Till Mattias. "Om du lämnade mig nu", Lars Winnerbäck och Miss Li


Jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en lång promenad,
jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad,
jag skulle inte ha så bråttom med att träffa någon ny,
jag har rätt mycket med mig själv precis som du,
jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu

Jag skulle sitta på ett tåg mot Paris och låta Stockholm va´,
jag skulle få den tiden över för mig själv som jag har sagt att jag vill ha,
jag skulle unna mig att drömma hundra mil genom Europa
om en främling lika tillitsfull som du,
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan om du lämnade mig nu

Jag skulle kunna leva utan den där blicken som får mig ur balans,
jag skulle sakna den där stunden som vi till slut har när vi blivit sams,
jag kanske skulle söka upp kontakter som jag tappat,
som jag varit med förut någonstans,
jag antar det finns nån du skulle ringa om jag inte fanns

Jag kanske skulle leta upp någon yngre som en fjäder i hatten,
det skulle bli för tomt om ingen fanns där som värmde mig i natten,
jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd,
ingen känner mig så väl som du,
jag skulle fastna i min ensamhet igen om du lämnade mig nu




Lilla mamma, i Sporthallen i november.  
Du, jag och Lasse.


Mattias, ta hand om dig själv och Mio nästa vecka! Jag tänker på er minst varannan sekund. ♥

...och ett nytt liv slår upp sina sköra portar av glas

Kanske sista inlägget som fri och "arbetssökande" innan allvaret tar vid. Måndag morgon 8.45 Campus Sundsvall. Ännu oregistrerad på kursen och det får så bli över helgen om jag inte lyckas senare idag. Jag har ibland så svårt att acceptera mina präktiga och skötsamma sidor som ständigt gnager och aldrig lämnar mig i eget öde men jag vill också festa och ha kul med de andra imorgon kväll! Studieförsäkran, kursregistrering, kassakort... åt helvete med allt!

Glögg och smörade mariekex blev dagens frukost men på måndag orkar jag förhoppningsvis börja leva som ett nyttigare jag. Efter ännu en filmkväll igår med tillhörande tristessdepp så drog Mattias med mig ut på språngmarsch och efter att jag trott att jag dog så vaknade jag precis som vanligt imorse i min egen säng.

10 år sedan Diana dog idag. Trodde alltid att vi bodde kvar i Idre då men det måste ha varit Estonia som jag blandar ihop det med. En sorgens dag iaf.


Det är väl dax nu va?

image300

Ingen röd strumpa i vittvätten...

...men väl en torktumlare som inte torkar torrt!

Grrrr!

Underbara Sara tog sig vänligheten att kolla vår gamla postlåda i Torvalla och där låg massor av post som borde legat här! Medan jag fortfarande var förbannad så ringde jag och skällde (jag som aldrig brukar våga...) på någon som nog eg inte alls var ansvarig (pappas chef förmodligen) men som lovade att rätta till problemet. Inte undra på att bredbandsräkningen och studentlegitimationen aldrig kom fram!

Annars har vi tagit oss en sväng till ÖoB men där fanns inte elementet vi tänkt köpa utan bara Riesenchoklad. Krommärkena bak på vår bil som bla talar om att det är en turbo har blivit stulna också. Ingen bra dag idag. Fattas bara att någon röd strumpa (fast ingen av oss äger någon) har smugit sig in i vittvätten. Inte går det att registrera sig på rehab.kursen än heller...

Fixat!

Nu har jag fått min legitimation och kollat igenom studentportalen.
Känner mig alltid så liten och vilsen och inte tillräckligt vuxen men som det mesta så löser det sig nog till sist.
Jag har skrivit ut ett schema fram till jul för tillräckligt duktig för att kunna spara det och få fram nygjorda ändringar, se det var jag inte.
Första tentan 5 oktober.
Känner mig som Skrajsan i Trasdockorna.

Nog om detta.
Jag har vunnit en vår/höst jacka på Tradera till Mio, Pop, men nu väntar jag på att säljaren ska höra av sig. Tycker eg inte att den var värd pengarna men det var en aktion som snart var klar och ivrig som jag alltid är så... När det gäller konsumtion föredrar jag oftast kvantitet före kvalitet för jag blir ändå så less och längtansfull efter något annat ganska snart. 
Som tur är så finns ju mamma och kvarlevorna från min egen barndom eftersom jag inte ärvt mitt resonemang därifrån.

