Bloggtips
Av 5 syskon så har åtminstone ett av oss fått förmågan att kunna skriva en vacker blogg, en sån där som inte bara dokumenterar nuet utan fördjupar sig och gräver sig in i det så att det verkligen går att ta till sig
www.andidontwanttolivethislife.blogspot.com
Go on, syster Klara
Jag väntar fortfarande på att upptäcka mitt kall
Bubbel
Jag funderar fortfarande över om tv-tittande är ett intresse eller brist på andra... Vi äter nästan alltid middag framför cityakuten men igår gick jag och lade mig istället för att titta på desperate housewives...
Jag och Mio har varit och badat idag. Och Sara och Alicia och Carro och William och Cathrin och Jacob. Och många fler. Massor av bebisar. Mio blev less efter att inte ha fått sparka vatten som han ville så då blev det hamburgertallrik istället. Mio fick kex och fruktpuré och han verkade nöjd med det. Nu har han somnat efter fyra vakna timmar, jag har inte riktigt fattat hans nya sovutiner än... men så länge han sover så bra som de senaste nätterna så ska jag inte klaga! Lider med dig istället Stina!
Mitt nyttiga jag ska göra ett nytt försök på måndag, nu är det ju ändå snart helg igen... Min älskling kom hem med blåbärsbullar och choklad igår och det kändes så dumt att säga nej... Jag har så dålig självdisciplin men steg 1 måste ju vara att vara medveten om det. Eller?
Well, well.
Slow start
Fick sova hela natten så det kändes inet så illa att bli väckt 06.30. Upptäckte att det redan börjat ljusna!
Har nu slöat bort de flesta av dagens timmar framför datorn, familjeliv... Upptäckte bla att de som döpte samtidigt som vi döpte Mio också bodde i vårt radhus innan vi flyttade hit! Jag tog det på tapeterna...
Mio är fortfarande snorig men verkar piggare idag så just nu lutar det åt badhuset på onsdag. Efter att ha solat några gånger så känner jag mig faktiskt snygg igen. Med start idag har jag bestämt mig för att börja äta nyttigare igen. Bara köpa godis max 1g/v och äta mer frukt och grönt. Vågen stod på 60,3 imorse.
Planterade om alla blommor igår och sedan ställde jag fönsterlamporna från sovrummet i vardagsrummet för att göra hela rummet lite ljusare nu när det våras! Ska köpa ett blått/turkost tyg och sy nya fodral till myskuddarna i soffan också. De svarat panelgarinerna hamnade i sovrummet där solen ligger på. Åh vad jag älskar att göra om! Måste egentligen ringa parkettsliparen också för att se om det är kö där, men inte idag...
Återgår till mitt familjeliv ett tag till innan det är dags att kolla upp någon middagsmat...
Ser fram emot att hälsa på hos Anan ikväll och se hur deras sovrum blivit!
Enorm lättnad
Gud vad mycket lättare livet blev sedan jag kommit hem och insett att jag ej slängt 4500kr i pappersåtervinningen!
Under middagen hos svärisarna kom det på tal om de pengar som Mattias vän Viktor ska ha imorgon för att min svåger köpt hans skoter och som mellanhanden Mattias fått ta hand om och som jag i min tur blivit avis på och i ett vagt ögonblick gömt undan.
Var?!
Efter långa sekunder kom jag på att jag lade de pengarna i asken till min senaste parfym som så lägligt legat på köksbordet just då. Var det inte den asken jag slängde i pappersinsamlingen hemma när vi städade häromdagen och som vi sedan tömde?!
Eller gjorde jag så att jag sparade den för att jag sparat alla mina andra gamla parfymaskar så att den ligger i min klädkammare?
Eller var det just för att jag sparat alla andra som jag tänkte bryta trenden och slänga denna?
Det var 13 mycket längre mil hem än vanligt... men med min vilja att alltid spara på knäppa saker så låg asken tack och lov i presentpåsen från kicks i min kära klädkammare. Det var längesedan jag skrattade så högt av lättnad!
Dagen idag spenderades alltså hos svärisarna, fast mest för Mios del för det blev mest skoteråkande för mig och bröderna Dahlin/Marklund.
Mattias/SvenE och jag på vår långbandare (där det faktiskt funkar bra att åka två, fast att köra innebär ju för min del att jag ser åt vilket håll jag bör luta mig... Vi tippade bara en gång idag! och då var det inte jag som körde!) Bertil/JanE (där likheterna nog är fler än olikheterna och där hela liknelsen egentligen började) på den nyinköpta och mattbytta Skidoon (skulle väl varit en ockelbo) som är den bästaxade skoter jag kört -och sist Emil/Olle på Bertils gamla Snotric utan broms och i en alldeles för liten röd slalomhjälm. Roligt hade vi/jag iaf!
Sist vi åkte, innan Bertil bytt upp sig, så satt Emil i det som en gång var en ställplats för en trälåda bak på Snotricen men där han dagen till ära stoppat en pappsäck med hö för att eventuellt kunna komma upp i lägsta tänkbara åkkomfort.
Nu när jag avhandlat dagen ska jag överlåta datorn till min kära som faktiskt var den som satte igång den för eget bruk men som ännu ej fått chansen.
Om att mobba och mobbas
Jag har alltid varit svag. Mottaglig för glåpord och lätt att trycka ner. Fast som Mona sa; "vem kom först, hönan eller ägget" - blev jag mobbad för att jag var svag eller blev jag svag för att jag mobbades?
