...även om det blev rätt mycket fnissande till sist
Grupparbetet är färdigt! Ett halvt andetag att andas ut.
Det innebär en dag på hemmaplan imorgon och förhoppningsvis en ordentlig sammanfattning av minst en av de andra böckerna så att jag har massor av papper att läsa på bussen till Böle sedan. Men först en låååång sovmorgon (och sist jag somnade med den tanken så vaknade jag 07.10). Funderar på att imorgon lämna tillbaka en tunika jag köpte med 25% rabatt på KappAhl förra veckan för nu har jag fått en kupong som ger 30%. Kan ju alltid köpa en likadan... eller något lite mer försvarbart. Älskade den tunikan men den ser lite tantig ut. Inte på mig dock, jag som ser så ung ut att jag måste visa leg för att köpa lättglögg...
Tenta på onsdag, omtenta den 16 januari. Lite fel inställnig kanske men jag har åtminstone snappat upp i någon bok att det är lättare att skylla sina egna misstag på annat så jag skyller på läraren som aldrig fick mig motiverad eller intresserad från början. Saknar egot som ska sitta på min axel och berätta för mig att jag ska klara den men som denna gång istället lite tyst viskar att "vi hoppas på det bästa".
Jösses vad jag längtar efter min lillkille idag! Har kännt så mer än vanligt hela dagen men särskilt efter att ha läst om Alicia.
Min stora kille känns det än så länge bara rätt skönt att slippa, men det kommer väl när jag åter igen får krypa ner ensam under duntäcket... Det finns ju trots allt ingen bättre ställe att somna på än på älsklings högra överarm och låta lukten av honom fylla varje andetag. För resten av livet baby!
Det innebär en dag på hemmaplan imorgon och förhoppningsvis en ordentlig sammanfattning av minst en av de andra böckerna så att jag har massor av papper att läsa på bussen till Böle sedan. Men först en låååång sovmorgon (och sist jag somnade med den tanken så vaknade jag 07.10). Funderar på att imorgon lämna tillbaka en tunika jag köpte med 25% rabatt på KappAhl förra veckan för nu har jag fått en kupong som ger 30%. Kan ju alltid köpa en likadan... eller något lite mer försvarbart. Älskade den tunikan men den ser lite tantig ut. Inte på mig dock, jag som ser så ung ut att jag måste visa leg för att köpa lättglögg...
Tenta på onsdag, omtenta den 16 januari. Lite fel inställnig kanske men jag har åtminstone snappat upp i någon bok att det är lättare att skylla sina egna misstag på annat så jag skyller på läraren som aldrig fick mig motiverad eller intresserad från början. Saknar egot som ska sitta på min axel och berätta för mig att jag ska klara den men som denna gång istället lite tyst viskar att "vi hoppas på det bästa".
Jösses vad jag längtar efter min lillkille idag! Har kännt så mer än vanligt hela dagen men särskilt efter att ha läst om Alicia.
Min stora kille känns det än så länge bara rätt skönt att slippa, men det kommer väl när jag åter igen får krypa ner ensam under duntäcket... Det finns ju trots allt ingen bättre ställe att somna på än på älsklings högra överarm och låta lukten av honom fylla varje andetag. För resten av livet baby!
Kommentarer
Postat av: Stina
När jag läser din blogg idag inser jag hur mycket jag hatar skarven i vår säng.
Trackback
