elins elegi

Mattias, min ängel, köpte igår två krtonger glass från glassbilen med motiveringen att "glassgubben har provitionslön" för det hade han minsann frågat. Idag bjöd han mig på glass i sängen i eftermiddags och när han nu ikväll tyckte att jag legat tillräckligt länge tände han upp i vedspisen, kokade te, ställde dit en fåtölj med ett skinn i och en stol framför med ett täcke på (motsvarande fotpall) och lade en karta ipren intill. Där satt jag tills iprenen började verka och teet tagit slut i tron på att jag inte enbart är drogad utan även en smula friskare. Sedan tog jag ett litet tag i det där med framtiden. Om två veckor ska ansökningen vara inne till höstens valfria termin så jag sitter med ett tiotal små handskrivna papperslappar över distanskurser på hel-/halv och kvartsfart för att försöka pussla ihop något vettigt motsvarande 30hp. Lättare sagt än gjort.

Föga förvånande så har läget nu vänt.

Kände redan när jag var och tränade imorse att jag inte hade min vanliga ork, det jag brukar klara gick helt enkelt inte lika bra. Några timmar senare sitter jag nu här med värk i kroppen och är småfrusen. Huvudet är fortf vid sinnenas fulla bruk iaf så jag har börjat lite smått med praktikrapporten. Någon muskel eller sena vid höger skulderblad svider så jag får inte sitta så långa stunder som jag vill. Jag börjar fundera på att boka tid hos sjukgymnast för det har varit så ett tag nu och det stör mig. Behöver kanske ett träningsprogram för efter graviditeten är ju inte ryggmusklerna på topp precis, och inte är det dem jag brukar träna på gymmet heller tyvärr (mest för att jag inte hittat någon maskin som passar).

Mer illa än så är det faktiskt inte. Dagens stora plus är den lästa vikten hittills, 58.6! Därmed är jag nu under inskrivningsvikten på MVC och ligger ungefär där jag låg för ganska precis ett år sedan då vi bestämde oss för att ge oss på bebistillverkandet igen. Eftersom jag så sällan har min bebis med mig har jag ju ingen naturlig förklaring till varken lönnfethet eller kass kondis så det är kul med resultat på bägge punkter. 4 månader och 4 dagar till Grekland.

Det där med många korta inlägg tycks inte generera i särskilt måna åsikter från läsarnas håll... eller också beror det på allt mitt skryt... Men jag tror att det beror på bildbrist så det ska det bli ändring på! Själv tittar jag mest efter bilder i andras bloggar.  

Idag har vi haft dopsamtal. Det gick sådär:
-Vilken psalm vill ni ha?
-Ehh...
-Vem av er vill be den här bönen som någon av föräldrarna brukar göra högt inför alla?
-Ehh... (det blev till sist Mattias och ja gkan inte minnas att det fanns någon sån bön när Mio döptes)
Vilka namn har ni valt att ge ert barn?
-Ehh...

Det var inte riktigt så pinsamt men sist jag var i kyrkan var antingen när Emil konfirmerades eller när Joel gick ut 9:an och det är oftast av sådana skäl jag gör det. Därmed har jag nästan ingen aning om vilka psalmer som sjungs vid vilken högtid osv. Minns inte ens vad "vi" sjöng när Mio döptes. Jag vet däremot vilka namn jag ska ge mitt barn, jag ville bara statuera ett exempel, som det så fint kallas.

Varför sitter Hans Rosenfeldt som programledare i kvällens Parlamentet?

Om man nu kan ha några trots att man inte ens har något yrke... Studieskadad klingar hur som helst inte lika bra.

Jag läser iaf mycket om individens egna ansvar för sin egen hälsa/ohälsa, belastning av socialförsäkringssystemen och annat som gör att jag automatiskt numera rynkar ögonbrynen för folk som inte bara bryter mot skylten med "lastzon, parkeringsförbud" genom att parkera alldeles utanför entrén vid "min" Ica, utan som alls inte tycks ha fattat nyttan av vardagsmotion. Till på köpet lämnade den till synen fullt rörlige mannen (som handlade samtidgit som mig tidigare idag) kvar sin son i bilen med en Fanta i handen. Men kanske är felet egentligen mitt och att jag inte passar så bra i glesbygden, för här tycks folk bry sig allt mindre om det mesta i min moral... 