Chicken nuggets (tyvärr inte Mc.) med ris och sötsur sås till middag när karlarna vaknat. Mio sov bara 45 min i vagnen på dagis, det tar nog ett tag att vänja honom av med lyxen att oftast få sova i sina älskade sängar.

So long!

Åhhh!

Ingen studentportalslegitimation idag heller. Tydligen har den blivit skickad till gamla adressen och kanske återsänts till avsändaren eftersom den är ganska personlig. Väntar på svar om hur jag ska få tag på den nu och jag hoppas det går fort eftersom jag tänkt registrera mig på min kurs innan vi åker till Böle på fredag.
Att allt alltid ska krångla när man har med myndigheter och viktigpettrar att göra.

Mitt på dagen


Idag har vi för första gången lämnat Mio ensam på dagis (fast vi har suttit i personalrummet några dagar innan) och ännu har de inte ringt... Han var lite ledsen när vi gick men han glömde oss nog fort sedan! Jag är inte alls orolig över att han inte ska trivas, därmed inte sagt att det kommer att gå alldelse smärtfritt såhär i början innan han lärt känna alla och de honom.

Vi lyxar oss med (frysdisks-) pizza till lunch och chokladpraliner efteråt!

Ibland är jag stolt och glad över mina mjuka former.

Idag är en sån dag.

Hösten tog mig på sängen

Totalt oförberedd på att termometern skulle visa 8 grader men det var ju åtminstone plusgrader!
Var är förra årets vantar, varma jackor, mössor och har Mio ens några varmare kläder i sin nuvarande storlek?!

Inser att Mios mest akuta "bara" innefattar en tjock jacka, överdragsbyxor (för på dagis sätter de väl inte på honom regnbyxorna om det inte är blött?) och ett par tunnare vantar. Åkte på Barnens hus för att studera fotsackar och fundera ut något som skulle kunna passa vår 15 åriga Emmaljunga. Vi upptäckte att Scooterns fotsack satt riktigt bra även på vår vagn så istället för att sy en egen behöver vi nu bara antingen nita dit tryckknappar även på vagnen eller sy fast resåröglor på fotsacken som för övrigt förstås blev svart. Ingenting kan jag dock göra tills imorgon så premiären av att sova i vagn på dagis får Mio göra med bara fleecefilten på.

Är glad att jag själv bara tänkt införskaffa ett par bruna, lågklackade vinterstövlar och att detta inte känns riktigt nödvändigt än.

Sara: Vad sägs om att jag tar med mig egen lunch och kommer och hälsar på dig på fredag? Mattias ska på personalmöte och Mio ska väl klara sig själv på dagis då...

Tror att Tradera ska få sig celebert besök nu!

Dagens status:

Jag är kreativ idag. Det började med att jag gick lös på Sandras sluttande blombräda och har sedan fortsatt med byrålådsknoppsdekoration och snart väntar en pappersmodell av vårt sovrum i Hansan.
Det började nog eg igår så jag hoppas att det håller i sig.

Mio och min lillebror, som för övrigt börjar gymnasiet idag, spelade bandy häromdagen. Älskade barn! 

  


Ovan detta svävar en noja över kilon som inte finns men heller inte borde och en rädsla av att snart inte räcka till. Och som Johan Hemmingsson skrev; sådant man trodde var kroppsdelar men som i duschen löstes upp och försvann. Smuts. Jag och min småförkylda (dagis...) Mio ska ta oss en dusch. Tshhüss!

Prins Mio i de nya kläderna från Anna-Karin

image295

Jag längtar nästan jul.

Socialpolitik låter så tråkigt. Är det verkligen detta jag ska syssla med? 
Får jag dricka chai latte och läser hem ljuva hem istället? Jag ska ju ändå gå på en föreläsning om just socialpolitik redan första dagen och den kanske ger mig mer än min dåliga självdisciplin just nu.

