Liten dos av nostalgi
Eftersom jag i höst någongång haft denna blogg i två år och bloggat om inte dagligen så iaf varje vecka, så kände jag för att kolla upp vad jag skrev för exakt ett år sedan. Sagt och gjort...
Dagens status:
Jag är kreativ idag. Det började med att jag gick lös på Sandras sluttande blombräda och har sedan fortsatt med byrålådsknoppsdekoration och snart väntar en pappersmodell av vårt sovrum i Hansan.
Det började nog eg igår så jag hoppas att det håller i sig.
Mio och min lillebror, som för övrigt börjar gymnasiet idag, spelade bandy häromdagen. Älskade barn!
Ovan detta svävar en noja över kilon som inte finns men heller inte borde och en rädsla av att snart inte räcka till. Och som Johan Hemmingsson skrev; sådant man trodde var kroppsdelar men som i duschen löstes upp och försvann. Smuts. Jag och min småförkylda (dagis...) Mio ska ta oss en dusch. Tshhüss!
Läser och konstaterar att jag numera inte har några kilon att noja mig över iaf. Är man gravid så får man vara tjock, vilket jag inte i nuläget är men heller inte skulle bry mig om ifall jag blev - förrän lillebror är ute och kilona ska bort igen förstås, men då har jag ett fullt fungerande kök som förhoppningsvis inbjuder till seriös matlagning och två barn att dra runt på i djupsnön så det ska väl gå det med! 55-60 nånstans är en bra vikt "i landet lagom är bäst" tycker jag.
Mio har vuxit på sig, konstigt vore det väl annars. Idag är det inte bandybollar han äter utan de små, små däcken till polisbils95:an som han fick igår...
Om en timme kommer Meena så en eftermiddag full av te och kakan som inte smakade dumt alls väntar!
Dagens status:
Jag är kreativ idag. Det började med att jag gick lös på Sandras sluttande blombräda och har sedan fortsatt med byrålådsknoppsdekoration och snart väntar en pappersmodell av vårt sovrum i Hansan.
Det började nog eg igår så jag hoppas att det håller i sig.
Mio och min lillebror, som för övrigt börjar gymnasiet idag, spelade bandy häromdagen. Älskade barn!
Ovan detta svävar en noja över kilon som inte finns men heller inte borde och en rädsla av att snart inte räcka till. Och som Johan Hemmingsson skrev; sådant man trodde var kroppsdelar men som i duschen löstes upp och försvann. Smuts. Jag och min småförkylda (dagis...) Mio ska ta oss en dusch. Tshhüss!
Läser och konstaterar att jag numera inte har några kilon att noja mig över iaf. Är man gravid så får man vara tjock, vilket jag inte i nuläget är men heller inte skulle bry mig om ifall jag blev - förrän lillebror är ute och kilona ska bort igen förstås, men då har jag ett fullt fungerande kök som förhoppningsvis inbjuder till seriös matlagning och två barn att dra runt på i djupsnön så det ska väl gå det med! 55-60 nånstans är en bra vikt "i landet lagom är bäst" tycker jag.
Mio har vuxit på sig, konstigt vore det väl annars. Idag är det inte bandybollar han äter utan de små, små däcken till polisbils95:an som han fick igår...
Om en timme kommer Meena så en eftermiddag full av te och kakan som inte smakade dumt alls väntar!
Kommentarer
Trackback
