Släktträffen är över
Hemma igen, borta bra men...
Mio hann friskna till innan vi åkte (sånär som på ständiga bajskalas, dålig matlust och lite förkylning) men väl i Upplands skärgård blev det Mattis tur med feber och hela kittet så han hade tyvärr inte lika trevligt, liggandes i stugan med dubbla täcken, som vi andra. Jag tappade enbart rösten... och ännu har den inte riktigt kommit tillbaka, fast jag i övrigt mår som en nötkärna! Kul att få visa upp min lilla familj iaf!
Lite bilder:
Mattias och Mio väntar på båten. Vi åkte bil ner, sedan bilfärja och sluligen motorbåt för max 12 passagerare ut till Rävsten.
Mios båtpremiär, undantaget båtfärjan (med sin pappa, gammelmormor och gammelmorfar)
Sedan kom vi fram, träffade två av de fyra mostrarna (mina) med respektive och en handfull kusiner. Fick en stuga som vi senare kom att upptäcka kryllade av små, ofarliga och irriterande myror. En jättestor spindel hittade vi också en gång men utöver det så sov vi gott! 
På andra sidan ön kunde man se havet så dit promenerade vi på lördsgsmorgonen. Mycket vackert tills vi fick se en orm - fast jag faktiskt var medveten om att de fanns däromkring denna gång. 
Det vackra vädret försvann ungefär samtidigt som Mattias började känna av febern och de andra släktingarna infann sig. Innan dess hann vi dock ta 4-generationerskort eftersom den 5:e generationen, mammas farmor på 97år, inte hade möjlighet att närvara. 
Det var jättekul att träffa alla kusiner, de flesta för första gången på 5 år. Jättegod middag, lagom mycket dricka och en riktigt trevlig kväll!
Gårdagen började sedan med ett tårtkalas eftersom morfar just denna dag fyllde 75 och sedan blev vi sista båt med när bilfärjan gick så vi kom hem i skaplig tid.
Om 5 år blir det väl fest igen (då de fyller 160) och förhoppningsvis med bler kusinbarn då än bara Mio!
Å vad ni verkar ha haft en bra resa! Synd på ormen bara, men nu har du ju vanan inne. :o)