Tröstar mig med att boken om genusperspektiv som jag bläddrade i igår åtminstone verkar väldigt lovande. Kvinnor följer sina män med diabetes till läkaren men är kvinnorna sjuka får de gå ensamma. Varför?

Om 4 månader är det julafton igen. Tog aldrig åt mig så allvarligt av dem som sade att tiden med barn går så fort men det borde jag kanske ha gjort. Fast vad kan man göra åt det?
Om 4 månader är det bara några veckor kvar av min första termin rehabiliteringsvetenskap och bara fem återstår. Låt dessa tre år gå fort!




Shhhh... jag tror jag börjar fatta!

Men jag viskar bara för tänk om jag har fel.

Tror att jag börjat förstås vad "Socialstyrelsens klassifikation av funktionshinder..." handlar om nu. Det är en massa koder för att bestämma var "problemet" sitter och hur allvarligt det är och som jag verkligen hoppas att jag inte ska lära mig utan bara lära mig att använda mig av. Jag fattar fortfarande inte vad det är jag ska fatta i bokens första halva men jag fattar ju iaf något! Minns inte att skolan var så svår... Hade för avsikt att titta igenom alla böcker innan skolan börjar så jag tror att jag ska knata iväg till bibblan med alla de böcker jag fick igår när killarna kommit hem och vi lunchat blodpudding eller fiskgratäng. Jag ska slåss om blodpuddingen för baconets skull...

Ska ge mig in på 20 nya minuter nu.  

Längesen någon kommenterade nu...

Inser dystert att det förmodligen beror på att jag inte skriver tillräckligt intressant och det kan jag förstå, har liksom tappat lite av ivern med att blogga.

Dagis går bra, Mio leker i sandlådan och vi sitter stolt och tittar på. Jag håller på att skriva ut bilder på hans nära och kära till ett häfte som han ska kunna titta i om han är ledsen någongång. Han verkar älska dagis och idag har Anna-Karin varit här och gett honom provkollektionskläder från KappAhl som storkillen ska ha på dagis imorgon. Ska leta fram överdragsbyxorna så att han inte sandar ner dem med detsamma.

Ska gå och umgås med mina älskade nu!

Dagens värsta

Äntligen har Mattias och Mio knatat iväg på affären så att här blir lite lugn och ro!
Det känns så mycket bättre mellan oss nu än för en vecka sedan men 24-7 på 42 kvadrat är inte alla gånger det allra bästa...

Min lilla, lilla pojkes första dagistimme är avklarad och prinsen charmade alla med det där lilla extra som bara prinsar kan! Jag känner inte alls den där stora klumpen i hjärtat, magen eller någon annanstans som så många pratar om utan tycker tvärt om att det ska bli jättekul att Mio på ett naturligt sätt får umgås med jämnåriga och sedan komma hem till två föräldrar som längtat och väntat hela dagen! Jag tror att dagis är jättebra för barn på så många sätt!

Cyklade sedan ner på stan, arbetsförmedlingen och försäkringskassan och sånt där tråkigt men viktigt för att få behålla min sgi och någon gång i höst förhoppningsvis få ut två veckors a-kassa. 

Sedan väntade ungdomsmottagningen för att få nytt p-pillerrecept nu när de har drop in på måndagseftermiddagarna. Utanför stod ca femton småtjejer i sextonårsåldern med "rätt" kläder, väskor, smink, smycken... fast som jag skulle tagit som tolv om det inte varit för att jag kände igen två stycken från Joels ex-klass. Kände mig med ens mycket gammal, inte så mycket för gammal men rysligt omodern och tråkigt vuxen och hade någon frågat mig något hade rösten förmodligen skurit sig när jag försökt svara där jag stod i mina för löst sittande jeans i fel modell. Borde inte begreppet "vuxen" innebära självkänsla, stil och att bära huvudet högt? Just nu, någon timme senare, skulle jag svara ja och att jag nästan är där men just då hade svaret varit ett nästan osynligt ruskande på huvudet.
Mina inre ursäkter fast som inte fick mig att känna mig det minsta kaxigare:
Jag har tvättstugan ikväll och alla andra, två par, jeans ligger i startläge där.
Jag har tappat några kilon i sommar och jeansen satt faktiskt riktigt snyggt innan.
Jag passar verkligen och absolut inte i stuprör!
Trängde mig fram och fick kölapp nr 2 så efter en kvart med näsan i en tidning i väntrummet blev det äntligen min tur och på fem minuter var mitt ärende avklarat.