Jag försöker iaf leva som jag lär för jag har haft så mycket foglossning under mina graviditeter att jag numera förstår att nyttja min betydligt mer mobila tillvaro som icke-gravid. Utöver vardagsmotionen besöker jag fortf gymmet 3ggr/vecka och utöver "joggingmaskinen" och att träna mage och armar har jag nu också vågat mig på löpbandet mer och mer. Jag tycker fortf inte om att svettas eller att bli andfådd men det blir faktiskt lite mer motiverat för varje gång då jag märker att jag orkar mer och mer.

Egentligen var det inte alls detta jag tänkt gnälla om utan jag tänkte bara lägga ut en bild på hur mysigt jag hade i fredags kväll! För en gångs skull var det inte ens min idé att fota! Eftersom vi saknar taklampa bestod rummet av många fler värmeljus och mer mörker än vad som syns. Bilden kanske inte ser så märkvärdig ut i örvigt heller men vi har i vanliga fall ganska lågt vattentryck (självtryck) så denna mängd skum går absolut inte att uppnå "på naturlig väg", men i fredags var då första gången vi med hjälp av skarvsladd och portabel jordfelsbrytare startade massagefunktionerna i vår jacuzzi. jag badade tills jag blev alldels yr, trots nån klunk öl då och då... Mattias hade vett att gå upp i tid.

Idag har vintern kommit åter, grabbarna städade medan jag var på gymmet, senare idag ska vi träffa en liten bebistjej (och hennes föräldrar) och den närmsta tiden ska jag fördriva med lite kaffe och diggilistan i bakgrunden. Imorgon börjar praktiken på allvar.

Även om det inte är första gången jag funderar över varför man lagt filmvisningen på söndagskvällarna så känns det iaf ikväll helt ok med tanke på Eart Hour. Här ska jag ha tevattnet kokat och stearinljusen tända om si sådär trekvart. Det där med att ställa fram klockorn får vänta tills det blir dax att tända lamporna igen. Taklampan i hallen gick förresten lägligt sönder just idag.

Jag försöker instifta lite nya rutiner här hemma, och gemensamma värderingar. Mer och mer har börjat kännas lite för meningslöst ett tag så jag hoppas att vi börjar sträva mot samma mål nu. Jag försöker få oss att fundera över vad som är värt att bråka om och vad som bara är bäst att blunda för, för det blir ju lite lättare om man inte motarbetar varandra hela tiden - inte minst för barnens skull.

Det verkar som att alla får tillbaka på skatten i år. Kanske är det ett sätt från det statliga för att få igång ekonomin igen... I mitt hushåll får vi runt 10t och det räcker ju både till fickpengar i Grekland och nya sommarfälgar till 9-5:an. Jag vill ha originalfälgar av nedan nämnda slag men eftersom de ska på om bara några veckor så får vi lägga ut av renoveringspengarna så länge och (jag) hoppas på att hitta några på lämpligt avstånd (de på bilden fanns i Småland).

Jag är lite allergisk mot dagens barnprogram där namn som Ink-onken figurerar, men något jag fastnat för är Amigo så snart ska jag bänka mig med min äldste son, som för övrigt börjat fråga efter glass, saft, skorpor och annat mindre nyttigt i tid och otid. Tack och lov är det än så länge bara undringar och inte tjat.

Denna gång blev det en bok om "Vill och Vill Inte" till Mio, ett gosedjur till Viktor (han har faktiskt bara ett sen innan!) och (bara) godis till Mattias, plus erbjudandet att spendera en helg i Sundsvall med bara mig senare i vår. Gå hand i hand i affärer utan barn och äta gott på den indiska restaurang som Marianne fick mig att prova häromdagen. Tror att han nappade på det.

