att dela livet med!? Det var väl den typen av funderingar som satte stopp för planerna om att somna i tid igår också men ännu är inte hoppet helt ute för att jag ska komma på andra tankar om jag överlever denna dag!
Åh va härligt att det går bra för Mio! Vad glad jag blev nu!