Jag som kände mig så snygg imorse hos frisören såg längs hemvägen (med litet "h", inte vägen där jag bor, haha) ett antal skräckexempel från småbarnsträsket så nu har den värsta ångesten lagt sig men en dusch för att sedan kunna stayla håret som jag vill och vet att jag passar i och att få krypa i ett par noppiga mysbyxor är nog vad som krävs innan jag känner mig helt på topp igen!

Efter Jamtli

    
   
  
  
 
  
     

Dötid

Skrivtorka, allt är frid och fröjd med undantag för lite pms. Den sista dagen som mammaledig rullar på. Vaknade strax före halv sju, väckte Mattias vars klocka inte ringt och sedan slappade jag i sängen med Mio min Mio (boken) och min Mio. Nu väntar jag (Mio har somnat om) på Stina och Arvid för en kaffetår och promenad till Jamtli!

Lite bilder som legat på mobilen ett längre tag nu...

   
  
    
 

På väg mellan Böle och stan någon söndagskväll med för lite att göra så fotade jag moln. Lite effektfullt när färgskiftningen på vidrutan råkade komma med. Länge sedan jag fotade något meningsfullt och inte bara för att dokumentera. Mio försöker hålla hand med Alicia under Storsjöyran, Martin Stenmarck (foto på storbildsskärmen för större än så var inte intresset), Mattias och Viktor/jag och Mattias nere på stråket, Ola Salo, Presidenten och slutligen Ms Holm (ser fram emot att bli Mrs Dahlin istället) alias jag...


Joel

Joel och Mio är ute och spelar landhockey. Mio har handikapp, han får spela i sina vanliga skor istället för inlines. Joel vinner nog ändå.
Joel har gjort kaffe med skummjölk till mig och bjudit mig på en hel liten skål polly. 
Joel har lärt mig hur man skummar mjölk på bästa sätt.
Joel har imponerats av hur bra min bil går nu för tiden.

Bilen ja, den klarade besiktningen felfritt!
Tack älskling för att du fixade handbromsen!
Tack Anna för att det blir Sundsvall och IKEA på fredag! Hade det inte varit för er förmåga att utnyttja sista sekunden i mångt och mycket är det inte säkert att det shoppingfria besöket hade känts befogat!

Joel har en grupp kallad Billy Opel och Bert Kadett på datorn som jag lyssnar på, förstår inte så mycket av det...

Diskmaskinsfri!

Sista fria dagen som mammaledig idag kändes fruktansvärt lång och ensam för Mattias har datautb på jobbet till 21 ikväll och jag hade ingenting inplanerat förutom bilbesiktning. Kom därför på att vi ska åka till Joel som är ensam hemma då resterande familj är i Idre och städar ur det sista ur farmors hus.

Tydligen var inte sista dag att betala för besiktningen en vecka innan som jag fått för mig (fast jag betalade den 27:e) utan jag hade betalat in den försent och därmed förlorat den inbokade tiden. Lyckligtvis fick jag en ny tid nu om en timme och innan dess tänkta jag passa på att svänga in på Mattias jobb och få mig en kopp kaffe! Sedan bär det av till Änge, bättre sent än aldrig... Vet med mig att Mio inte tycker att jag är det bästa leksällskapet just nu heller och eftersom han gillar Joel så...

Passade på att sälja diskmaskinen nu i pausen som blev i och med att jag inte fick besikta vid lunch. Funderar på att kanske köpa en till bilbarnstol för pengarna för ska vi ha två bilar underlättar det ju en hel del att ha två stolar också...  Mattias fixade förresten turbon på bilen igår som inte laddat fullt på flera veckor nu så nu blev det ännu svårare att hålla 50 eller köra bensinsnålt!