Efter avslutad skoldag igår så åkte jag ensam till Birsta och det var inte dumt alls. De firar ett år sedan nyöppningen med massor av extraerbjudanden och "apkrokarna" till barnkammaren blev ett sådant fynd. Viktor fick som sagt ett gosedjur, en rosa flodhäst som han somnade gott intill i förmiddags. Själv hade jag redan innan bestämt mig för att leta tyg att sy förkläde av och på IKEA hittade jag verkligen ett passande!


Jag har nu ungefär 1000 frågor och tankar kring arbetsmiljö, hälsoarbete och preventiv rehabilitering till min praktikplats och även om jag inte tror att svaren är de som forskningen tycks föredra så ser jag fram emot att på allvar få se hur det går till att syssla med rehabilitering i verkligheten! Att se om det är något för mig (fast känslan av att just DEN arbetsplatsen inte är min "typ" sitter i) och oavsett jag kommer att jobba inom branschen eller inte så är jag glad att jag går den här utbildningen för jag har lärt mig så mycket om mig själv. Att ges så många tillfällen att granska mig själv och fundera kring varför jag lever som jag gör har gett mig en enorm motivation till att förändra en del av det jag tidigare bara suckat åt. Utbildning är verkligen inte dumt alls och vårt land ger oss ju den chansen nästan gratis...

Helg nästa.

Min studiegrupp har varit och hälsat på och vi har förberett oss inför morgondagens seminarie. En viss skeptism uppstår numera allt oftare när jag tar fram kameran. Det tycks finnas en rädsla för att bli "uthängd" i bloggen men jag tycker om att fota och fotar så mycket mer än det som hamnar här. Jag försöker att respektera att alla inte är lika positivt inställda till publicitet, dock tyckte jag att denna bild såg så kul ut att jag inte kunde låta bli... Hoppas att hon bakom "tanken" på diademet inte misstycker! För oinvigda så ska vi i vårt seminarie spela upp sketcher i ämnet ledarskap och vad som kännetecknar ett gott resp. mindre gott sådant.


I övrigt har dagen bjudit på ett intressant möte på primärvården där representanter för kommunens största arbetsgivare fanns på plats för diskussioner och information kring bland annat rehab-kedjan. På måndag börjar praktiken på riktigt, men först Sundsvall som sagt. Skola, en tur på stan och IKEA för att inhandla fler kaffekoppar nu när vi bestämt oss för att ha dopfikat här hemma.

På återseende.

Första och främst: jag är mycket stolt över att själv ha demonterat och sedan även lyckats montera ihop min symaskin igen efter att det tog TVÄRSTOPP mitt i en raksöm. Vet fortf inte vad som hände men jag var iaf tvungen att skruva isär några delar innanför undertrådsspolen och efter några felgissningar över hur delarna egentligen satt ihop så fick jag leta fram instruktionsboken. Då gick det genast mycket lättare och jag kunde sy färdigt! Min första tanke och handling var att som vanligt ropa på hjälp (har man en mer tekniskt lagd sambo än vad man är själv så går ju det mesta mycket bättre när han får fixa saker) men Mattias var ute med barnen och hade alls ingen lust att rädda mig och nu i efterhand känns det ju mycket bätter att ha gjort det själv!


Men, det var inte det jag skulle blogga om utan att vi för första gången testade att hyra film via internet igår. Rallybrudar (bild lånad här) var filmen och vi var medvetna om att det var en chansning eftersom vi bara har mobilt bredband som alls inte är lika snabbt som ett stationärt. Oavsett så skulle det iaf bli billigare än att åka på macken utan att ens veta om den filmen fanns inne, plus att bara hyrpsiet är högre än på internet och därutöver kostar det ju bensin. Vi började titta iaf och i början skrattade vi åt de lagom långa pusspauserna som uppstod då och då men efter ett tag insåg vi att de slutat och minst halva filmen visades felfritt. Lagom många pruttSaabar och skämt om att huvudpersonens rallyintresse nog skulle växa bort om hon bara gifte sig med sin pojkvän och födde honom några barn (!) och ett om att inte köra rally med Opel eftersom de inte går att köra på grusvägar. Helt ok film med andra ord och om jag någon gång "får" en egen veteranbil ska den helt klart vara/bli rosa.