elins elegi

...som alltid varit att få renovera och inreda ett alldeles eget hus håller på att bli sann!
 
Vi har så många gånger pratat om hur underbart det skulle varit om Hansan legat närmare stan och inte i slutet på en liten grusväg, sju kilometer från Bispgården, men kanske har vi mognat eller bara ändrat oss för nu låter det inte så otänkbart ändå, utan helt seriöst kan vi tänka oss att bo där. Nästan iaf...

Minns inte ett dugg av vad jag gjorde igår, fast all träningsvärk gissar att jag varit på gympa, för hela dagen hade jag bara två tankar i huvudet, "flytta" eller "inte flytta".

Jag är rädd för att om vi köper, renoverar och sedan flyttar ut i bushen bara sådär så kommer jag att ångra mig och vantrivas. Det blir ju så defenitivt i och med att vi kommer att köpa Mattias barndomhem, några hundra meter ifrån där han föräldrar bor nu, för då kan vi ju inte bara sälja och flytta vidare om vi inte trivs. Känner ju ingen där, har inget jobb, inte ens en affär att besöka... MEN om vi köper, renoverar och flyttar men samtidigt även hyr en etta någonstans här i stan så kommer jag fortfarande att kunna bo i stan ibland. De dagar då kor, katter, lägdor och skog blir för mycket... och vännerna och stans affärer för långt bort...

Jag ska helt enkelt lära mig att leva i en glesbygd djupare än Offerdal någonsin var.

I flera dagar nu har jag bara gjort ritningar, lekt med IKEAs köksplaneringsprogram och drömt mig igenom alla mina inredningstidningar...

Iofs har inte svärisarna ännu bestämt sig för att sälja men Mattias och hans far pratade i nästan en timme igår om olika idéer för renoveringen och idag ska svärfar kolla upp ett ungefärligt  pris så det ligger nog inet så långt borta ändå...

Tänk att vi om kanske bara ett år äntligen ska hitta hem!

Nu vaknar Mio, lunchdax!