En av böckerna jag behöver till första delkursen i rehabiliteringsvetenskapen har utgått ur sortimentet på både adlibris och bokus och trycks inte längre. Inte har jag hittat den begagnad heller så jag har mejlat och frågat om den kanske kommer att ersättas av någon annan titel eller liknande...


Älskade Eeze

Huvudvärken jag (som alltid) trodde skulle döda mig tidigare idag är nästan borta nu. Älskade Eeze! Ironiskt nog köpte jag nya tabletter igår men funderade först på att låta bli eftersom det var så länge sedan jag hade ont sist...
Mio har haft sina kompisar här och jag mina.
Någon ska troligtvis komma och köpa diskmaskinen nu ikväll.
Kakan blev fin men det återstår att se hur den smakar.
Har beställt den sista rehabboken också.
Livet rullar på med andar ord.
Tack och bock!

So far, so good

Vi ska sälja vår älskade diskmaskin till förmån för handdisk!
Vi som pratade om mer kvalitetstid tillsammans ska nu slåss om att få diska istället. Eller att få låta bli.
Men eftersom det inte skulle gå att koppla in den här så var det ett lätt och enat val. Kanske blir motivationen större nu för att fädrigställa vårt drömkök i Böle också!

Kan inte skriva mer för jag (JAG) bakar! Får främmande ikväll...

Vad gjorde folk innan internet fanns?

Jag ska skriva ut en bild att ha som framsida på min nyinförskaffade studentkalender så nu när jag ändå går igenom bilder kommer lite Mio ifrån helgen!

 
 
 


Stackars Mio vars mamma tänkt sig att sommarvärmen skulle hålla i sig fick ta vad som fanns i klädväg och sätta på sin son, men retro Helly Hansen är han inte klädd i för sista gången!
Annars har Mio också varit mycket underhållande med sin nya stå-på-huvudet-grej och roligast av allt är när han gör det samtidigt som han dansar! Hans stående dans är inte dum den heller! Därimellan har han också försökt hjälpa oss att snickra.

 


Hemma i stan igen blev det som vanligt familjedusch och premiär för den övertagna badkappan. Han är så söt, min son, om jag får säga det själv (vilket jag förstås får)! Särskilt nu när han börjar få hår som tussar sig! Älskade barn!

Att varken kunna leva med eller utan - varandra.

Ännu en helg är slut och min sista vecka ensam hemma med Mio har börjat! Två hårdbrödmackor, en kopp kaffe, beställning av studentlitteratur för nästan tusenlappen och några klädombyten är avverkade so far. Ska luncha med "gamla" gymnaiekompisar och minst en av dem har aldrig träffat Mio. Tänker jag efter så minns jag inte ens om jag har träffat henne en enda gång sedan studenten. Skrämmande tanke, jag är så dålig på att hålla kontakt! Så er jag verkar bry mig om, känn er hedrade eller välj att tro att det går över när jag börjar skolan igen... men det hoppas jag förstås inte!

Angående Mattias så var gårdagskvällens början en sån där gång då tanken fanns att "alla andra gör syskon och vi gör slut". Att det ska kännas så svårt att bry sig om varandra och unna varandra saker när det egentligen är så lätt, eftersom vi älskar varann och det sista vi vill är att såra varandra. Mattias är min absolut bästa vän och jag är hans. I sommar har vi bägge förändrats åt så olika håll men vi vill ju vara med varandra och intalar oss att kvalitetstid är vad som fattas, lovar att bättra oss och så går det ett tag innan vi börjar hata varandra igen för att ingen bättring skett, haha! Vi hann iaf reda ut allt för denna gång innan Beck började och jag har lovat att jag ska prova på att köra cross när han byggt ihop bägge två för jag kan ju inte veta hur otäckt jag tror att det kommer att vara när jag aldrig har testat. Kanske ska vi åka på IKEA på fredag också för att vi (jag) ska få drömma mig bort!

Kände att jag behövde skriva av mig lite även fast allt känns bra igen just nu, fast såklart det gör eftersom han är på jobbet och vi inte har en chans att kunna börja störa oss på något hos den andra... Säger som jag läste någonstans ganska nyligen: "Vem har sagt att äktenskap ska vara enkelt?" -Och vi som inte ens är gifta...

