Lars Winnerbäck, Sporthallen Östersund, 14 november 2007
Knappt hälften av alla gårdagskvällens bilder hann läggas in innan batteriet på kameran tog slut, lite surt för de flesta av de vackra bakgrundsbilderna tillhör den del som fortfarande bara finns på kameran, men till nästa gång...
Det är som alltid, är man ute efter en sprakande scenshow utöver det vanliga, med förnyelse och improvisation, då är det inte Winnerbäck man ska bege sig till. Vill man däremot lyssna och förundras över hur mannen som nu tycks ha tappat sin smak och låtit håret växa ut ändå kombinerar helt vanliga ord till makalösa texter, då har man kommit rätt. Då spelar det ingen roll att låtarna, undantaget fiolmusiken, låter precis som de lät på yran -03, -05 eller den där söndagen i november -04 då den inställda konserten på Gamla teatern äntligen blev av. Vad vore väl en kväll med Winnerbäck utan publikens jubel då frasen "Jag dricker glögg med balkongdörren öppen i natt, jag är så trött på alla mejl och koder" lämnar hans strupe, eller refrängen i samma låt då publikens allsång är maximal.
Hade lillasyster i Norge varit jag eller tvärt om så hade jag också setts stå längst fram och sjunga med i de för stunden kombinerade fraserna om hur mycket vi älskar Lasse men nu är jag ju bara jag och nöjer mig med att sitta högt upp på läktaren och småviska med mamma i pauserna mellan låtarna.
Elden som extranummer och med bara Johan Persson som pianoakompanjemang. Det var högstadienostalgi, minnen från en tid i det som nu är lille lillebrors rum, och problem som då var så stora att de nu nästan blivit otänkbart små. Det var långt innan staden, långt innan love. Långt innan barnet i magen började sparka och kom ut. Det var tider men jag tror inte om jag saknar dem nu.
Som han själv uttryckte det i slutet av Du hade tid "Visst, vad fan, vi var ju i Östersund" och det känns ju lite extra i den patriotiska delen av hjärtat, liksom beslutet att spela den största av dem alla trots att beslutet från början varit att lämna den hemma under denna turné. Jag talar förstås om Kom änglar, som om det inte vore för vers två skulle passat så jävla bra på mitt kommande bröllop!
Att låta Anna Stadling ersätta Miss Li i Om du lämnade mig nu gjorde nästan ingenting det heller, allt kan man ju inte få men efter att ha fått tidigare nämnda Elden, Kom änglar och Hugger i sten och utöver dem även nya Farväl Jupiter och Och det blåser genom hallen om hur ett dyrt vin kan vara svårare att svälja ner så är jag i den extas jag aldrig vill växa ifrån. Lite, lite besviken över att Jag fattar ingenting inte tycktes platsa men kanske nästa gång...
Det är som alltid, är man ute efter en sprakande scenshow utöver det vanliga, med förnyelse och improvisation, då är det inte Winnerbäck man ska bege sig till. Vill man däremot lyssna och förundras över hur mannen som nu tycks ha tappat sin smak och låtit håret växa ut ändå kombinerar helt vanliga ord till makalösa texter, då har man kommit rätt. Då spelar det ingen roll att låtarna, undantaget fiolmusiken, låter precis som de lät på yran -03, -05 eller den där söndagen i november -04 då den inställda konserten på Gamla teatern äntligen blev av. Vad vore väl en kväll med Winnerbäck utan publikens jubel då frasen "Jag dricker glögg med balkongdörren öppen i natt, jag är så trött på alla mejl och koder" lämnar hans strupe, eller refrängen i samma låt då publikens allsång är maximal.
Hade lillasyster i Norge varit jag eller tvärt om så hade jag också setts stå längst fram och sjunga med i de för stunden kombinerade fraserna om hur mycket vi älskar Lasse men nu är jag ju bara jag och nöjer mig med att sitta högt upp på läktaren och småviska med mamma i pauserna mellan låtarna.
Elden som extranummer och med bara Johan Persson som pianoakompanjemang. Det var högstadienostalgi, minnen från en tid i det som nu är lille lillebrors rum, och problem som då var så stora att de nu nästan blivit otänkbart små. Det var långt innan staden, långt innan love. Långt innan barnet i magen började sparka och kom ut. Det var tider men jag tror inte om jag saknar dem nu.
Som han själv uttryckte det i slutet av Du hade tid "Visst, vad fan, vi var ju i Östersund" och det känns ju lite extra i den patriotiska delen av hjärtat, liksom beslutet att spela den största av dem alla trots att beslutet från början varit att lämna den hemma under denna turné. Jag talar förstås om Kom änglar, som om det inte vore för vers två skulle passat så jävla bra på mitt kommande bröllop!
Att låta Anna Stadling ersätta Miss Li i Om du lämnade mig nu gjorde nästan ingenting det heller, allt kan man ju inte få men efter att ha fått tidigare nämnda Elden, Kom änglar och Hugger i sten och utöver dem även nya Farväl Jupiter och Och det blåser genom hallen om hur ett dyrt vin kan vara svårare att svälja ner så är jag i den extas jag aldrig vill växa ifrån. Lite, lite besviken över att Jag fattar ingenting inte tycktes platsa men kanske nästa gång...
Kommentarer
Postat av: Carro
Härligt=) verkar som
ni hade kul, önskar att jag kände sån passion för någon artist.
Postat av: Stina
Jag förstår dig att du är i extas. Jag blev genast påmind om Bon Jovikonserten på Stadion för några år sen... Jag var helt snurrig i flera dagar efteråt. :oD
Trackback