Än idag är jag inte den som vågar säga ifrån. Inte ens till mina nära vänner törs jag erkänna att jag ibland blir sur för att de utan ursäkt dyker upp långt efter den tid vi bestämt att ses eller liknande. Hur ska då lilla jag våga vara stor och modig och säga ifrån om någon ger sig på mitt barn? Jag hoppas, hoppas, hoppas att om den dagen kommer så finns det instinktivt i mig ändå för jag vill ju bara hålla honom hårt och sjasa bort det onda.
Det jag vill lära Mio är framförallt att jag finns där för allt, att han alltid ska känna att han vågar prata med mig om allt. Det mesta är lättare att dela med någon.
För berättar man inte om mobbing och utanförskap för någon så finns det ju ingen som kan hjälpa en. Inte kan man själv säga ifrån när ingen längre pratar med en och man själv är nedtryckt långt under gruset som skorna står på.
Av egen erfarenhet vet jag att det blir så mycket skönare att ha någon att dela allt med, även om det i mitt fall inte varit familj i första hand. Så misslyckas jag i mitt budskap till Mio så hoppas jag åtminstone att han i svåra situationer finner någon annan att prata med.
Alla ska ju vara precis lika mycket värda, långa, korta, smala, tjocka, vita, svarta, handikappade, homosexuella... Att vara något av ovanstående är ingen ursäkt för att bli mobbad för som Mona sa, "alla kan mobbas men alla blir inte mobbare". Blir min son en mobbare så ska inte jag vara den som står och tittar på. Det har alltför många redan gjort!
Nödvändiga ont
Nödvändiga ont att utföra idag:
- Gå ut med ALLA sopor, inklusive pappersinsamlingen och glas
- Dammsuga
- Skura allt badrumsporslin i bägge badrummen
- Laga middag
- Tvätta
- Plocka ur diskmaskinen och i igen
- Allmänt plock
Usch. Fast lite har jag gjort och resten hoppas jag att vi kan dela på när Mattias kommit hem. Är glad att vi inte bor större än vi gör för det räcker till... skönt att slippa städa till helgen också för då ska det bli skoteråkning igen, så länge inte minusgraderna är för många!
Termometern visade -25 i morse och kanal 5 har börjat visa de äldsta avsnitten av sjunde himlen igen. Jag hade hoppats på något osett.
Vi tog oss iaf (med bussen) upp till gläntan och jag gjorde en pekbok med bilder på Mios kramdjur i olika situationer. Gick hem och Mio fick användning av sina solglasögon.
Jag har bytt mobilopperatör till halebop också så jag hoppas att det blir billigare så jag inte känner att jag bytt i onödan...
Nu börjar visst fashion house.
Som en nästan ny människa
Jag har solat min kropp, skrubbat den och rakat benen (efter att ha läst om Malins weet-användande har jag skjutit allt brukande av de produkterna på oviss framtid - maj kanske). Hela jag luktar gott av diverse strawberry/champagne-produkter och 4-årsparfymen. Håret glänser efter en inpackning och jag har för en gångs skull tvättat bort all make-up grundligt.
Jag har letat fram ett av sommarens vitaste linnen och med mysbyxor till ser jag nästan smal ut. Efter att ha burit på nästan 4,3 kilo underbar bebis så vet jag att han betyder så mycket mer än någon platt och slät mage någonsin skulle kunna göra. Jag trivs så bra med den jag är idag och med det menar jag hela livet och inte bara min yttre skönhet...
Är med andra ord redo för desperate housewives. Är förresten med igen i USA-avsnitten nu sedan vi återfick datorn, så jag vet hur mordet på Monique egentligen gick till - och av vem!
Yeah
Hittade äntligen ett par solisar till Mio.
Önskar att jag hittade ett par sådana där töntiga som man fäster på vanliga glasögon åt mig själv...
Måndagskväll
1000-bitarspusslet med alla små roliga figurer är färdiglagt. Nu är jag öm i en axel. Orkar inte gå och låna solariet hos Sara så istället sitter jag här, dricker te och läser om Britney Spears nya "frisyr" - eller bristen på den.
Mio min prins har börjat säga mamamama och babababa.
Ska tigga till mig lite axelmassage.
Reflektioner från gårdagen
- Anja Pärsson slutade 3a
- En tjeck med nummer 3 på bröstet vann
- 2a kom nummer 4
- Laminatolv är plastmattor
- Kaffekask är inte att rekomendera
- Oboy med mintuu är däremot en fröjd för smak och sinne
- Fulla män som sparkar på taxibilar för att de inte får åka med får sällan åka med nästa heller
- Nästan 2 timmar på ett överfullt pendeltåg är inte att rekomendera
- Ovanstående gör en mycket sömnig och inte alls krogsugen
- Om några veckor adopteras en flicka från Kina som ska heta Stina
- Att längta hem till sin säng för en ostörd natt är en enorm drivkraft
Snart Åre
Mio är med sin mormor och morfar på väg hem till dem. jag hoppas att natten går bra.
Om jag inte mår allt för kasst imorgon så återkommer jag...
Död
Nu har jag ännu en anledning att döpa en framtida dotter till Johanna i sista andranamn.
Vill inte läsa mellan raderna och förstå att hon tog sitt liv.
Grrr...
Back for good!
Men så är det ju alla-hjärtans-dag med allt vad det kan innebära men imorgon så... mycket har hänt de senaste veckorna och jag mår så gott!