Fredagseftermiddag

Trots att inte solen utstrålade den värme jag hoppats på så bestämde jag mig tidigt för klänning och när jag för första gången sedan jag slutade 9:an lyckades få igen dragkedjan på min älsklingsklänning alldeles själv så kändes lyckan total! Mattias plockade ur batteriet ur vågen igår för att jag i princip varje dag berättat om ytterligare något hekto jag tappat bara genom att tro mig ligga i riskzonen för diabetes och därför slutat äta godis. Jag tycker att det är kul att något händer som stärker motivationen att hålla mig borta ifrån onödigt socker men nu när jag knappt ätit en godisbit på flera veckor ska jag iaf unna mig de nya less sugar lakritsbitarna i vit påse med ett för mig okänt namn. Denna veckas fina väder har dessutom fått mig att sluka några glassar för mycket och det märks genom yrsel och orkeslöshet, framför allt när jag vaknar på nätterna och morgnarna. Egentligen vet jag inte om det tyder på diabetes men att avstå socker är väl sällan fel, om man lyckas...

Jag har börjat läsa Mio, min Mio och trots att det gått minst 10 år sedan jag läste den senast så är den lika bra nu! Min Mio vaknade med riktig trollfrisyr vid lunch idag och jag lyckades fota det trots att han hela tiden ville se vad jag gjorde bakom hans huvud. Han är så söt!

Om några potatisbullar och bacon väntar Böle igen. So long!

 



4,5årsjubileum

 4,5 år har gått. ♥ Mattias tycker som varje år att halvårsdagar är onödiga medan jag säger som varje gång att "när det är 43,5 år så känns det kanske inte så stort men 1,5, 2,5, 3,5 och nu 4,5 - det är ju helfestligt!" Älskar att du fortfarande gör mig så lycklig! Älskar din humor och att jag kände så rätt när jag valde dig som pappa till mitt barn! Att jag kan gömma mig i din famn och känna hur gott du nästan alltid luktar när världen blir för stor är ju heller inte fel.

Mio har fått en ny fix idé (idag som för övrigt känns mycket bättre än igår eftersom solen skiner och Mio tog sovmorgon till efter 8) att vad jag gör spelar ingen roll utan han kan gå runt och leka och vara nöjd - tills jag sätter mig vid datorn. Då börjar han gallskrika och det spelar ingen roll om han får sitta i knät heller. Nu har jag dock mutat honom med gröt så nu har han ännu inte märkt nåt!

Snart väntar Willys för imorrn ska vi grilla vid vårt kära hus! Vi hade ställt in oss på att grilla oavsett Sara skulle komma eller ej och nu när de sagt att de ska komma nästa helg så får vi grilla då också! Kanon!
Tror kanske att det blir promenad till Lillsjön senare idag också. Tog en rask promenad till Torvalla HC igår och Mios 1-årskoll gick jättebra! Som de tidigare gångerna reagerade han inte på sprutan (mer än med ett litet skrik) så han var nästan oförskämt glad igår kväll när hela familjen var ute i lekparken. Lite orättvist att inte Mattias fick smaka på den rastlösa, otåliga och gnälliga Mio som huserat här tidigare på dagen, men han får väl sin del när han är pappaledig kan jag tänka. Det är ingenting jag önskar men ibland är han lite väl oförstående till hur mitt icke så fysiska jobb kan kännas så hårt. Förresten så är det ju sådana dåliga egenskaper som Mio ärvt från mig även om han idag inte visat prov på dem - än...

Lärde just Mio att öppna en gammal deodorant (axe). Vet inte om det var så bra för den innehåller väl alkohol!

*



Från vem har jag fått mina klena nerver,
min otåliga rastlöshet och min blinda tro på att gräset vore grönare om bara...


Kan inte skumma mjölk som bror Joel och kan framför allt inte vara nöjd och göra det bästa av vad som är. Man lär så länge man lever och jag som ska börja plugga igen borde verkligen lära mig hantera mig själv först.

I efterhand är det ju ändå det goda som man kommer ihåg.


Ännu mer badbilder

Jag vill inte att sommaren och värmen ska ta slut. Jag vill däremot att min mammaledighet ska göra det och om mindre än två veckor får jag som jag vill. När nästa barn dimper ner vill jag ha ett jobb så att vi kan dela lika och ta halva veckorna var eller något sånt. Att ha ett barn som varken vill sova särskilt länge på morgnarna eller vara vaken och nöjd och samtidigt försöka få dagarna att gå är just nu det mest krävande jobb jag haft. Klart att vi har många goda stunder också men jag hinner aldrig återhämta mig så när han börjar bli less så har jag ingen ork alls. Bus i sängen och "ett geni i familjen" på 6an är vad som hittills fått denna dag att gå. Tycker att man har rätt att tycka synd om sig själv ibland även fast jag vet att Mio förmodligen tycker att det är lika jobbigt att inte kunna komma till ro. Som vanligt skyller vi på tänderna men bvc kanske har någon bättre förklaring på 1årskontrollen senare idag. Om två veckor när han börjar på dagis och får träffa andra barn igen och jag får börja längta efter honom så hoppas jag att allt börjar kännas lite lättare igen.

image253

Mitt fina barn som trots allt är den största kärleken jag har.

image254

-Blötlagd kyckling, någon?

Vi var och hälsade på mamma och syskonen igår och drack kaffe och slappade. Tänk om alla dagar var sådana, men nu har iaf solen börjat skina igen efter att det imorse såg riktigt risigt ut. Jag vill ha en fin helg så att jag kan sitta ute på min gård och sola och grilla gott (förhoppnigsvis med Sara, Janne och Alicia)!

Tack Sandra för en jättebra dag

Underbara Mio springer runt och försöker fånga såpbubblor! Mitt härliga barn! Inget annat gör mig så stolt! Honom har jag skapat! Och hans nu 5 tänder. Idag har han, jag och Sandra (om nu knähöjd ränkas) badat i Lillsjön och njutit av sol, mumsmums och skolbulle (varför nu det namnet för vem har väl ätit öppen krämbulle med florsocker och kokos i skolan!?).

   


Jag har förhoppningsvis fått lite färg och Mio förhoppningsvis inte.



image247


Mios premiärdopp igår, även om han helst är den som sitter vid strandkanten och leker i geggan.


image248


Mina hjärtan. Tänk om solen sken varje dag så att jag alltid kunde känna mig så lycklig. Men vore något för alltid så skulle man ju inte uppskatta det lika mycket...

Lite av varje från mig.

Lägger in lite bilder igen nu när datorn står där den ska de närmsta åren. Har vid varje flytt sagt att det varit den sista på länge men nu tror jag lite starkare än förut. Tycker om mitt liv som det är just nu, med killarna, huset på landet och lägenheten i stan. Ändå lever jag ständigt i tron på att det är något jag missat och som folk dömmer mig för.

image239
Mio passar fint i grönt som synes. Tack moster Klara!

  Mio ör så söt när han går omkring överallt! Hans nya älsklingsplats är vår säng.

  
image243

    Lite bilder från nya lägenheten. Inget rum är helt klart än utan vi bor in oss lite. Mio saknar en hylla.

image238

Tänk att våra fina killar har blvit så stora! Om mindre än 3 veckor börjar Mio på dagis. Blir lite nostalgisk när jag tänker på alla promanader vi gått och all skit vi snackat. Ni har betytt jättemycket under detta bebisår! och Sara också förstås...

Nu ska jag ta sonen, kycklingsalladen och badkläder och cykla iväg till Lillsjön och vänta på Mattias!

Solen har kommit åter!

Sitter på Hemvägen där sladdarna från datorn och till väggkontakten under förra veckan aldrig nådde fram. Alltid ska det vara något. Annars är det skoskav mitt under trampdynan och ett halterneckband från bh:n som skaver.

I övrigt ok.

Planerar middag vid Lillsjön och har just ansökt om studiebidrag. Skräckblandad förtjusning är nog rätt definition av mina känslor inför den förrändring av mitt liv som studierna kommer att innebära. Det var ju så längesen sist. Dricker alldeles för mycket kaffe men har å andra sidan kommit ifrån en del tidigare laster.

Foton ska samlas i album och snart är scarpbookens sista sida gjord.

RSS 2.0